Jag stod i valet och kvalet. En kortare promenad genom stan eller en längre i mer naturnära miljöer? Jag valde det sistnämnda och jag ångar inte det valet.
Planen var att gå till naturreservatet Lindbacke, ca 1,5 km från vårt hem. Vad kan man hitta där som är intressant att fota en något kulen dag som i går? Nu var promenaden det viktiga, men visst fanns en del motiv att föreviga och det bästa sparar jag till sist.
Solen var på väg upp och gjorde sitt bästa för att tränga igenom molnen.
Växtligheten var sparsmakad. De berömda enarna såg ganska färglösa ut, nyponbuskarna spretade utan några bär, träden sträckte sina kala grenar mot himlen och i snön kunde man skymta enstaka växter sticka upp.
Jag tänkte egentligen ta mig upp på höjden och vidare bort mot hagen vid Stora Kungsladugården, men ändrade mig i sista stund. Något som kom att löna sig och som gjorde promenaden värd namnet.
Här kan man nämligen välja att gå den del av Sörmlandsleden som går utmed Svanviken.
En sträcka som mäter dryga kilometern och som på sommaren är ett mecka för fågelskådare och naturälskare. Då kan det på sina håll kräva en viss försiktighet när man sätter ned fötterna, men som annars är väldigt lättgången.
Nu tog jag mig fram på snö och is, vilket gjorde det hela än mer spännande.
Jag hade hoppats få se något eller några djur röra sig i området. Förutom någon enstaka småfågel så var det tyvärr inte mycket bevänt med det. Jag såg däremot spår av olika djur som rörde sig i alla riktningar. Jag vet att här finns harar, rådjur och kanske någon hjort som springer förbi. Vid den här rännan sågs spår av fyrbenta djur som troligen försökt släcka törsten.
Efter det senaste snöfallet över Nyköping var jag uppenbart först att gå sträckan. Inga fotspår av människor gjorde avtryck i snön. Förutom vid ett tillfälle där jag trampade genom isen kom jag både helskinnad och torr till slutet av denna korta sträcka av Sörmlandsleden.
I den änden går man förbi en av de mer historiska byggnader som finns bevarad i kommunen.
Det är tyvärr inte mycket kvar av den drygt 800 år gamla försvarsanläggningen, men tänk vilken turistattraktion den hade kunnat bli.
Intill kastalen rinner Kilaån sakta förbi. En idag liten och smal å som för hundratals år sedan var betydligt bredare och tog större skepp längre inåt land.
Så var det detta med att spara det bästa till sist. Jag nämnde att det var ytterst få djur jag fick sikte på, förutom några av de vanliga fåglarna. På sommaren är det annat, när svanar, änder, gäss och större fåglar kan skådas. Som exempelvis rovfåglar.
Jag vet att de sistnämnda finns, jag har sett dem och försökt fota dem med väldigt usla resultat. Nu skedde det.
Av en händelse tittade jag upp i skyn och där borta, ovanför träden…
En havsörn.
Nu jäklar tänkte jag. Den mäktiga fågeln seglade högt däruppe och nu när tid fanns, så ville jag inte ge mig. Jag ville få bilden med stort B med mig hem, så jag stod där länge och såg hur örnen stundom avlägsnade sig, stundom kom allt närmare och på olika höjd.
Det blev väldigt många bilder, med diverse olika inställningar. 90% av dessa kasserade jag efter att ha synat dem i datorn, men ett antal blev i mina tycken riktigt bra. Här är några av dem.
Så…
Den stora fågeln kom svepande bort mot mig och på ganska låg höjd. Jag hade inte räknat med det och fick bråttom att ställa in kameran för att få både skärpa, fokus och färg. Samma sak här. Merparten av bilderna blev både oskarpa, ofokuserade, kontrast- och färglösa.
En av bilderna gjorde mig dock glad och jag skrek nästan tyst för mig själv…ÄNTLIGEN!
Så många år, så många svordomar, så många försök och så många kasserade bilder. Nu satt den där och detta gjorde inte bara min dag. Nu kan jag gå denna och andra sträckor utan att känna ett tvång att få till bra bilder på rovfåglar.
Stort grattis till det mycket fina fotot på den fantastiska Havsörnen! Visst blir man glad när man efter många försök lyckas till slut.
Ser ett flertal väldigt vackar naturbilder från din vinterpromenad. De har ett speciellt ljus som jag gillar.
Att du råkade trampa genom isen låter lite omtumlande, du var ju ensam! Tur att inget hände, hemska tanke. Men jag gissar att du är medveten om var du går och undviker svag is på djupt vatten.
Tack Anita.
I det fallet var det grunt vatten, så det var ingen som helst fara. Ger man sig ut på sjöar och andra djupare vatten ska man alltid var två eller fler.
Stan ser man ju lite av ändå vid behov, naturen är ju att föredra många ggr.
Fin bild av örnen där, bravo, mästerligt fotat, grattis. 🙂
Ha en fin eftermiddag.
Ett stort tack Micke. Trägen vinner. Härlig vinterdag i Nyköping just nu.
Njut nu av helgen, oavsett väder
Jag igen…glömde ju : visst minns jag Lady Antoinette med Hadar, den var bra! Kollade nu med google vilket år den var med : 1975!
När vi var unga spelades den på alla våra fester. En klassiker.
Wow, vilket fantastiskt foto du fick på havsörnen, förstår att du är nöjd, stort Grattis!!!
