Midsommarafton 2020 var den varmaste på decennier, åtminstone i vår del av Sverige.
Traditionens makt är stark och av den anledningen inledde vi vår lilla vid 10-tiden på förmiddagen, så häng med…Läs mer »
Etikett: midsommar
En tradition i traditionen
I torsdags kväll satt vi och kurade inne när regnet vräkte ned utanför fönstret. Ja, en traditionell midsommarafton med regn och rusk? Nix, midsommarafton i Nyköping visade sig från sin allra bästa sida och en tradition i traditionen kunde genomföras med glädje och behag.
Med några undantag när vi firat midsommar i Dalarna, ha vi nu i många år firat ”Sverige riktiga nationaldag” på hemmaplan. Minnesvärd var det året när vi firade dagen i en carport, iklädda tjocka jackor, huttrandes i nio-gradig värme och med ett ihållande regn som smattrade på taket. Det gick det också och vi hade kul, vilket alltid är huvudsaken.
En tradition i traditionen är att cykla ned till Näsudden, eller Örstigsnäs som de flesta säger. Med flaggprydda cyklar begav vi oss iväg de cirka 7 kilometerna till denna ända egentliga badplats i närheten av centralorten.
Efter en traditionell drickapaus strax efter Arnö, rullade vi sakta ned mot sandstranden och möttes av en svensk sommardag i all sin prakt.
Det är alltid med en viss spänning vi anländer badplatsen. Vi vill givetvis duka upp sill, potatis, snaps och annat som hör till en midsommarlunch på ett bord. Det finns tre bord att göra detta på och vi har haft turen att kunna göra detta varje år vi intagit sillunch på denna plats. Törstig blir man efter en varm cykeltur och mindre begåvat av oss herrar, så hade vi överlåtit åt våra damer att ta drycken i sina frysväskor. Vi fick nämligen vänta alldeles för länge innan de dök upp bland träden.
En kall öl senare bestämde vi oss för att ta årets premiärdopp på hemmaplan. Under förra årets värmebölja gjorde vi denna premiär redan tre veckor innan midsommar, annars är den här dagen den då premiären sker…ibland. Vissa år har det varit så pass kallt i vattnet att inte ens värmen från två snapsar i varje ben hjälper. Jag gissar att vattentemperaturen igår låg på 18-19°. Fullt tillräckligt för ett svalkande dopp.
Maten och drycken smakade som vanligt bra. Själv är jag måttligt förtjust i sill, men dagar som dessa slinker denna ned…troligtvis för att den får sällskap av både öl och snaps. Ett par arrangerade bilder i solskenet hanns med…
…innan jag bad ett par solande tjejer att föreviga det midsommarfirande gänget.
Därefter tog vi våra cyklar för att bege sig hem till oss där del två i vårt traditionella midsommarfirande tog vid. Jordgubbstårtan med kaffe och en liten whiskypinne. Är jag lagom förtjust i sill, så är jag desto mer förtjust i bakverk och liknande godsaker.
Inga bilder på denna dock.
Därefter en stunds vila, en välbehövlig dusch och dags för del tre. Självklart ska det grillas en traditionell midsommarafton och det gjordes hemma hos syster och svåger. Bäst att utnyttja detta innan vi svenskar ska tvingas känna grillskam. Egengjord potatissallad intogs till köttet och till detta ett gott vin.
En citron, vad har det med midsommar att göra? Inget, annat än att citroner gör sig bra i både mat och dryck och att en citronskiva gör sig bra på bild.
Sedan måste det till några tävlingar och lekar. Ibland håller vi igång med kubb, men inte den här gången. En tipspromenad på badplatsen, en musikquiz på kvällen och så en lättare lek som en jobbarkompis tipsade om i torsdags (tack Helena).
Ni får fundera över vad leken går ut på med hjälp av bilden ovan, men den hade kunnat gjorts lite svårare. Bra att tänka på tills nästa gång.
Strax efter midnatt rullade vi hem och detta med insikten om att det nu vänder och blir mörkare igen.
Midsommar i Dalarna
Traditioner är värda att bevara, inte minst när de förenar.
Midsommar är en sådan och midsommarafton har av många önskats som Sveriges nationaldag och varför inte? I kompisgänget har vi som tradition att cykla till Örstigsnäs där vi intar sillunchen och förhoppningsvis tar årets premiärdopp. Detta följt av jordgubbstårta hemma hos några i gänget och den avslutande grillningen hemma hos några andra. Ofta berättas det om denna midsommarafton långt efteråt och med glada skratt och muntra tillrop.
