Det är nu läge att ge sig ut på lite längre vandringar än de i området och när man vill komma bort från stadens brus. Sörmlandsleden är ett utmärkt val för detta ändamål. Jag förstår att det fortfarande är lite surt i markerna och kanske inte rätt läge för långa vandringar i skogen. Därav dagens val, som jag också skulle kunna kalla för favorit i repris (se 7/3) för den här gången valde jag den andra sidan av Oxelösund, nämligen…

5 km är rundslinga 44:3 som omges av både hav, våtmark och skog. Tillskillnad mot slingan på Femörehuvud är det inte så mycket kultur och historia kring denna etapp, utan mer djur och natur.

Jag var på plats relativt tidigt och det var medvetet. De kyliga nätterna gör att tjälen inte släppt och det är därför relativt fritt att ta sig hit och runt utan att smutsa ned bil och kängor. Den första biten går på grusväg och här fick jag prov på att rester av vintern fortfarande biter sig kvar.

En bit efter kurvan ovan når man fram till ett öppet landskap där människan satte sina spår för hundratalet år sedan.

Jag var väl inte helt sanningsenlig när jag skrev att rundslinga 44:3 är fri från kultur och historia. Som de flesta av Sörmlandsledens etapper finns det naturligtvis lite att gotta sig i för nördar som jag själv, som nästan får gåshud när jag springer på gamla torp, nedlagda industrier och ruiner som påminner om Sveriges dåtid.

Strax efter pumpen ovan, når man nämligen fram till Brannäs gård.

Första gången Brannäs gård omnämndes var under Gustav Vasas tid. Om det omfattar byggnaden på bilden vet inte, då den ser lite modernare ut. 1730 byggdes ett torp på ägorna och jag kan tänka mig att det är torpet som står på platsen idag. Fram till 1806 användes Brannäs gård som frälsegård för att därefter tas över av självägande bönder. Sedan 1979 ägs gården av SSAB och vad jag kunde se har gården gått samma öde till mötes som många andra runt om i vårt land. Den har övergetts.

Slingan fortsätter på grusväg, men skiftar snart karaktär då öppet landskap ersätts av skog. Här var det också ganska tydligt att vinter och vår samsas om utrymmet.

Grusväg övergår i skogsstig när man svänger av intill ett sommarstugeområde. Här inleds en kort sträcka som kan vara jobbig för vandrare med olika fysiska besvär. Etapp 44:3 är annars väldigt platt och lättgången. Det var på sina ställen ganska halt, så det gällde att se vad man satte fötterna.

Det var ett par minusgrader när jag inledde vandringen, men i lä från blåsten kändes det inte så kallt. Den känslan ändrades när jag klättrat genom den lilla skogsgläntan och mötte blåsten vid Marviken.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så är det och kanske jag hade för lite på mig under jackan. Det var inte så att jag frös, men heller inte att jag stannade för att njuta av utsikt och sol. Annars finns det gott om bänkar och bord där man med förkärlek kan slå sig ned med matsäck.

För den som älskar fåglar är kamera och kikare ett måste när man går denna slinga. Svanar, hägrar och diverse rovfåglar (som havsörn) tillhör de större arter som finns härute och bland buskar och snår omges man ständigt av de mindre arternas kvitter.

Rovfåglar, ja. Med lite fantasi och dålig syn så…

Själv rundslingan kommer ut från skogen vid fågeltornet intill våtmarken, men det är nästan en synd att inte göra en kort avstickare på stigen som leder ut på udden. Intill den korta stigen finns både rast- och grillplats och väl ute på klipporna är man närmare fågellivet och under sommarhalvåret kan man med förkärlek ta sig ett dopp. Det var inte läge för det idag.

Så tillbaks till det fina fågeltornet i vilket man givetvis måste klättra upp. Utsikten därifrån visar på ett bra sätt vad Brannäs våtmark är.

Brannäs våtmark var Skandinaviens första fullskaliga anläggning för vattenrening och är idag ett mecka för diverse djur- och fågelarter. En senvinterdag som denna är kanske inte optimal när det kommer till djurliv. Går du slingan på våren och sommaren, ska du däremot ta dig tid för att utforska det som erbjuds i form av flora och fauna.

Idag var inte de större fåglarna i farten som de brukar, men några svanar rörde sig i de små dammarna och ute i viken.

Nu följer resten av slingan en väldigt lättvandrad stig genom våtmarken, men som skrivet. Våren och sommaren är nog den tid för alla som vill passa på att njuta av vacker natur i kombination med sin vandring. Fast även en senvinterdag kan vara intressant i det avseendet och nu hade dessutom temperaturen krupit en bit över nollan.

Så var jag tillbaks till utgångspunkten där en bro över området visar hur vattnet är på väg att rinna ut i våtmarken för att renas innan det på andra sidan rinner ut i Östersjön.

Nästan tre timmar var jag ute på denna 5 km långa slinga, men den tiden omfattar ett stort antal fotostopp och läsbar information på diverse tavlor. Nu hade tjälen släppt, så på den ganska dåliga grusvägen från våtmarken hann bilen bli ganska skitig…igen!