Under mina år i högstadiet och gymnasiet åkte vi ungdomar buss från Tystberga till skolan i Nyköping. På den gamla Riksväg 1 passerade vi dagligen genom den lilla byn Svärta utan att ta någon större notis om det och det är just så många förbipasserande ser på saken. Synd, för Svärta är ett föredömligt exempel på hur levande dåtidens landsbygd var och hur man kan bygga upp något intressant kring enstaka fastigheter.
Svärta kyrka med sina anor från 1200-talet känner ni som följer bloggen igen från tidigare inlägg och vandringar vi gjort.
Det var här jag utgick på min rundvandring i den lilla byn med sina ca 60 invånare. Kyrkan i sig frontas av två stora gravkor. En tillhörande Svärta gård och en tillhörande Sjösa gård. Fidei Commiss innebär kortfattat att man säkerställer att egendomen övergår till kommande generationer.
Intill kyrkan ligger denna färgglada byggnad. Prästbol, Klockaregården är beteckningen på denna. Prästbol enligt Wikipedia innebär mark/fastighet som prästerna brukade/bodde i. Jag tror mig ha läst till att byggnaden använts som både skola och ålderdomshem.
Kyrkan i all ära, men det som Svärta är uppbyggt kring är…
Gården var ursprungligen tillverkad i trä någon gång på 1600-talet. Nuvarande byggnad uppfördes 1799-1803 av dåvarande ägare, överste Pehr Schönström. Sedan något år är byggnaden obebodd och tyvärr märks det av på ett tråkigt sätt. Ägare är Sjösa gård. Under min bild ett foto av gården anno 1940-talet, hämtad från Digitalt museum.
Svärta gård var inte bara huvudbyggnaden. På 1800-talet byggdes ladugården i syfte att göra detta till ett mönsterlantbruk.
Den här ansatta trappan leder upp till Mjölnarbostaden, idag fritidshus.
Här syns också andra spår som kan härleda till tidigare verksamhet.
Verksamhet har också förekommit. Här står byggnaden av Svärta gamla kvarn. Anor från 1600-talet, men ur bruk sedan länge. Under min egen bild, ett foto hämtad från webbsidan kulturhotell.se. Årgång vet jag inte.
Byggnaderna i förgrunden finns inte längre kvar och det forsande vattnet i Svärtaån forsar inte längre, utan rinner sakta förbi i en vacker omgivning.
Ån kommer rinnandes från sjöarna Runnviken, Likstammen och mynnar ut i Östersjön. Över denna å kan man ta sig över på den gamla Häradsbron som förr utgjorde en del av Riksväg 1. 1938 ersattes den av en modernare, då vägen också drogs om.
Går man över bron passerar man genom ett litet, men charmigt område. Här ligger bl.a. Åstugan, som under ett antal år inhyste café Åstugan. Ett av de mest populära och besökta caféerna i kommunen. Tyvärr stängde verksamheten 2016, till mångas sorg. Här ligger också Norrmalm, en samling statarlängor från 1700-talet. Törs inte säga om och till vad de i sådana fall används till idag. Under min egen bild som är tagen från den gamla riksettan och ett foto från 1940-talet, hämtad från Sörmlands museum.
Alla som passerar Svärta har noterat dessa fastigheter som gränsar till den gamla riksettan. Tre byggnader som står intill varandra. Närmast i bild det som kallas Kontorshuset, bakom denna (ej i bild) ligger Inspektörbostaden och i höger i bild Affärshuset. Samtliga uppförda för de anställda på Svärta gård.
Inspektörshuset och Kontorshuset har idag hyresgäster. Affärshuset ser däremot ganska öde ut.
Affärshuset var som de andra, uppförda som personalbostäder till Svärta gård. 1901 började man använda nedervåningen som butikslokal och 1907 togs den över av Konsum.
Verksamheten pågick fram till 1925, då föreningen byggde en ny butik ett par hundra meter därifrån.
Jägarbacken är namnet på fastigheten som idag utgör en populär antik- och konsthandel.
Här tar min promenad i Svärta slut, ty till vänster i bild leder vägen fram till kyrkan där jag inledde dagen.
Vad har detta lärt mig? Jo, tack vare mitt intresse för fotografering, intresset för svensk landsbygdshistoria, den här bloggen och viljan att söka efter information, lyckades jag hitta information kring Svärta som jag hittills inte känt till. Detta trots att jag passerat genom byn tusentals gånger genom åren.
Som jag skrev i början är Svärta förebilden av en väldigt levande landsbygd som idag är blott ett minne av sina fornstora dagar och en bygd som på många vis levde upp kring en verksamhet och en gårds uppkomst.
Förutom verksamheterna ovan, finns här en gammal brandstation, idag privatbostad. En gammal skola ligger granne med själva Svärta gård (Norshammars skola) och i skogarna ligger också det som förr utgjorde Svärta station, från vilken man kunde ta tåget till både Stockholm och Nyköping. En station som ligger nästan 6 km från byn Svärta och som idag är ett eldorado för alla som gillar gamla skrotbilar, rostiga prylar och annat som borde fraktas till närmsta skrot. I trakterna vimlar det också av gamla gruvhål, rester av masugnar och så det som förr var en riktig attraktion. Förola gruva. Tyvärr inte längre öppet för allmänheten, men här kan ni se en bild från tidigt 1900-tal och här en intressant film från 2013.
