Det röda mot det vita

Vi er røde, vi er hvide. Så skulle jag kunna sjunga under tiden som Dannebrogen från 1200-talet hissas upp mot skyn.

Nu är jag inte dansk, utan svensk. Som svensk har jag också svårt att se något vackrare än ett gult rapsfält som breder ut sig under en klarblå himmel. Den svenska flaggans färger sägs härstamma från just det motivet. Fast visst är rött mot ett snötäcke av ren snö också något att fästa ögonen på.

Som det lilla Frisksportartorpet i utkanten av Nyköping.

Kanske som denna kvarglömda leksaksbil vid Anderslunds koloniområde.

Eller varför inte denna vackra ros som någon placerat vid Nya Kyrkogårdens minneslund, som ett minne av någon man hållit kär.

Naturligtvis saknas den där domherren med sitt röda bröst som skulle förgylla inlägget. Jag såg faktiskt en domherre i veckan när jag tittade ut från ett fönster på övervåningen. Den rörde sig på marken i en av grannarnas trädgård där den pickade fågelfrön som trillat ned från ett fågelbord. Får väl smyga dit med kameran när jag vet att ingen är hemma.

Förövrigt blir inte rött och vitt sämre med vetskapen om att två av mina favoritlag i fotboll har dessa färger i sina originaldräkter, Manchester United och Tystberga GIF.

Kort skärpedjup

Ännu en av alla promenader i Nyköping. Ni kanske ledsnat, men jag får aldrig nog. Fast lite variationer förgyller alltid och på den här promenaden försökte jag fånga motiven med ett skärpedjup på 4.0-5.6. En utmaning som lönar sig när det lyckas och det får jag väl säga att åtminstone någon av bilderna blev.

Det blev en lång promenad som tog mig genom kyrkogårdar, friluftsanläggningar, genom tunnlar, över broar, mysiga caféer, gamla sjukhusbyggnader, framrusande godståg, nedslitna kulturbyggnader och hemmets lugna vrå.

Ni får själva gissa var motiven är fångade.

Torpet och dess omgivning

Insprängt mellan väg 52 (mot Skavsta), Nya kyrkogården och Blommenhof ligger det lilla Frisksporttorpet. Torpet i sig besöks bara när frugan och jag går den trevliga tipspromenad som anordnas på söndagar. Fler besök blir det på intilliggande motionsspår som förgrenar sig i olika sträckningar i skogen.

Mellan torpet och väg 52 finns en yta man gjort i ordning på ett föredömligt sätt. Ett antal banor för beach-volleyboll, en grillplats, en liten lekplats för barn och bänkar där man kan sitta och njuta av medhavd fikakorg. Hur väl utnyttjat detta är vet jag inte, men jag har sett brandkåren och förskolebarn utnyttja faciliteterna vid tillfällen.

Runt motionsspåret är både floran och faunan rik på arter, även om den intilliggande motorvägen förstör helhetsintrycket. Slår man dövörat till och koncentrerar sig på det naturen erbjuder kan man finna ett och annat som förgyller.

Dagen, i det här fallet 1:a maj, som annars ägnades åt trädgårdsarbete och årets första grillning, utnyttjades också åt lite välbehövlig motion. När frugan ägnade sig åt plantering tog jag min kamera på axeln och begav mig upp till och runt spåret som leder till det lilla torpet. Där ägnade jag sedan en timme i den värmande solen och försökte fånga de fåglar som kvittrade i buskarna. Jag satt på en bänk en bit ifrån för att inte skrämma den och tvingades använda zoomen till sin yttersta gräns, 300 mm. Något stativ användes inte och något direkt stöd hade jag inte, så bilderna blev lite för suddiga. Nu brukar jag säga att motivet är viktigare än kvalitén, åtminstone för en amatör som främst använder kameran som sällskap på mina utflykter.

När jag satt där och försökte fånga de små liven upptäckte jag ett annat litet djur som kröp omkring på trädstammarna intill. De var förövrigt två stycken och jag tror det var en hona med sina unge. Honan (på bilden överst) hade en liten kotte i munnen och ilade snabbt upp för trädstammen med den när jag närmade mig. Ungen var mer nyfiken och hade förmodligen inte lärt sig att vara rädd för människor. En bra statist blev den hursomhelst.

