Ibland går det lite för fort och då blir det sällan bra, men ibland är det kanske bra att handlingen föregår tanken.
Vad i himmelens namn är detta, tänker ni nu.
Svaret kanske överraskar, men bilden ovan är en misslyckad sådan.
Det ska sägas direkt att bilderna togs dagen innan snön föll ned över Nyköping. Jag tog en tidig promenad och hade så klart kameran hängandes över axeln. Jag hade ett mål och till detta återkommer jag i ett senare inlägg.
Inte långt från vårt hem passeras ett par äldre hyreshus och på gräsmattan mellan dem brukar man varje år resa en gran. Precis, bilden ovan föreställer just detta träd.
Det är en väldigt fotogenetisk gran och platsen där den står är perfekt för en bild. Så upp med kameran och här gick det lite för fort. Jag glömde höja ISO-värdet vilket är nödvändigt i mörkerfotografering och inte kom jag ihåg bildstabiliseringen, vilken är högst behjälplig vid denna typ av fotografering. Därav en rörelse i bilden, en nätt svordom som ni inte kan höra och därefter gjorde jag nödvändiga inställningar.
Ett högt ISO-värde (vilket behjälpligt retouscherades bort i Photoshop), på med bildstabiliseringen och största tänkbara bländare. Tyvärr är det svårt att fokusera i mörker och bilden blev därför inte särskilt skarp.
Jag erkänner och jag tror ni håller med mig. Misslyckandet blev till en betydligt mer intressant bild. Lärdomen av detta är att inte alltid låta tanken föregå handlingen, utan låt spontaniteten leka fritt.
Den misslyckade bilden är ju helt underbar, tycker jag.
Den blev ganska bra 😉
Jodå, det stämmer. Misslyckade bilden blev riktigt häftig 😊
Jag har själv upplevt det där, som så många andra. Misslyckande som blir en positiv överraskning.
Men jag måste även vara ärlig och säga att kanske de flesta av mina misslyckanden är precis vad de är, alltså misslyckade 😏
Ha en fortsatt fin 1:a Advent 🕯️
Jag tänker tillbaks till den analoga tiden när man skickade filmrullar för framkallning och fick hem 24 totalt misslyckade bilder.
Tack detsamma.
Ja, himmel så misslyckat DET kunde bli!!!
Dubbelexponeringar, ljusinsläpp … eller nästan det värsta av allt … när man tog viktiga minnesbilder ihop med viktiga händelser som aldrig kommer tillbaka, och trodde att matningen var som den skulle men upptäckte att filmen inte matats fram alls. Har suttit i kolsvarta garderober, famlat mig fram och försökt rädda filmen till något bild, även om stunden gått förlorad för alltid.
Mamma skällde ut pappa när han hade fått uppdraget att fotografera på en 50-årsfest, och glömde sätta i filmen i kameran. Han fick lika mycket skäll när filmen på min bror som nyfödd inte hade matats fram.
Olyckliga förfärliga misslyckanden …
Och så kunde ändå vissa bilder bli jättehäftiga. Minns någon dubbelexponering som blev ganska kul när motiven bakades ihop till en bild.
Rolig, men lite trist läsning. Så många minnen som gick förlorade på den tiden. Tänker också på de svartvita bilder mina föräldrar tog och som fortfarande är välbevarade kontra de första färgbilder jag tog som idag gulnat och förlorat all kontrast
Som en hopsjunken sockerkaka, det är gott det med och blir lite speciellt.
Har lyckats få en del sådana bilder också, totalt misslyckade men ändå fina på sitt vis.
Tillönskar dig en fin kväll Stefan.
Är tokförtjust i din ”misslyckade” bild. Mera sånt tycker jag. Surrealistiska vågor och så den röda ”ormen” på det – WOW:-)
Tänkte först radera bilden, men upptäckte snart att den blev bättre än den tilltänkta
Det kostar ju ingenting att misslyckas nuförtiden, bara att knäppa på.
Precis och ibland vill man behålla misslyckanden
Ja, självklart när de blir nåt annorlunda och kul som ditt.
Blev en väldigt intressant bild. Jag tänkte på en meteoritsvärm.
Jag är lite förtjust i såna här ”misslyckade” bilder! Brukar få med mig liknande hem ganska ofta. Jag har numer bara mobilen med mig och den har inte så många inställningsmöjligheter, vilket ibland känns helt okej … jag slipper tänka 🙂
Önskar dig en fin adventshelg!
Tack detsamma Anki. Inte så tokigt att misslyckas ibland 😁