Ibland bryts traditionen omedvetet. som när vi för några år sedan firade midsommarafton i en carport, iklädda tjocka jackor och under ljudet av strilande regn som smattrade på taket. Ibland bryts en tradition medvetet som i år när vi återupptog en annan gammal tradition. Tradition och tradition förresten. Två gånger tidigare, 2008 och 2011, har vi gjort detta och i år kände vi att det var dags igen. Färden bar av redan på torsdagen och detta till…
Vandrarhemmet Gopshusgården i byn Gopshus cirka två mil utanför Mora.
I Dalarna firas midsommaren mer intensivt än på de flesta platser i Sverige och det är något annat att uppleva detta än i Nyköping. P.g.a. jobb kunde inte alla följa med, men sju stycken var vi som firade Midsommar under ett omväxlande väder. Det är också något visst när alla hjälps åt att förbereda och vid 12-tiden intogs sillunchen med tillhörande småplock och drycker.
Ett antal snapsvisor, sillbitar och nubbar senare, var stämningen på topp. Då plockades jordgubbstårtan fram och med lite extra tillbehör som forslades med i fickpluntan steg stämningen ytterligare.
I Gopshus och jag förmodar i varje liten by i Dalarna samlas alla, gammal som ung och som turist hänger man gärna på. Kvällen innan lövas kransarna som ska pryda stången. Vi brukar inte vara med på denna tillställning då vi ofta är trötta efter en lång bilfärd från Nyköping. Däremot är vi med när många bybor samlas vid punkten för lövningen och när man går genom hela byn och samlar upp andra bybor längs med vägen för att slutligen landa vid byns bygdegård.
Som utsocknes känns det som att hela byn är närvarande, inklusive tillresta vänner, släktingar och turister. Vädret var omväxlande med ömsom sol, ömsom moln, lite kyligt och några regndroppar trillade ned från de stundtals mörka molnen. Fast det gjorde inget. Stämningen var på topp och de traditionella danserna inleddes snart.
Tyvärr kännetecknades hela helgen av hård blåst och den stång man hade förberett och lövat restes aldrig. Så var också fallet i andra byar och i någon by hade t.o.m. stången gått av. Inte p.g.a. blåst, utan en dålig konstruktion.
Vi stannade ett tag, köpte lite lotter och drog oss sedan upp till Gopshusgården.
Några timmars valfri vila innan grillen tändes och vi intog färsk potatis, marinerad fläskfilé, sallad och tillhörande drycker. P.g.a. blåsten och kylan valde vi att sitta inne och där tände vi brasan i den öppna spisen för att på så sätt höja stämningen ytterligare (som om det behövdes).
Fotonörd som undertecknad är, kunde jag inte låta bli att arrangera några bilder. Jag hade på resan med mig min Nikon Coolpix900 och den fångar inte motiv lika intensivt, kontrastrikt och naturtroget som med Nikon D7100, men under en helg som midsommar föredrar jag att lämna ”den stora och dyra” hemma. Ni kanske förstår varför?
Mörkret sänkte sig utanför fönstret (solnedgången var 22:45 och 40 minuter senare än hemma) och rummet förvandlades till i mina ögon något mysigare.
Fast det var utanför man helst stod. Inte bara för att insupa den friska kvällsluften, utan för att också fånga den magiska kväll som Midsommarafton 2018 blev.
En tradition i traditionen är att dagen efter ta en långpromenad till grannbyn Hökberg, känd från Vasaloppet. Sagt och gjort, det gjorde vi även i år och runt 10-snåret stegade vi iväg.
Det är en vandring på 5 km och en tämligen snäll sådan. Lite kuperat på sina ställen, men lättgånget och trevligt.
Vacker natur omger vandrarna och med jämna mellanrum står det övernattningsstugor till de som önskar att sova över.
Fäboden Hökberg är mindre än byn Gopshus, är lika kuperad, men mer känd. Ni som brukar se Vasaloppet känner säkert till namnet. Oerhört vackert ligger den i foten av Hökberget och har en fin utsikt bort på Gopshusberget och sjön Spjutmo.
Hökberg brukar aldrig vara slutmålet, utan det är Hökberget som gäller. Cirka 1 kilometers vandring uppför det 385 meter höga berget och man är framme vid utsiktsplatsen där vi brukar sitta och inta vår matsäck. Det är sju år sedan vi var här sist och tyvärr har trädtopparna vuxit sig högre och utsikten är inte längre lika fri.
Orsasjön skymtas i fjärran och bakom trädtopparna kunde man förr få en skymt av kyrktornet i Mora. På nedvägen var vyn bättre och här ser man Spjutmosjön bättre och inte minst det 460 meter höga Gopshusberget i vars fot vi brukar bo.
Samma väg tillbaks och när man kommit så här långt vet man att det bara är en stigning kvar, så är man framme vid Gopshusgården där bastu och sportdryck väntade.
Nästa inlägg kommer att handla mer om vandrarhemmet Gopshusgården och byn där det ligger.
