Årets påskhelg har bjudit oss på ett fantastiskt väder. Lite kyliga vindar emellanåt, men i det stora hela har Nyköping badat under en klarblå himmel och värmande sol. Påsk innebär också mat, dryck och en hel del godis. Därför är det av vikt att man tar sin dagliga promenad och gör den lite längre än vanligt. Tre dagar med promenader på cirka 3 timmar har det blivit, men då ska tilläggas att det företogs en del stopp för att fotografera allt det vackra som inramat det hela.
Den första dagen tittade jag upp i luften för att se om någon eftersläntande kärring på kvast kom flygande från sydost. Så var inte fallet, men däremot bjöd morgonhimlen på en stor och ovanligt lysande måne.
I den uppgående solens sken begav jag upp över viadukten och in i de centrala delarna av Nyköping. Slänten mellan gång- och cykelvägen badade i gult när påskliljorna trängdes i det lite bleka gräset…
…och intill teatern badade marken i andra färger, mer snarlika de finska blåvita.
Storgatan var ganska tom på folk den här tiden på dygnet, vilket passade mig bra. En blick bakåt och påskens gula färger ramade in bron som binder den västra och den östra delen av Nyköping.
Det ska genast sägas att många av de bilder som togs under de här tre promenaderna återkommer i andra inlägg. Just detta får underrubriken ”jakten på våren och påsken” och det är lite av det alt handlade om.
Det finns några trevliga promenader att ge sig ut på i utkanten av Nyköping, men en av de vackraste återfinns i de centrala delarna av stan. Jag talar förstås om å-promenaden som sträcker sig från hamnen och hela vägen upp till Hållet. Följer man denna får du uppleva vacker natur, ett tämligen rikt djurliv, men också något av det Nyköping kan erbjuda i vacker arkitektur och stans restauranger. En sevärd promenad på några kilometer, men jag klev på denna strax nedanför Brandkärr och begav mig upp mot Hållet.
Ett par skrattmåsar som speglade sig i det lugna vattnet innan de skriande flög iväg längs med ån. Strax efter upptäcktes årets första vitsippor. I år behöver jag inte ta cykeln ut till vitsippans mecka, Linudden. Fast det kanske jag gör ändå någon av kommande helger.
Den här sträckan av ån är väldigt lummig och förhållandevis tyst för att gränsa till allfartsvägar och bebyggelse. Det är när man närmar sig E4:an man inser att människan finns på närmare håll än man kanske önskar.
Bävrar och Moder natur gör också sitt till för att promenaden bjuder besökarna på mer naturnära upplevelser. Nyköpings egna Nessie (Loch Ness-odjuret för er som inte vet)? För den som ser lite illa och har livlig fantasi kan en enkel trädgren ute i vattnet inta formen av något okänt och skrämmande.
På vägen tillbaks mot centrala Nyköping stannade jag till för att ta denna bilden. Inget märkvärdigt egentligen, men kontrasten mellan Nyköpingsån i skugga och solljus visar att en amatörfotograf, som jag själv, ser bilder som kanske den helt ointresserade bara passerar. Ni som är ute på promenader i och omkring Nyköping märker att de som kallar sig konstnärer, eller som vi andra kallar klottrare och vandaler, verkar hitta till de mer avlägsna och oåtkomliga platser. Skaffa ett liv i stället.
Jakten på våren ja. Längs den promenadsträcka jag använt under dagarna tre, börjar man skönja allt fler av de planerade blommor som kantar vägar och stigar. Som dessa, vilka jag inte ger mig in på att namnge, är några av dem.
Fast den här vackra blomman känner nog många Nyköpingsbor igen. Magnolia är namnet och det mest kända trädet växer nere i Sågarbacken…eller vid Storhusqvarn om du så vill. Fast där har de inte riktigt slagit ut än, så den här vackra blomman är förevigad intill äldreboendet Sankt Anna.
Nej, jag var inte där för att reka plats. Trädet växer längs med den promenadsträcka som frugan tog med mig på under Påskafton.
Snart var jag på väg hem via viadukten intill Teaterparken. Kunde inte låta bli att sätta mig ned på trappen för att i ögonhöjd ta den här bilden av en påsklilja. Blommor, ska precis som djur, förevigas i ögonhöjd. Att lägga sig raklång på en vid den här tidpunkten livlig trafikerad gångstig kändes dock inte aktuellt, så tack för att någon placerat den i slänten.
När jag sitter på trappan kommer ett pensionärspar gående för att titta på den vackra matta av blåvita blommor som ni kan se högre upp i inlägget. Då jag vandrade uppför viadukten kunde jag inte låta bli att ta den här bilden. Damens röda hatt bröt av så fint mot övriga färger.
Påsken hemma då?
Den här bilen som stod parkerade utanför vår radhuslänga får väl symbolisera lite av den påsk vi just nu är på väg ur.
Annars som sagt, var påsken fylld med god mat, god dryck, mycket godis och en del spenderad tid i vår lilla trädgård. Årets första grillkväll avnjöts och så lite blickar ut mot de påskliljor som är de första av våra (frugans) växter att slå ut i full blom, efter snödropparna förstås.
Inne var det inte så pyntat, men några av våra gamla prydnadssaker åkte i alla fall fram. Lite av den gamla traditionen är ändå värd att bevara. Vem som köpt tuppen vet jag inte, men den åker fram varje påsk som en del i vårt lilla pysslande.
Det har blivit många bilder i helgen och de kommer att fylla inläggen den kommande veckan eller t.o.m. de kommande veckorna. So stay in touch!