Mysiga fina bilder 😍
En trevlig liten by
Vilken intressant inlägg om en by med det lite udda namnet Svärta. Roligt att du mixat gamla och nya bilder. Herrgårdsbyggnaden ser väl bevarad ut (kanske annorlunda om man går nära). Sorgligt dock att den står tom. Så tråkigt med det populära cafét som stängde 2016.
Frågan är hur det ser ut invändigt. Byggnaden har stått tom några år, men någon borde se till att sköta den – kan man tycka.
Ja, synd på caféet. Låg jättemysigt i grönska och intill ån. Bredvid hade man också ett litet loppis med butik.
Fint och intressant dokumenterat i ord och bild. Nu har du verkligen tid för ditt intresse för gamla byggnader och orter
Tackar. Ja, jag hoppas kunna ägna lite mer tid till detta.
Stort tack för den rundvandringen. Det som slår mig här är hur fantastiskt fint byggnaderna är underhållna. Det är en fröjd att se faktiskt.
Det är så, även om själva herrgården ser lite sliten ut på nära håll.
Sådant här gillar jag verkligen och din dokumentation är så spännande, bra jobbat verkligen.
Man borde ju lära sig så mycket man kan om sin omgivning, finns mycket historik att gräva upp, om intresset finns.
Ha de gott nu Stefan. 👋
Kul att höra Micke. Hoppas kunna åka ut till min uppväxtort nästa vecka och ta lite bilder som jag kan använda i några inlägg.
Kombinationen blogg, fotointresse och historik är outstanding.
Ha en härlig lördag.
Bra kombination. 🙂
Hej Stefan! Så intressant att läsa! Det är verkligen häftigt hur ett personligt intresse kan leda till att man upptäcker sådant man annars aldrig lagt märke till, trots att man passerat platsen så många gånger. Svärta verkar ha en rik och spännande historia, och det är lite sorgligt men också vackert att se hur spåren av det förflutna fortfarande finns kvar, även om de ibland är dolda under rost och skrot. Tack för att du delar med dig och lyfter fram vår landsbygdshistoria på ett så levande sätt!
Jag önskar att mina mor- och farföräldrar levde. Tänk så mkt de skulle kunna berätta om dessa trakter. De föddes mellan 1878-1882.
KRAM till dig! Anna
Mina mor- och farföräldrar var inte riktigt så gamla, men jag vet att de alla hade intressanta historier att berätta. Jag önskar jag hade haft mitt nuvarande intresse för det gamla när de levde. Så många frågor jag hade haft, men som jag aldrig fick ställa.
Ha det gott.
Vilken trevlig plats, verkligen älskar att röra mig i naturen där man får chansen att se en del av historia.
En av många i Sverige. Det gäller bara att upptäcka dem. Jag misstänker att Dalarna vimlar av dem.
Men så synd att gården är öde i dag. Det ger mig ett vemod i alla fall. Väldigt fin natur och vackra omgivningar men även Svärta behöver liv.
Det är trist. På gården finns två manbyggnader och de är bosatta. Jag kan inte historien om varför herrgården är övergiven, men tråkigt är det.
Så många vackra byggnader =)
En plats som andas harmoni, lugn och ro. Tack för att jag fick följa med.
Jag tror man mår bra av platser som Svärta. Lite av samma känsla som naturen skapar. Sedan är det så att under ytan finns ibland problem som inte syns utåt.
Du har lyckats igen Stefan!
Fina bilder, härlig natur, intressant info och bilder från nutid och dåtid.
Bättre blir det ju inte. 🙂
Stort tack ☺️
Viket vackert reportage om denna byggd! 60 själar… alla känner alla liksom 🙂 Min postort Nacka blir ngt liknande… snygga bilder på hur ån slingrar sig och stenvalvsbron o la la! Intressant att du blandar nu och då. Fint Stefan.
Tack Åke. Det finns nog en gemenskap i dessa små byar som bär på en härlig historia. Annat än i stora städer där alla bara rusar på men anonyma ansikten.
Det finns så mycket fint att se i Sverige. Man behöver verkligen inte åka långt för att se intressanta och historiska platser.
http://hannaskrypin.se
Håller med dig Hanna. Tyvärr blåser de flesta förbi på de stora vägarna, men svänger man av, tar sig tid och utforskar ”det riktiga Sverige” finns mycket att upptäcka.
Jag som åkt hela gamla Riksettan har givetvis missat mycket av likande du visar. Jag inriktade mig mer på det som fanns för motoristen i form av rester av motell, mackar, rastplatser och likande. Sådana här små nedslag i en by som du gör nu är riktigt kul och intressant att se och läsa om. Nu minns vi Svärta.
Det är nog så de flesta gör, mig inkluderad. Stannar man bara till och tar sig tid finns mycket att utforska och upptäcka även I små byar.