Jag har försökt googla efter information om Frisksportartorpet och som så ofta är, bär också denna byggnad på en historia.

Stensberg hette torpet när det för första gången markerades på en karta. Kartan i sig är från 1857, men hur gammalt torpet är, har jag inte kunnat hitta. Det råder också delade meningar om torpets användningsområde. Där Nya kyrkogården nu ligger, fanns förr ett militärt exercisområde för Södermanlands regemente och vissa uppgifter gör gällande att byggnaden användes som soldattorp. Andra uppgifter säger att det användes som skogsvaktarbostad.

1913 flyttade i alla fall en skogsvaktare in med sin familj i fastigheten som då döpts om till Stensborg. Förutom själva bostaden fanns också ett uthus och en ladugård där man hade både ko, grisar och höns. De, precis som huvudbyggnaden, finns fortfarande väl bevarade.

Familjen som bodde i torpet utökades så småningom med föräldrarna till skogsvaktaren. Familjen bodde i torpet fram till 1959 då skogsvaktaren avled vid en ålder av 75. Nyköpings stad övertog fastigheten efter att änkan flyttad ut, men beslöt sig för att inte hyra ut den som personlig bostad. Både avlopp och rinnande vatten saknades och nya regler gjorde att man inte ville upplåta torpet som permanentbostad igen.

Istället hyrde man ut fastigheten till Nyköpings Frisksportarklubb som bildats fyra år tidigare. En omfattande renovering gjordes, som dock inte omfattade boningshuset vilken än idag är i det närmaste sitt ursprungsskick.

Sedan 1990 är torpet i kyrkans ägo, då kommunen istället fick överta marken av kyrkan vid nuvarande Påljungshage.

En kort liten historiebeskrivning av en liten pärla i utkanten av Nyköping. I kommunpolitikernas strävan efter att bygga sönder alla grönområden finns planer på att slå upp hundratals bostäder i det lilla torpets närhet och vad det innebär för verksamheten och de djur som idag lever här återstår att se. Ni som mött harar, rådjur och rävar i centrala stan vet vad som väntar när djuren trängs undan från sina domäner.

På denna karta anno tidigt 1900-tal syns Stensborg i överkant av bilden.

På mage till stående

Efter flytten får man nog konstatera att hamnen, slottet och ån inte längre kommer att utgöra prioriterade motiv när jag kombinerar nytta med nöje, dvs promenader med kameran.

Nej, nu får man hitta andra vägar. De finns, givetvis inte lika intressanta och fulla av motiv som både proffs- och hobbyfotografer, men ändå värda att undersöka.

I söndags tog jag stigarna från Högbrunn upp till frisksportartorpet. Syftet var att fånga lite djur. Förhoppningen låg i att hitta lite större och lite mer sällsynta än de man hittar i de mer centrala delarna av Nyköping. Jag måste erkänna att lyckan inte stod mig bi, fast fåglarna på bilderna nedan har åtminstone inte jag sett i de trakter varifrån vi nyligen flyttat. Vad det är för arter har jag inte susning om, men någon kanske vet?

Det började på mage vid järnvägsövergången. Nässelfjärilen har väl de flesta med kameror förevigat, inte minst för att de är vanligt förekommande och ganska orädda för förbipasserande.

s16_20

s16_19

Uppe vid frisksportartorpet växer lupiner och i dessa lupiner trivdes uppenbart humlorna. Här kunde jag faktiskt sitta bekvämt på en bänk och ta kort. Lite mer bekvämt.

s16_16

s16_17

s16_18

På vägen hem stannade jag vid de gamla bodarna (kommer mer i nästa inlägg) och här kunde jag stående ta bilder på några fåglar jag inte kan namnet på, men som jag som sagt inte sett i mina gamla hemtrakter.

s16_21

s16_22

s16_23

När jag stängt av kameran och hängt den över axeln, rasslade det till i det höga gräset och upp flyger en rovfågel av icke känd art. Innan jag hinner få fram kameran seglar den högt över mitt huvud. Devisen att alltid ha kameran i beredskap gäller givetvis, men glöms bort ibland.

s16_24

Andra delar av stan

Jo, det finns andra delar av stan än hamnen.

Jag har tidigare berättat att mina promenader med kameran gärna tas i området kring Nyköpings hamn och varför.

