En fotosejour hade jag bestämt mig för redan i våras. Jag skulle ta med mig stativet, sätta en ringblixt på objektivet (mitt 18-300 mm) och ge mig ut efter lite mindre objekt.
Mindre objekt innebär fjärilar, insekter och intressanta växter.Läs mer »
En fotosejour hade jag bestämt mig för redan i våras. Jag skulle ta med mig stativet, sätta en ringblixt på objektivet (mitt 18-300 mm) och ge mig ut efter lite mindre objekt.
Mindre objekt innebär fjärilar, insekter och intressanta växter.Läs mer »
På en enkel promenad kan man ibland omges av ett Nyköping som bringar glädje och som ger kroppen den inre ro den behöver ibland.
Denna sköna dag tillhörde de ljuvligaste i år och även det enkla bringade fram lusten att ta bilder på sådant många bara passerar utan att ens bemöda sig med en blick i ögonvrån.Läs mer »
Det lilla huset på prärien? Nej, den lilla stugan intill Frisksportartorpet.
Det här blir ett kort inlägg.
Bilden i sig är ingen sensation, men syftet med att visa den är vikten av att rikta kameran från rätt vinkel.

Som sagt, ingen märkvärdig bild. Ser man bilden som den visas ovan, kan man få förnimmelsen av att den lilla stugan är placerad någonstans i de sörmländska skogarna. Öde, kargt och ensligt.
Så är nu inte fallet. Hade jag riktat kameran lite till höger, hade jag fångat Frisksportartorpet där många människor var i rörelse. Hade jag dessutom stått istället för att sitta hukad, hade ni på bilden sett både vägskyltar och fordon som susade förbi. Känslan bakom det hela hade då gått förlorad.
Bara ett kort tips till andra hobbyfotografer. Placeringen och vinkeln där du tar din bild kan vara avgörande och skillnaden mellan intressant och ointressant.
På en lång promenad i vår vackra stad Nyköping, kan man få se dessa vackra växter på platser man inte skulle reagerat på om inte kameran hängde över axeln. Det här inlägget kommer kort och gott att handla om blommor.
Jag är ingen botanist och känner inte till namnet på alla arter ni kan se på bilderna nedan. Då jag inte vill gissa eller ägna tid att googla, låter jag helt enkelt bli att namnge dem. Bara platserna där de växer får sin plats.
Nya kyrkogården. Jo, jag vet att det känns märkligt och kanske fel att ta bilder på det som växer här, men kyrkogårdar tillhör våra vackraste och mest rofyllda platser. Dess bättre var det ganska folktomt den här dagen, så jag kunde ta bilderna såsom bilder på växter helst ska tas…i ögonhöjd med dem. Av den förklaringen förstår ni att jag kom hem med gröna knän och armbågar. Tack o lov var det sommar den här dagen och därför var det t-shirt och shorts som gällde och jag slapp därför kasta kläderna i tvättkorgen när jag kom hem.








Tvärs över vägen från kyrkogården sett ligger Frisksportartorpet. Ett litet eldorado för de som vill fota blommor och småfåglar.



På vägen hem gick jag in på motionsspåret vid Hållet, genom tunneln under E4:an och till lasarettsområdet. Där växer detta träd.


I en klippskreva inte långt därifrån växte denna maskros. Inte särskilt vacker, inte särskilt spektakulär, men gör sig ändå ganska bra i omgivningen. Hade du tagit en bild på denna, eller ens lagt märke till den? Förmodligen inte och det hade inte jag heller om inte mitt fotointresse försöker hitta nya utmaningar och motiv.

Snart var jag hemma igen och där märkte jag att frugans intresse för trädgården börjat visa sig från sin bästa sida. Man behöver som sagt inte gå över ån för att hitta vatten…


Den här fågelholken står utanför Frisksportartorpet. Framför denna holk stod jag några minuter och väntade på att en domherre skulle sätta sig och kalasa på fågelmaten som låg på den lilla holkens botten.

Det kom ingen domherre och jag börjar snart undra om det bara är jag som inte lyckats fånga en på bild denna vinter. Andra arter flög dock fram och tillbaka mellan holken och gömmorna borta bland träden. Inget sensationellt och tyvärr är fåglar rädda av naturen. Jag kan förstå deras reaktion, då vi människor inte alltid är så snälla mot dem. Fast om de visste att jag aldrig skulle göra dem illa, skulle de vara lite mer välvilliga till att posera framför kameran.
Det är som många av er säkert vet, inte alldeles lätt att få till bra bilder på småfåglar. I synnerhet inte om man är i avsaknad av en riktig utrustning och tålamod.
Nåväl, några hyggliga bilder blev det.


Den här gynnaren vågade sig inte fram till holken så länge jag stod några meter ifrån. Han/hon såg allt hungrigare ut ju längre tiden led och jag kan tänka mig att han/hon tänkte elaka tankar om min närvaro.
