Det händer inte ofta, men ibland lämnar vi Nyköping för äventyr i andra städer. Så var fallet i helgen när vi var bjudna på 50-årsfest i Peking, eller Norrköping om ni så vill.

Norrköping är tyvärr en stad man oftast passerar på vägen mot andra mål. Synd, för det är en trevlig stad som åtminstone inte jag utforskat mer ordentligt. Frugan och jag besökte staden förra vintern i just syfte att ta reda på mer om vad som finns att se och göra. Då var vädret lite emot oss, men vi såg tillräckligt för att lockas till fler besök.

Helgens besök gick i festligheternas tecken, men några timmar hann vi spendera i centrala Norrköping under både lördag och söndag.

Likt förra besöket tog vi in på hotell President på Vattengrändsgatan, strategiskt beläget mellan resecentrum och många av stans sevärdheter. Ett trevligt litet hotell som vi trivs bra på. Vet du inte var i stan du finner det, ska du ta sikte på denna välkända byggnad.

Sett från Strömparken ligger hotellet om man fortsätter 50 meter till vänster om Holmens byggnad.

Vi hade några timmar på oss innan festen började. De timmarna tillbringade vi i nära anslutning till Strömmen, förutom lunchen som intogs på en italiensk restaurang i hörnet Drottningatan – Hospitalsgatan. Norrköping är en industristad och har precis som många sådana ett oförtjänt dåligt rykte. Här finns inte bara många sevärdheter, intressanta platser och en spännande historia. Här finns också många vackra vyer.

Givetvis ska man i sammanhanget inte glömma Carl Johans park och kaktusplanteringen. Bägge ligger precis mellan resecentrum och hotell President som jag tipsade om.

Under vår promenad hamnade vi mitt i en tävling som var kul att följa och lockade många deltagare och en månghövdad publik. Action Run var namnet på denna och den var riktigt publikvänlig.

Många spännande hinder mötte deltagarna i detta lopp. Både vattenhinder, höga hinder och hinder man skulle krypa genom.

Vi hann inte besöka alla hinder under loppet vars bana följde bägge sidor av Motala ström. Vi fastnade vid väggen ni ser på bilden ovan. En vägg där de flesta mötte sin baneman, fast innan man skulle över det, skulle man ta sig genom dessa rep.

Det gick så där kan jag säga. Ett fåtal klarade hela hindret utan att sätta ned fötterna, bl.a. en tjej som svingade sig genom det 10 meter långa hindret som om hon aldrig gjort något annat. Mycket imponerande!

Annars var det en del svordomar, även om tävlingen genomfördes med leenden och glada tillrop. Inte ens dagens supermän klarade sig genom banan.

Så mycket superman var det inte i Spiderman när han efter detta hinder låg på marken med kramp i bägge vaderna.

Han gjorde större nytta när han hjälpte deltagare uppför den branta och hala väggen. Själv tog han och hans superkollegor den fega vägen, trapporna bakom hindret.

En mycket trevlig tävling som borde roa också i Nyköping. Kanske något för stans arrangörer att ta till sig? Sägas ska att man nog bör vara mer vältränade en många av deltagarna var i denna tävling. Här och var såg man löpare som försökte stretcha bort kramp och en och annan som plåstrades om av sjukvårdare. Fast kul var det och läs gärna mer här och missa inte filmerna och bilderna som ligger uppe.

Kvällen kom och efter dusch och ombyte tog vi Norra Promenaden bort till lokalen där festen hölls. Själv kände jag inte en människa på festen, men för frugan var det ett kärt återseende med gamla klasskamrater och vänner från hennes uppväxte. En mycket trevlig fest på italienskt tema där alla fick ta med sig mat och dryck som sedan dukades upp som buffé. Många trevliga människor och vart efter tiden led och vinet rann ned i struparna, lärde man känna fler och stämningen höjdes hela tiden. Vi drog oss hemåt vid 02-tiden med tanke på busstiden vi skulle passa under söndagen och då var fortfarande dansgolvet fyllt med glada människor i åldern 40-55. Även äldre kan minsann.

Dagen efter var man kanske inte lika pigg som morgonen innan. Inte särskilt många timmars sömn och möjligen ett glas vin för mycket. Efter frukosten hann vi ändå med att ta en promenad upp till det spännande industrilandskapet. Man blir nästan sur över Nyköpings politiker som aldrig insåg vikten av att bevara Nyköpings gamla industrihistoria. Tänk om alla industrier längs med Nyköpingsån hade bevarats, från Oppeby ända ned till hamnen. Hur många turister hade man inte kunnat locka om man utnyttjat möjligheterna och lokalerna till något historiskt intressant?

Det korta besöket i Norrköping var över för den här gången. Jag gissar att vi gör nya i framtiden.