Frågan kan ställas efter den här synen under Nyköpings festdagar.
Är det mot sydligare länder de redan längtar?

Frågan kan ställas efter den här synen under Nyköpings festdagar.
Är det mot sydligare länder de redan längtar?

Första helgen i augusti brukar det vara liv och rörelse i Nyköpings centrum och så har det varit sedan 1987 då Nyköpingskarnevalen hade sin premiär.
Sedan några år har fyradagarsfesten reducerats till två dagar och man har dessutom bytt namn till…

I år ägnade jag ingen tid med kameran åt det tivoli som stod uppställt på Nicolaiskolans gård och området däromkring, inte heller till knallarna eller de musikaliska begivenheterna som underhöll Nyköpingsborna på Stora Torget och i Gripsholmsparken. Tid till musikaliska begivenheter och de lokala pubarna ägnades senare på kvällen, men utan kamera.
Okej, en bild på de skönsjungande tjejerna i 2Enjoy blev det på vägen till dagens mål…

…Nyköpings Swimrun.

En trevlig tävling som uppenbart uppskattas av både deltagare och åskådare. Det var andra året tävlingen arrangerades och 79 deltagare ställde upp i år, nytt rekord som förhoppningsvis kommer att slås nästa år.
Förra årets segrare i herrloppet deltog inte och Sverigeeliten var heller inte på plats, men icke desto mindre återfanns ett stort antal tävlande med större ambitioner, blandat med mer motionärer och så kompisgänget som verkade delta för att ha kul…ett bra initiativ som kanske fler kan ta efter?
Start i hamnen och en bana som inleddes förbi kanotstadion där undertecknad hade parkerat sig för de första bilderna. Här hade alla en bra fart när de sprang förbi, även kompisgänget.

Ute vid Brandholmen tog den första simsträckan vid och därefter kom deltagarna löpandes på den drygt kilometer långa piren. Två deltagare hade redan här ett klart försprång.

Titta noga på herrarna i bild, för bara 60 meter senare såg det ut så här när de svängde ut på den sista delen av piren.

Just det, löpare nummer två på den första bilden hade på denna korta sträcka inte bara hunnit ifatt, utan också sprungit förbi och ifrån.
Efter piren var det löpning till Hamnbron där nästa simsträcka tog vid och snabbt som attan tog jag mig dit för att hinna fånga deltagarna som inte var lika snabba hit. Här hade den största åskådarskaran samlats för att se på när löparna kastade sig i det strömma vattnet med löparskorna på sig.
Stilarna när killarna och tjejerna hoppade i det varma vattnet varierade rejält och att inte titta när man slog i vattnet verkade vara den stora trenden.

Japp, håll för näsan, men så illaluktande är inte Nyköpingsån när den rinner ut i hamnen. Det här med att något mellan benen kan ibland ställa till problem, men vad sjutton…

Jag kan flyga, jag behöver inte simma…jag kan flyga…

Den klassiska fågeldansen i ny version?

…och alltid finns det någon som inte vill vara med på bild.

Svallet tyder på att personen ifråga inte skött sommarens träning på ett bra sätt.

…och här har vi en som simmade fortare än sin underkropp.

Även simstilarna varierade.
Den förskräckta stilen…

Den energiska…

Den lite försynta…

…och en lite mer avslappnade…

Jodå, även kompisgänget dök upp så småningom och med deras glada tillrop och skratt visade de att de tog tävlingen som amatörer ska göra, med ro…

Fast i det strömma vattnet hade kompisgänget märkbara problem och visst var ett handtag guld värt, som den välkände Nyköpingsprofilen Magnus Thell visar. Tänk att han var min spinningsledare för x antal år sedan…

Kompisgänget visade också vad kompisar är till för. Man ska hjälpa varandra i vårt och torrt och i sådana lägen spelar segrar och framgångar ingen roll. Märkbart påverkade av simturen på 50 meter hjälpt trötta vänner upp ännu tröttare vänner ur vattnet.

Därefter tog såväl löpning som nya löpsträckor vid, men jag gränslade min cykel och tog mig upp till torget där målgången var. När jag kom hade de första tävlande redan kommit i mål där stod nöjda, belåtna och berättade om loppet för medtävlarna. Undrar om han fick en bra bild?

Hmmm, tjejhemlisar. Undrar vad eller vem de viskar om…

En av två speaker var OK Hällens orienterare Per Öberg, som skötte uppdraget med den äran.

Här ses medaljörerna i herrloppet. Jonas Dufwenberg, Theo Zätterström och Johan Johansson…

…och dammedaljörerna. Nina Ellmark, Anna Sporrong och Anna Ekholm.