Nu finns det områden i stan som faktiskt är lika trevliga att vandra, både med och utan kamera. Eftersträvar man närhet till vatten kanske söndagens promenad inte var den mest lämpliga, men bilder med vatten har ni sett på bloggen och kommer att få se.

Nej helgens långpromenad tog en annan väg än den vanliga. Med start i centrala Nyköping tog jag vägen över Borgarberget för att se den grönska som börjar spira nedanför den välkända Klockstapeln. Skuggorna från träden bakom mig bildade intressanta mönster i den allt grönare gräsmattan. (Klicka på bilderna för större storlek)

v16_10

Att kombinera nytta med nöje är alltid en bra kombination. Dagens promenad var främst menad som en motionsrunda, där fotograferande var sekundärt och av den anledningen var stoppen få. Jag vet att jag får tid över till mer fotoinriktade rundor framöver och därför skedde inte nästa stopp förrän i backen upp till lasarettet. De gamla byggnaderna i området brukar tilldra sig mest uppmärksamhet. Jag har fotat dem förr och kommer att fota dem igen. De mer moderna delarna är dock underskattade, inte för dess arkitektoniska skönhet, men för detaljerna man sällan lägger märke till.

Den här gången mellan två av lasarettets byggnader bara finns där och få tänker väl på den fond den utgör i det moderna och stela landskap som utgör dagens arkitektur. Ska sägas att det blir mer spännande att fota denna övergång efter mörkrets inbrott. Något jag skulle vilja fota är de kulvertar och skrymslen som döljer sig under mark. Mörka och dolda utrymmen utgör alltid en spännande interiör och vad som skett i dessa mörka vrår har jag hört en del historier kring. Vissa av dem passar sig inte för känsliga ögon och öron och kan snarast kallas för barnförbjudna.

v16_11

I skogen bakom lasarettet slingrar sig några stigar och en av stigarna leder till denna gångtunnel under E4:an.

v16_12

Kanske ingen vacker skapelse, men ett tillhåll för många. Både de som tar bilder av själva gången, de som lägger ned lite mer tid på att skapa mer spännande verk och ungdomar som tycker att de förgyller betongväggarna med klotter.

Bortom tunneln väntar Hållets motionsspår. Med korta och kuperade stigar, är Hållet ett tillhåll för många motionärer som inte vill bege sig upp till Ekensberg. Hur länge området får vara orört återstår att se, för när politikerna fått hybris och drömmer om nya bostadsområden går inga grönområden säkra. Intill spåret ligger också Frisksportartorpet, varifrån söndagarnas tipspromenader utgår. Vid det lilla röda torpet som ligger insprängt bland lummig grönska växte denna påsklilja som stack ut bland övriga växter.

v16_13

På gångvägen mellan Frisksportartorpet och Nya kyrkogården landade denna lilla gynnare. Yrvaken efter vinterns dvala eller slö av andra skäl vet jag inte, men den ville knappt ens lyfta när jag placerade objektivet bara några centimeter från. Påfågelögat är en av de två fjärilsarter jag kan namnet på, Citronfjärilen är den andra.

v16_15

Promenaden fortsatte förbi Blommenhof och tillbaks till stan. Egentligen var det raka vägen hem till middagsbordet som gällde, men när jag kom till järnvägsbron över Brunnsgatan tittade jag upp och såg denna vy.

v16_16

Den var så stilren på något vis och den för stunden klarblå himmelen ledde blicken uppför trapporna. Den icke-fotointresserade hade förmodligen passerat utan att reflektera, men som hobbyfotograf försöker man finna det andra inte finner…

Snart var jag tillbaks till utgångspunkten, Stora torget. En av Nyköpings oaser är Solparken framför en av stans vackraste byggnader, Westerlingska gården. Det är på sommaren parken är som vackrast och än är det några veckor kvar tills rabatterna fylls med sina 60 arter av sommarblommor och Parkaralian, Ginkon, Robinian, Katsuran och Valnöten grönskar. Jo, jag har lärt mig namnen på dessa träd som gömmer sig i den lilla parken.

Westerlingska gården har anor från 1719 och har bl.a. fungerat som apotek.

v16_17

Detta om detta. Fler promenader väntar och snart åker cykeln fram och tar mig till ställen jag bara besöker under den varma delen av året.