Att vi har djur i vår trädgård kunde ni läsa i förra inlägget.

Vi har även fyrbenta krabater som gör oss sällskap, på gott och ont.

Det känns som att alla i området har katt, utom vi. Det känns också som att vår lilla täppa är samlingsplats för områdets alla katter. Vi älskar dem, men såg helst att de hade sin samlingsplats någon annanstans. Har vi altandörren öppen försöker den nyfikna lilla svartvita smita in. Samma lilla svartvita har funnit en lämplig sovplats i vår nyinköpta soffgrupp. Hans/hennes bror/syster, den lite större svartvita, är inte lika nyfiken, utan använder bara vår altan när han/hon ska gena till andra katter i grannskapet. Den lätt orangefärgade katten sitter mest på staketet och spanar nyfiket när vi intar något ät- och drickbart på altanen. Den vackra, lite lurviga och vita raskatten spatserar mest fram och tillbaks på vårt staket och ibland lägger den sig för att vila, eller möjligen för att visa upp sig för oss tvåbenta grannar. Andra katter i olika färgformationer ses mest stryka utanför vår lilla trädgård och har väl ännu inte insett vilka fördelar den har.

Sedan har vi förstås ena grannens katt som hittills bara hållit till på framsidan (se bild). Ståtlig sitter den där på trappan och tittar nyfiket på förbipasserande. Ibland ligger den hoprullad och sover för att sedan sträcka sig på katters vis när den väcks ur sin slummer av knarrande människosteg på grusgången.

Som sagt gillar frugan och jag katter, men det är inte utan att man bävar inför mars.