Midsommar 2017
Som skrevs i ett tidigare inlägg är intresset för väderkartorna aldrig så stor som veckan innan midsommar. Man tittar på de olika tv-kanalernas nyhetssändningar och man kastar ivriga blickar i mobilerna för att se vilka mobiler som visar bäst väder.
Personligen brukar jag säga: ”Titta ut genom fönstret så ser ni vilket väder det är”.
Fast visst. En Midsommarafton brukar planeras långt i förväg och självklart är en lyckad Midsommarafton väldigt väderberoende. Vem minns inte farbror Melker och Saltkråkan när regnet plötsligt vräkte ned över uppdukat bord och själva har vi firat midsommar både i Nyköping och Dalarna och hört regnet smattrat på altan- eller carport tak. Midsommarvädret är viktigt.
Förmiddagen var här och apparna talade om att regnet inte skulle komma förrän vid 20-tiden, eller möjligen 23:00…eller var det 22:00? Hursomhelst var vi nio glada själar som trampade ut mot Örstigsnäs för en traditionsenlig sillunch intill havet.
Det rådde lite delade meningar om vädret var behagligt eller lite för kallt. När vi anlände kuststaden Nyköpings enda ordentliga havsbad (då räknar jag inte in de som finns i kommunens nordöstra delar) var vi ensamma och det brukar vi vara. Vi skymtade lite blått bakom molnen och hoppades att det skulle spricka upp. Det gjorde det…under några minuter, men förhoppningarna om en klarblå himmel grusades ganska omgående.
Nåväl, borden dukades upp med traditionsenlig mat och dryck. Den medhavda midsommarstången placerades på strategiskt ställe och därefter ekade snapsvisorna över nejden och jag tror de som inte var på plats vid stranden var ganska glada över det. Några sångbegåvningar fanns inte runt bordet, men det kanske inte är så väsentligt? Sillen slank ned, den färska potatisen likaså och givetvis snapsarna av olika märken.
Midsommarafton brukar innebära badpremiär. Nu är inte dessa dagar de varma och härliga som i ungdomens dagar. Då tillbringade vi många midsomrar på olika öar i Tystbergas skärgård och det behövdes inte ens några snapsar för att ta sig ett dopp. Annat är det idag när temperaturen knappt orkar över 15° och regnet hänger i luften.
Dock var två av de kvinnliga deltagarna så modiga att de tog sig ett hastigt dopp. Kanske var de inspirerade av de tre barn och deras mor som kom och tog sitt ett dopp när vi satt till bords, eller så var det snapsen som gav dem mod, eller så ville de på allvar? Bra gjort, hursomhelst.
Efter några timmar vid Örstigsnäs bar det hemåt för den lika traditionsenliga jordgubbstårtan. Den här gången inmundigad hos bror och flickvän. Ett par timmars välbehövlig vila, en lika välbehövlig dusch och lite pyssel i vår lilla trädgård. I år var det nämligen vår tur att hålla i kvällens grillning och lekar.
Midsommarafton gick över till Midsommardag när de sista gästerna vände hem. Själv stöp jag i säng någon halvtimme innan, fortfarande efter sviterna av en förkylning som däckade mig i över en vecka. Då hade det utlovade regnet dragit in över Nyköping, några timmar senare än utlovat. Skönt med meteorologer som har fel….
Meteorologens löften
Den närmar sig. För många är den årets höjdpunkt. Midsommarafton.
Finns det någon vecka under året där meteorologernas väderkartor röner så stort intresse som just denna? Jag tror inte det, om man nu inte bokat en solresa till Tylösand eller andra kända badorter i Sverige. Prognoserna som förmedlas rör upp känslor, de sliter oss mellan hopp och förtvivlan och vi planerar hela dagen efter den bild vi ser på meteorologens karta.
Moln är ingen önskvärd syn, för visst vill vi se en klarblå himmel och en tempmätare som pendlar mellan 20 och 25°. Fast när de ser ut så här, packas sillen och nubben ned i frysväskan och kompisgänget grenslar sina cyklar för vidare färd till havsbandet.
När man vaknar på Midsommaraftonens morgon och himmelen ser ut så här, börjar tvivlet infinna sig och med moloken stämma ringer man runt till vännerna och planerar alternativ.
För något år sedan tillbringade vi Midsommarafton i en carport iklädda tjocka jackor, huttrandes och hörde regnet smattra mot taket. Det sades att julafton samma år var mildare än just Midsommarafton och det var just precis så det kändes.
Hur lyder då årets prognos?
SMHI visar denna prognos…
…och norska YR denna…
Det ser väl skapligt ut, men årets premiärdopp får nog vänta, eller….?
Å andra sidan är meteorologer och politiker två yrkesgrupper som inte kan hålla sina löften, men som samtidigt blir förlåtna för att alla räknar med att deras prognoser är högst osäkra.