Va kul att frun och dottern gillar Mello 😉 Då träffar jag dem på finalen här på Strawberry Arena i mars!
Ha en fin helg!
Tack Susanne. Jaha ja. Så du sitter också på läktaren i mars
Så vacker himmel! Och wow… en havsörn! Så läckert att få se! Här har vi kanske mindre spännande djur, men idag såg vi när en grupp av cirka 30 änder kom in för landning, och då ser de ganska mäktiga ut 😉
Stora fågelsträck som drar över himlen och landar på någon åker kan vara nog så mäktigt.
Väldigt dramatiska himlar, men din havsörn slår såklart himlarna. Vilken otrolig bild du lyckades ta. Stort GRATTIS till det fotot:-)
Ett stort tack. Jag har haft foto som hobby i ett par decennier och den bilden ligger bland de fem jag är allra mest nöjd med.
Wow! Vilka bilder du fick , kom på mig själv att hålla andan redan vid första bilden. Så mäktig. Inte
så ofta man ser Havsörn, tror jag har sett en engång för många årsedan högt upp över Bråviken. Trevlig helg!
Jag tackar. Örnar och andra rovfåglar är det inte så ofta jag ser och när jag gör det håller de sig alltid på behörigt avstånd.
Att den här kom svepande över mitt huvud på relativt låg höjd hade jag inte räknat med – bara hoppats.
Ha en härlig helg.
Hej Stefan! Tjusig bild på havsörnen! Så härligt att få följa med ut på naturstigen. Det är något alldeles särskilt med att bara strosa runt, ta in omgivningen och låta tankarna vandra. Dina bilder och beskrivningar förmedlar verkligen lugn och närvaro.
Kram Anna
Tack för det Anna. Nog är det härligt att bara vandra i skog och mark utan tider att passa och en massa måsten. Funkar också på vintern, men visst är våren och sommaren att föredra.
Jag förstår precis din känsla av ÄNTLIGEN! Bilden på havsörnen är jättefin men ofta när ett sådant tillfälle kommer står man där med ett 50 mm objektiv eller också är inte ens kameran framme. Jag tycker de två första bilderna också är fina!
Normalt när jag vandrar eller tar långpromenader använder jag min lätta Nikon Z50, men jag var tvungen att ladda batteriet. Därför tog jag min tyngre Nikon D7100 med allobjektivet 18-300. Tur det och som jag skriver tänkte jag från början inte gå den här slingan, utan en kortare.
Jag satt här och tittade på bild efter bild och tyckte de var så fina med sitt ljus. Jag undrade och blev mer och mer nyfiken på den sista bilden … den speciella. Och … jag förstår verkligen att du utropade ”Äntligen”! För det blev ju en riktig kanonbild. Stort grattis till den!
Stort tack Anita. Ja vad säger man? Trägen vinner och som det står I texten var inte syftet att gå den stigen, utan det blev bestämt på plats.
Jag förstår jubelropet inom dig när du såg att en bild på örnen blev sådär bra. Jag skulle reagerat med samma känsla 🙂
Jättefint.
Och den där första bilden med solens strålar genom molnen är också något av lycka att fånga. Speciellt under dessa solfattiga dagar.
Jag såg solen göra ett försök mot en husvägg igår på lunchen. Jag blev glad av det lilla också
Ja, den stackars solen försöker tränga igenom molnen, men det vill inte riktigt.
Jag törs nog säga att just den sista bilden på örnen ligger på min 5-i topp lista över bilder jag är mest nöjd med.
Tack Lollo
ÄNTLIGEN! 😉
Att ta bilder på fåglar ovanför sig är ingen lek. Fint att äntligen ”få till” det.
Jag jublade inombords…jag erkänner.
Aldrig fel att ge sig ut i naturen. Om man dessutom får med sig en eller flera bilder, som man är riktigt nöjd med, så blir det en extra bonus. Grattis till en fin bild på örnen!
Tack Claes. Att förena nytta med nöje är aldrig fel och det känns extra trevligt när resultatet överträffar förväntningarna.
Vilken trevlig vandring vi fick vara med på både i ord och bild. Det riktigt spännande faktiskt. Fint ljus i bilderna och så bra text.
Tack Eva. Stigen ska kanske användas helst när det är barmark, men vem gillar inte utmaningar?
Så roligt att du lyckades få till bilden som du drömt om! Häftig bild på örnen som visar upp sig för dig med utbredda vingar, grattis! Den och den första bilden där solen strilar genom molnen är höjdarna.
Det tog många många år och nu kan jag slappna av, men jag kommer också i framtiden att försöka få rovfåglar på bild.
Du fick många bra bilder under promenaden. Att fåglar skall vara så svårt att fota, men det räcker ju med 1 bra bild och den fick du. Jag är ju som jag är och tyckte att bilden på den där lilla pilanvisningen för Sörmlandsleden var bra, det blev ett litet sug i den bilden.
Just den bilden med pilen visar skillnaden i ljus när man fotar i motljus kontra ljus från sidan.
Fåglar är svårt och i mitt fall brukar just rovfåglar segla eller sitta långt bort och då blir det sällan bra bilder. Att den här kom svävandes rakt över mig på låg höjd har aldrig tidigare hänt.
Wow, en promenad som heter duga…fint då solens strålar tränger genom molnen….och sista bilden, en riktig 10 poängare, så förtjusande och bedårande vacker 😍
Jag bockar och bugar. Så många misslyckade bilder på rovfåglar i så många år, men så äntligen. Är själv riktigt nöjd.