Så här dags på året måste man kliva upp tidigt för att fånga soluppgångar och himlar med färg. Det är värt varje minut av sömn man missar, fast i sanningens namn vaknade jag tidigare än jag ville. Nu när inga matcher i Premier League spelas, kan man dock ta tillbaks mycket av sömnen genom en tupplur på eftermiddagen. Värt det som sagt.
Tänk vad inställning kan göra. Det gäller såväl inställningen till livet, inställningen till arbetet, inställningen på idrottsarenan och givetvis inställningen i kameran.
Följande två bilder togs från de två pontonerna vid kanotstadion och mot Brandholmen. Tidpunkten var cirka 06:00 denna härliga helg som i söndags begåvade oss med fint vårväder. Bilderna togs med lite differentierade inställningar och från två platser med några meters avstånd.
Bild ett togs från den vänstra pontonen med inställningarna f/36, 2 s, ISO 250 och 42 mm.
Bild två togs från den högra pontonen med inställningarna f/11, 1/20 s, ISO 250 och 42 mm.
Till bägge bilderna använde jag slutarprioritet och trots att det hade gått några minuter mellan tagningarna, blev den senare tagna bilden mörkare än den första. Samma effekt hade jag fått om jag istället använt bländarprioritet med bländare enligt ovan. Stativ användes för att få något skarpare bilder.
Det är givetvis en smaksak vad man vill uppnå med sina bilder. Den uppmärksamme lägger märke till att det lite oroliga vattnet verkar lite lugnare på bild ett. Det beror på den längre slutartiden som skapar en något mer silkeslen vattenyta och också mer konturlösa moln. Det är en effekt man uppnår med längre slutartider och hade jag använt mitt Gråfilter ND3 x1000 (exponeringstiden förlängs motsvarande 1 000 gånger) skulle vattnet och molnen få en spegelblank yta, men nu monterade jag ditt mitt ND4-filter och därmed blev effekten inte lika markant.
Som sagt, inställningen kan göra skillnad.
I tider som dessa när solen går upp efter en kall natt, kan den morgonpigge fånga omgivningen på ganska spektakulära sätt. Dimma är ofta en kär vän för både proffs- och hobbyfotografer, men också en svårbemästrad sådan.
Den här tidiga morgonen var egentligen inte vikt för motiv som döljer sig bakom dimman, utan mer en studie av ett Nyköping som inte riktigt har vaknat. När jag anlände på cykel till hamnbassängen var morgonen kylig och någon direkt värme som skulle kunna skapa en lätt dimma över vattnet syntes inte till. Därav denna ganska klara bild över ett Hamnmagasin som inväntar sommarens alla gäster…nja, förutom de som i dagarna njuter av deras julbord.
Fast så värst långt behövde jag inte cykla innan dimman började smyga sig på. Bara hundratalet meter bakom byggnaderna vid hamnbassängen doldes gång- och cykelvägen nästan helt i en dimma som drog in från bukten. Här kom utmaningen in i bilden. Att fokusera i dimma är inte lätt, särskilt inte när fingrarna är lite stela och ögonen immiga av fukt som är på väg att frysa till isdroppar. Manuell fokusering är att föredra i lägen som denna, men det struntade jag i den här gången. Det blev att fokusera med automatik, vilket kanske inte är det optimala. Fast å andra sidan kan lite oskärpa skapa en liten extra touch när landskapet är inhöljt i denna grå sörja.
Nu var ju inte dimman så tät som den kan vara och när jag passerade över den lilla bron innan Brandholmen hade den nästan lättat helt över land. Vitbalansen var inställd på auto och det gjorde att landskapet fick en ganska varm ton. Inte särskilt autentiskt, då kylan bet ganska bra i kinderna, men mer fotogeniskt.
När jag vände blicken mot söder och tittade ut över kanotstadion låg dock dimman ganska tät och skymde merparten av stranden på andra sidan. Här fanns bara vatten att fokusera på, förutom bryggan intill strandkanten. Jag använde en kort slutartid, fokuserade på just bryggan och det fick bakgrunden att bli väldigt oskarp, men resultatet blev ändå över förväntan.
Den tidiga cykelturen fortsatte förbi kanalen och bort mot stans stora sportanläggning. Här hade dimman lättat helt och solens varma färger började skönjas bakom höghusen…
…och i en av vattenpölarna framför sportkomplexet kan namnet på anläggningen beskådas, om än upp och ned.
Nu visste jag att det satt en hungrig fru hemma och väntade på att få äta frukost. Därför vände jag på cykeln och begav mig hemåt, dock inte utan stopp…
…och det första stoppet blev där jag tog bilden på bron över kanalen. Solen hade nu stigit en bit till på himmelen, dimman hade lättat så pass att man kunde skönja Värmeverket i fjärran och den dimma som ändå låg kvar hade bytt färg, från grått till blått.
Väl framme vid kanotstadion blev det ytterligare ett stopp. En sol som började skönjas över en tämligen spegelblank sjö är svår att motstå. Hade kanske önskat mig ett stativ som färdkamrat i det här läget, men bägge låg kvar hemma. Ett stativ hade varit användbart för att förlänga slutartiden och därmed få ett redan ganska lugnt vatten att bli så där härligt mjukt. Det får bli nästa gång.
Åter tillbaks vid hamnbassängen och beviset att bilder som är tagna från samma plats, med bara några minuters mellanrum, kan bli så olika i sin utformning av att bara vända kameran i motsatt riktning.
Så här såg det ut när jag riktade kameran mot Arnö…
…och så här när jag vände mig om och riktade kameran mot Silohuset.
Svårt för en oinvigd att tro att bilderna är tagna från samma plats och samma klockslag. Nästan så jag själv tror att bilderna är fejkade, men icke.
Jodå, den hungriga frugan fick sin frukost i uppgjord tid och det satt fint med lite varmt te och nybakat bröd.
Trots lite kyliga vindar längs med hamnpromenaden, värmde solen så där härligt att vårkänslorna nästan infann sig.
Man ska inte vara överoptimistisk angående det nyckfulla vädret, men visst känns det som att våren närmar sig?
Det blev på morgonen en rask promenad bort till Brandholmen och tillbaks. Förvånansvärt lite folk ute, trots fint väder och sportlov.
Visst värmde den uppstigande solen, men samtidigt bet det lite i kinderna när vinden vände in mot land. Morgonljuset var ovanligt vackert och svårt att fånga på bild i motljuset, men lite av känslan kanske ändå förmedlas i detta försök.
Tänk ändå vad vinkeln kan göra med slutresultatet av en bild. Bilden ovan togs direkt mot solljuset och bilden nedan är tagen från samma plats, men i 90 graders vinkel från solen. Skillnaden är markant.
Det var som sagt ganska tunnsått med flanörer och joggare längs med gångvägen, gångvägen som kantades av änder som tjattrade som aldrig förr. De kanske också upplevde vårkänslorna efter den långa och ovanligt kalla vintern?
Man fick gå fram ända till Restaurang Piren för att se lite liv och rörelse. En renovering pågår, men i vilket syfte vet jag inte. Kanske tornet som var ämnat som speakertorn till kanottävlingar ska återfå sitt ursprungliga syfte, eller så ska restaurangen på bottenplan utvidga sin verksamhet, eller kanske mest troligt….byggnaden har stått där och utstått vädrets makter i många år och även byggnader behöver ibland putsas till, precis som bilar och människokroppar.
Vi får se när våren och inte minst sommaren är här. Skam och säga, har jag ännu inte provats restaurangen trots dess goda rykte. I sommar ska det bli av…väl…?
