Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en plats jag gärna besöker. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Att bara befinna sig där får åtminstone mig att glömma vardagens backsidor och de saker som tynger.
1993 anlades området och var då den första anläggningen av sin sort i Skandinavien. Brannäs våtmarker är egentligen menad som ett i naturen anlagt reningsverk. Området tjänar idag som det tredje steget i reningsprocessen av avloppsvatten. Ett mindre reningsverk hittar du vid Tullgarns slott. Lite annorlunda uppbyggt, men funktionen är densamma.
Slingan man kan vandra är cirka 2 km lång och går mellan frodig grönska, vattenreservoarer och ett skogsområde som utgör en gräns mellan Brannäs och Östersjön.
Ett område närmare Everglades i Florida kommer man nog inte i Nyköpings och Oxelösunds kommuner, kanske inte ens i Södermanland.
Frodig grönska samsas med kala träd som verkar sjunga på sista versen. Buskar, gräs och vass lyses på sina håll upp av färggranna blommor.
Fast det är väl djurlivet man njuter mer av än växtligheten. Jag har genom åren stött på grodor, ormar, ekorrar och t.o.m. ett rådjur som såg ganska vilse ut. Fast det som kännetecknar Brannäs är de mindre djuren som rör sig ute i grönskan. Det verkar vara ett fjärilsår i år och Brannäs utgör inget undantag. Den där stora och vackra amiralsfjärilen lyfte från sin blomma i samma stund som jag lyfte kameran och flög ut över vattnet för att inte återkomma. Den fick jag ingen bild på, men väl denna tistelfjäril som tillsammans med påfågelögat ser ut att vara i majoritet.
Att det finns gott om humlor, bin, getingar och andra bevingade varelser förstås säkert alla. Sländor är en annan vanligt förekommande insekt. De, precis som fjärilarna har svårt att ställa upp på bild. Jag försökte mig därför på att fånga en i flykten. Inte lätt när de jag såg vid mitt besök bara var 2-3 långa och väldigt smala. Den mest lyckade bilden blev ändå ganska lyckad.
Fast fåglar är av naturliga skäl det mest vanliga djuret. Hägrar finns det gott om, men de har en tendens att lyfta så fort man närmare sig…om de nu inte sitter högt uppe i ett träd en bit ut i träskmarkerna. Rovfåglar finns, men jag har hittills inte sett till någon. Småfåglarna sjunger vackert ute bland träd och vass, men de är inte alltför villiga att visa upp sig. Visar upp sig gör dock måsarna som med sitt irriterande läte seglar ovanför huvudena på besökarna.
De kala träden utgör bra utsiktspunkter och när måsen ser något intressant röra sig i det grumliga vattnet lyfter den från stammen och dyker ned mot bytet.
Måsar, änder och andra vanliga fåglar i all ära. Områdets kung och drottning är ändå svanarna, hägern må ursäkta. Här på bild med en kul ungar.
Det är alltid lika trivsamt att befinna sig vid Brannäs våtmarker. Ett par timmar där och en del av alla bekymmer rinner av en, precis som svettdropparna i pannan efter cykelturen hit.
När man ändå befinner sig här, så kan man lika gärna svänga förbi Vivesta havsbad. Nyköping må kalla sig kuststad, men för att vara en sådan är centralorten ganska befriad från anlagda badplatser. Grannkommunen Oxelösund slår här Nyköping på fingrarna så det svider om det. Vivesta är ett av dessa bad, men det var faktiskt inte förrän två år sedan som frugan och jag upptäckte badplatsen på allvar. Namnet kände vi igen, men vi hade fram till då aldrig besökt det.
Vivesta i början på juni låg öde.
Inga som satt vid borden och intog medhavd matsäck.
Inga barn som byggde sandslott och kanaler i den vita sanden.
Inga sommarstugeägare som for ut med båten eller solade på bryggorna.
Ingen som badade. Vi för dagbok och för ett år och fyra dagar sedan tog vi vårt premiärdopp och det skedde just här på Vivesta. Den här dagen var det inte aktuellt och jag skyller gärna detta på avsaknaden av badbyxor. Om två veckor är det midsommar och då brukar årets badpremiär bli av…om snapsen rinner ned i benen vill säga.
Vivesta är ett trivsamt bad, men Vivesta har också en baksida som många av er säkert tagit del av i medierna. Det är bara så tråkigt att se kiosk, badhytter och andra byggnader stå tomma och ganska vanskötta.
Vem, vad, varför är tre frågor som många ställer. I ett Nyköping som växer behövs en badplats på cykelvänligt avstånd. Strandstugeviken är för barnfamiljer och Örstigsnäs ligger alldeles för nära det expanderande Arnö och lär inom något år vara för litet för den skara badgäster som söker sig dit.
Vi får hoppas att någon vill ta ansvar för Vivesta och att denne någon gör badet till en trevlig plats för allmänheten.
När jag passerade staketet till badplatsen mötte jag en mor och hennes dotter på väg till stranden med filt och väska. Av ropen som ekade bakom mig när jag cyklade därifrån försökte de sig på ett dopp.
