Söndagen kom och med den ett väderomslag, samt den tillställning som var inplanerad sedan länge.

Vi vaknade på morgonen av en kraftig blåst som fick fönstret att skallra och föremål utanför hotellet att rulla över asfalten. Vi var förvarnade och fick redan under lördagen höra att förmiddagsfärjorna till fastlandet var inställda och att de senare avgångarna var kraftigt försenade.

Fast, inte sitter man stilla på hotellrummet och inväntar bättre väder. Efter frukosten var tanken att jag, frugan, dotter och dotterdotter skulle besöka både domkyrka och bibliotek. Så lagom kul att mötas av den här synen, när det är sol, värme och frodig växtlighet man längtar efter.

På vår promenad från hotellet ned till gamla stan möttes vi av hårda vindar och ett lätt snöfall i form av små hagel som piskade mot våra oskyddade ansikten och kändes som häftstift någon trycker in i huden.

Virvelvindar kastade upp den snö som föll under natten.

Tanken var att gå till domkyrkan för att se lite av interiören och om möjligt få lite skydd mot det inte alltför sköna vädret.

Nu valde vi ett olämpligt tillfälle för detta, då det pågick en högmässa. Av ren respekt satt vi kvar ett tag, men insåg snart att den skulle hålla på ett bra tag till. Så någon rundvandring eller fotografering blev det inte tal om. Istället ställde vi stegen mot biblioteket, där jag valde att först gå ned till hamnen för att ta lite bilder.

Nej, det var inget behagligt väder att göra Visby i. Just där och då insåg man problemen med att bo på en ö och vara helt beroende av båt och flyg för att ta sig till och från fastlandet.

Efter avslutat verk åkte vi hem till värdfamiljen som bjöd på kaffe och lunch. Sedan var det dags att värma upp.

Innebandy stod på schemat. Frugans dotters sambo är sedan den här säsongen tränare för Gotlands och ett av Sveriges bästa lag på damsidan, Endre. Vi tog oss några kilometer till arenan och inväntade matchen.

Precis som film ska avnjutas på bio, musik på en livescen, så ska sport ses på plats. Det är en helt annan känsla att se något på plats och inte framför tv:n.

Under min tid som fotbollsspelare var detta med uppvärmning något ont som man gärna slarvade med. Här, på elitnivå, var det en rigorös och noga kontrollerad uppvärmning som föregick matchstart.

Sport, i det här fallet innebandy, har så mycket annat man ofta missar på tv-sändningar. De hängivna fansen, maskotarna och detaljerna.

Så kom lagen in på plan till tonerna av musik och domarna blåste till match.

Endre är redan klara för slutspel när den sista omgången av seriespelet avgörs idag. Motståndare i den här matchen var seriens suveräner. Det lag som rankas som världens bästa klubblag på damsidan, Thoréngruppen från Umeå. Givetvis en svår nöt att knäcka.

60 minuter som bjöd på glädje och sorg, hårda knuffar och vänskapliga klappar, intervjuer både i pauser och efter matchen, fadäser och eleganta nummer.

Sedan finns det i de flesta föreningar eldsjälar som gör sitt för att göra helheten till en upplevelse. Som den här killen som under och efter matchen var snabb att lägga ut bilder på föreningens webbsida och som var väldigt flink i Photoshop.

Efter matchen visade tjejerna upp något man ofta saknar i dagens krassa värld. Inom idrotten är det inte ovanligt med tuffa tag och hårda ord under matchens gång. Efter matchen stod kombattanter från de bägge lagen och samtalade i god ton, skrattade tillsammans och gav varandra vänskapliga kramar. Det du Putin, det vore något att ta till dig.

Hur slutade matchen då? Jo…

Ändå ett bra resultat att ta med sig till dagens match och slutspelet som börjar i påskhelgen.

Så bar det av till hotellet igen. En natt återstod innan vi tidigt på måndagsmorgonen hämtade vår frukostkasse i matsalen och tog oss ned för kullen till färjeterminalen.

Vi återvände hem med insikten att vi förmodligen återkommer till Gotland redan i augusti, om allt går som vi vill. Då för en mer omfattande utforskning av ön.

Så hem till verkligheten, nya äventyr och nya inlägg.