Nej, jag har inte ångrat mitt val att gå i tidig pension. Morgonpigg som jag är så följde jag med frugan en bit på vägen när hon gick till sitt arbete.
Arbetsplatsen är Nyköpings lasarett och på vägen dit passeras järnvägstation. En station med tillhörande räls som en tid varit och en tid framöver kommer att vara en arbetsplats.
Ett nytt resecentrum ska byggas och till det hoppas man att Ostlänken ska få en bibana via Nyköping till Skavsta flygplats.
Fast än så länge kan passagerarna invänta tåget i den gamla väntsalen…
…Innan de kliver ned i den något ruffiga och delvis avstängda gångtunneln…
…Innan de sätter sig eller står på perrongen och väntar…
…På att klockan slår 7 och…
…Att tåget kommer in. I det här fallet mot Norrköping.
Några klev av, fler klev på.
Tågvärden hann växla några ord med lokföraren…
…Innan färden fortsatte mot Norrköping.
Själv vände jag hem och tänkte tillbaks på de sista yrkesverksamma åren. Då när klockan slog 07:00, arbetsdagen började, men där jag hade varit på resande fot sedan 05:45 och där arbetsdagen slutade 16:40 efter ytterligare 60 km och 40 minuter i bil. Nej, jag ångrar inte mitt val.
Pensionstiden- den bästa. Inte så att tiden före varit dålig, men tid att ta beslut, göra valet och leva det. Äga det mesta av sin tid. Så fint att följa frun till resecentrum. Bilderna därifrån påminner om den ombyggnad som sker här Karlstad och som blir alltmer klar. Barackerna där som jag passar när jag går mot centrum.
Och där gick Mälartåget iväg..
Det finns många trevliga och härliga minnen från åren jag arbetade, men förmånen att slippa tider och alla måsten är ovärderlig.
Fina morgonbilder från din medföljarpromenad. De bågformade fönstren vänthallen tar priset men hela serien är bra. För mig var det sjukskrivning med efterföljande sjukpension som gällde. Restiden sammanlagt två timmar med buss varje dag. Roligt att du är så nöjd med beslutet.
Vi gör alla olika val i livet och jag ångrar inte att jag fortsatte jobba efter pensioneringen. Trivs utmärkt med att vara jobbonär.
Hade jag slutat jobba hade livet sett annorlunda ut och varit mycket torftigt. Inga resor, inga restaurangbesök, ingen bil, inget studerande på högskolan, inga teaterbesök, inga konserter. Pengarna hade med nöd och näppe räckt till boende och mat.
Ha en fin torsdag!
Det är så det är. Man gör sina val och inget val är fel. Det finns nackdelar med att sluta jobba, precis som det finns fördelar att fortsätta och vice versa.
Gillar ditt inlägg från vardagen. På väg till jobbet, väntan på tåget. En ruffig gångtunnel. Tågvärden som växlar några ord med lokföraren. Och jag förstår mer än väl att du inte ångrar att du valde att gå i pension.
Lite spontana berättelser från verkligheten kan vara riktigt intressanta. Hade jag inte erbjudit mig att bära ett par tunga kassar frugan skulle ha med till jobbet hade idén till detta inlägg kommit till.
Den ”rapporten” med bilder älskar jag. En dokumentation av en tidig morgon som är både varierad och lite spännande. Bra gjort!
Jag förstår dig mycket väl att du gick i pension tidigare. Har man råd med det, är trött på pendlandet eller man inte gillar sitt jobb längre, då är det bara att pensionera sig och njuta av livet.
Får man chansen tar man den. Fördelarna överväger nackdelarna.
Jag förstår att du inte ångrar ditt val och det gjorde inte jag heller när jag gick några år tidigare.
Att göra hustrun sällskap på morgonen är en annan femma. Själv körde jag till min arbetsplats på tjugo minuter så pendlingstiden var inget av mina argument. Dock förstår jag att det kan bli avgörande för många.
12 mil och 90 minuter i bil varje arbetsdag de sista fyra åren. Ingen höjdare för mig som var van att gå till jobbet.
Oavsett om man är morgonpigg eller inte är pensionstiden alldeles underbar. Även om jag jobbade nästan till 65-årsdagen så gjorde jag det på en planerad deltid de sista åren och sista året var det arbete tisdag, onsd och torsdag. När nu väckarklockan ringer någon gång ibland saknar jag inte reveljen 05:10 fem dagar i veckan.
Bara att instämma. Samma dag som jag slutade stoppade jag ned väckarklockan i byrålådan och där har den legat.
Det trista är att frugan har 6 år kvar att jobba. Vi hoppas på en stor tipsvinst så att hon kan gå inom kort.
En skön insikt, som jag delar!
I mitt fall satt jag en söndag och plötsligt dök bara tanken upp. Nej, nu räcker det. Så på måndagen gick jag till chefen och meddelade mitt beslut. Det gäller att inte tveka.
Ett fint och tänkvärt avslut på inlägget.
Att beslutet känns rätt.
Det finns beslut jag gjort genom åren som jag kan ångra, men absolut inte detta.
Trevligt och intressant inlägg!
Nej, inte ångrar vi vår tidiga pension. Mina 40-50 mil vissa dagar i bil och en hel del fler mil ombord på tåg, buss och spårvagn. Men nog saknar jag bilderna i kameran som jag kom hem med under dessa dagar, bl.a. annat liknande du visar i inlägget.
Definitivt ett av de bästa val jag gjort. I mitt fall var det de sista årens pendling som avgjorde.