På vägen från Globe City till Centralen stannade vi till vid en byggnad dit vi hade bokat biljetter innan vi åkte upp till Stockholm. Den andra av tre premiärer. Fotografiska.
Så många gånger vi varit i närheten och sagt att vi borde besöka Fotografiska. Det har aldrig blivit av, något som känns skamligt för en fotonörd som undertecknad. Nu hamnade vi till slut där och detta genom en extra promenad p.g.a. pågående Slussenbygge.
Jag kan redan nu avslöja att det finns mycket att lära i denna enkla konst. Jag blev inte mindre sugen på att utveckla det jag kan och tänk att så simpla motiv kan förvandlas till ren konst utan att man egentligen är medveten om det.
Fyra fotografer hade utställning. Šejla Kamerić från Bosnien vars konst präglas av kriget i hennes hemland och följderna av det. Väldigt mycket experminentellt som kanske inte riktigt föll mig i smaken. Tobias Regell med sina porträtt av både okända och kända personer. Många trevliga bilder, de allra flesta i svartvitt. Den sydafrikanska konstnären Lebohang Kganye, vars utställning byggde på fotografier uppförstorade till fullskaliga modeller som föreställde vanliga sydafrikaners hem.
Den utställning som fångade mitt intresse allra mest, var de fransk-amerikanska fotografen Elliott Erwitt. Han avled 2023, men här visades 100 av hans verk som sträcker sig från sentida dagar och 70 år tillbaks i tiden.
Just Erwitts utställning fick mig att inspireras. I grunden enkla motiv som han förvandlat till ren konst genom sin kamera. Den första bilden i inlägget visar en av de rum där hans bilder hängde. Lite tips och ord på vägen fick också följa med.
Det fanns också foton av andra fotografer. Jag vet inte om deras bilder är stående inslag på Fotografiska, men de fanns att skåda i utrymmen som inte hörde till utställningssalarna.
Det går också att göra egen amatörmässig bildkonst av de stora mästarnas verk.
Jag lämnade Fotografiska med ett blandat intryck. Viss konst förstår jag mig inte riktigt på, samtidigt som annan får inspiration och idéer att bara snurra i skallen. Tänk om jag hade gett mig in på fotograferandets ädla konst redan som ung.
Fotografiska brukade jag alltid besöka när jag var i Stockholm, men nu är det ett par år sedan sist. Många utställningar har jag sett, både av riktigt kända och av mindre kända fotografer. Men som du skriver, en del fantastiska och inspirerande, andra obegripliga fast ändå tankeväckande.
Konst i sitt esse, men precis som livet i allmänhet gillar man vissa saker mer än andra.
Fotografiska har jag besökt flera gånger och upplevelserna har varit blandade. Den utställning jag minns mest är Nick Brandts ”On this earth a shadow falls”. Såg också Bryan Adams ett år. Visste inte ens då att han ägnade sig åt foto men så var det.
Tydligen är Bryan Adams en duktig fotograf, men det kom som en överraskning för mig också.
Vi har besökt Fotografiska ett par gånger och det har varit alldeles fantastiska utställningar och bilder. Sedan händer det så klart att man varken uppskattar eller tycker om allt men det behöver man inte göra. Jag tycker mycket om fotokonst och många gånger är det så att i det lilla bor det stora. Ett favoritmuseum i Stockholm helt enkelt.
En positiv överraskning. Första gången för vår del, men troligen inte den sista.
Fantastikt att man kan göra fin konst av så enkla ting som lanskap och porträtt.
Ett väldigt omtalat museum – jag har varit där tre gånger, tror jag.
Lite tur får man ju ha, upplevelsen blir så olika beroende på utställningarna.
Minns inte att jag har blivit jätte-berörd någon av gångerna.
Höjdpunkterna har (nästan) varit att besöka caféet/restaurangen och blicka ut över vattnet.
Första gången vi var där så var vi nästan ensamma när vi fikade och kunde bara sitta och njuuuta av utsikten.
Det är det jag minns mest. 😉
Tyvärr var vi där strax efter frukost, så vi skippade caféet. Utsikten var magnifik, det kunde vi se.
Konst ska beröra och fascinera. Det gjorde det även nu i olika skala.
Håller med dig. Jag är kluven till fotokonst, åtminstone sådana verk som visas på Fotografiska.
Konst som konst – nej, verkligen inte. Det gäller fotografier liksom tavlor. Jag menar – gillar du Salvador Dali, till exempel?
Dali är ingen favorit. Jag gillar konst där man känner igen vardagen som den är. En oljemålning med vågor som slår in mot stranden eller fotografier på människor i vardagssituationer etc.
Vilka fantastiska foton… är ju ingen vän av huvudstaden, men det där muséet är ju verkligen värt ett besök!
Ja du, det är mycket man skulle gjort som ung… å andra sidan får man göra så mycket man kan nu å din fotokonst är ju inte illa den heller!
Själv har jag inte ägt kamera sen Hedenhös typ, det är mobilen som gäller…
Dagens mobiler funkar också. Har sett fantastiska bilder fotade med dem.
Kul att få hänga med till Fotografiska … har ännu aldrig varit där, men någon gång kanske. Mycket spännande att titta på … och som sagt en del gillar man och en del gillar man mindre … men det är väl som det ska vara.
Konst ska både roa, uppröra och inspirera. Det är med konst som med livet som sådant. Allt går inte att tycka om.
Trevligt ställe att besöka helt klart. Länge sen sist. Dottern åker dit minst en gång per år men jag bara tänker att någon gång. Man vet ju aldrig vad man fastnar för. Fint foto av frun som betraktar betraktaren.
Det var trevligt att gå runt och inspireras. Jag fastnade inte för all konst, men det mesta.
Jag har inte heller varit där. Det har inte varit för att utforska stan, vi varit i Stockholm. Nu är det över tio år sedan vi var där sist. Maken gillar inte Stockholm alls och jag bryr mig inte nämnvärt, så då går tiden.
Men fina verk där ser ut att hänga! Självklart vore det roligt att se hur det är där.
Jag är väl ingen supporter till stora städer, men att åka upp en helg känns ändå okej. Det kan räcka att sätta sig i Kungsträdgården, ta några öl och titta på folk.
Ni har ju lite närmare, så det blir lite lättare då.
Sant och en helg står t.o.m. jag ut.
Fotografiska är ett ställe vi besökt många gånger även om det var ett par år sedan förra gången. Vi har sett många oförglömliga utställningar där precis som vi sett en del där vi bara skakat på huvudet och undrat om det är konst eller bara konstigt…..Självklart tycker jag en fotonörd som du ska besöka det stället!
Det blir nog fler tillfällen framöver.
Jag tycker man ofta lämnar Fotografiska i Stockholm och Abecita i Borås med blandade känslor. Allt kan man inte ta in eller kanske förstå. Men som du skriver man får ibland ny inspiration och nya fotoideér. Jag var ju på Fotografiska i mars förra året och den gången gillade jag verkligen många av utställningarna.
Det är väl med fotografering som med all konst. En del förstår man, annat inte. Just Elliot Erwitts bidrag tyckte jag var helt fantastisk. Enkla och vardagliga motiv som han gjorde till ren konst.