Temat med bilder som inte fick plats fortsätter oförtrutet. Något som speglas, lite vatten, en gapig en och så en tom skola.
Det har varit en hel del nederbörd de sista veckorna. Givetvis på gott och ont, men även en asfalterad gata lyses upp av spegelbilder.
När det ändå regnar kan man passa på att ta bilder på växter i närheten. Jag ville fokusera på droppen högst uppe i bild, men det gick så där.
Strandskata heter fågeln och den är minst sagt stor i käften, eller näbben…
Så sist vår granne. Gymnasieskolan som står tom någon månad till.
Strandskatan – det kallade vi i min barndom kvinnan som gick runt på stranden och sålde glasspinnar. Var vi för lata att gå 40-50 meter till kiosken som hennes son ägde, så passade det bra att hon allt som oftast kom gående mellan våra utbredda filtar och hyvade upp glassar ur sin ”axelrems-kylbox”. Min favoritglass var 88:an (eller i törstigare dagar en Igloo isglass, cola-smak). Men skatans, jag menar damens näbb, var inte nämnvärt lång.
Hoppas hon inte var lika högljudd och skrikig 😄
88:an, även en av mina favoriter