Det glada kompisgänget då?
Jo, de kom i mål när damerna på bilden ovan tog emot sina priser och åskådarnas applåder.
En trevlig tävling och som en av de tävlande från Stockholm som var i Nyköping för första gången sa: ”Trevligt och fin miljö”.
Vi börjar nalkas en årstid då vi fotoälskare inte behöver sitta upp halva natten för att invänta skymningar och solnedgångar.
Den här skymningen över garagelängorna i Nyköping är varken unik eller särdeles vacker, men fungerar när man vill visa hur nedgångna byggnader får en viss lyster under vissa omständigheter.


…och så en bild över grannskapet.

Ni vet vid det här laget att vi omringas av katter i alla kulörer. Svarta, vita, svart/vita, orangefärgade…
Den här lilla rackaren tillhör de vackraste av våra oinbjudna gäster, men frugan är lite sur. Hon/han gillar att spatsera på staketet och i synnerhet där frugan planterat en klängväxt som slingrar sig över den lille rackarens färdväg.

Så här i semestertider finns möjligheten att ägna mer tid åt fotografering. Många bilder blir det, många bilder samlas på hög och därför kanske inte alla inlägg kommer i kronologisk ordning. Det här är ett av dem.
En av mina längre cykelturer under årets semester gick till Gälkhyttedammen mellan Tuna och Nävekvarn. Det är inte många år sedan jag besökte platsen för första gången och det är en liten pärla mitt ute i skogen. Förutom den relativt tråkiga vägen fram till Tuna kyrka, är vägen ut till dammen ganska rolig och vacker att cykla…eller åka bil om man nu är för lat.
När man passerat Fada kvarn och fortsatt på den mindre och kurvigare vägen mot Gälhyttedammen ligger öppna landskap framför dina ögon.

Efter dessa platta och öppna landskap tätnar skogen och du möts av backar som går uppför, men snart skymtar du den 0,236 kvadratkilometer lilla sjö som fått namnet Gälkhyttedammen.


På den lilla udden intill parkeringen är det svårt att inte njuta av synen. Omgiven av träd ligger sjön lockande och till synes inbjudande blå. Det är dock lätt att luras, för vid en närmare titt är vattnet mer insjöbrun än havsblå.

Intill vasskanterna växer Södermanlands landskapsblomma rikligt och drar till sig insekter i olika storlekar och former. Några gånger jag varit här har jag också sett snokar simma mellan blommorna i jakten på svalka, dock inte den här gången. De sedvanliga fiskmåsarna stör i vanlig ordning den rofyllda stämningen med sina skrin. En rovfågel av en art jag inte kände igen svävade över sjön, fast för långt borta för att det skulle vara idé att föreviga den.

Den lilla udden är en populär plats och jag kan tänka mig att det är fantastiskt romantiskt att sitta här och se solnedgången över den lilla sjön. Tyvärr har en del människor en fantastisk förmåga att lämna skräp efter sig och tyvärr är respekten för naturen många gånger minimal. Den person som lämnade detta grillgaller har åtminstone försökt göra något med det, eller om det möjligen var någon efterkommande besökare.

När jag satt och njöt av min medhavda lunch, kom ett gäng ungdomar gående längs med vägen utrustade med ryggsäckar och vandringsskor. Av språket att döma kom det från Tyskland eller något annat tyskspråkigt land. Det var givetvis ute och vandrade på Sörmlandsleden som passerar Gälhyttedammen. Lite nyfiken var jag på leden som jag aldrig gått på just här. Efter lunchen begav jag mig därför av och läste på den informationstavla som sitter mitt emot udden. Sträckan från Gälkhyttedammen mot Pilhyttedammen och Överdammen lät spännande. Svag för gamla miljöer och historiska platser som jag är. Dammarna användes vid järnhantering så långt tillbaks i tiden som 1400-talet och bara det är en intressant detalj. Här vandrar man också på en gammal järnvägsbank och borta vid dammarna finns också några höjder med utsikt över dammarna. Det lär så intressant att jag var beredd på att gå hela rundan på närmare 7 km.
Nu blev det inte så, för efter cirka 100 meter i tät och trollik skog kom jag fram till ett öppet fält som inte såg så lockande ut i dessa fästingtider när man är iklädd tunn t-shirt och kortbyxor.

Därför vände jag och återvände till cykel som var placerad väl skymd bakom några täta buskar. I dagens Sverige är man inte säker för bovar och banditer någonstans, tyvärr…
Jag cyklade istället vänster några hundra meter och upptäckte att den lilla sjön tydligen är badvänlig. Några barn lekte och plaskade vid en brygga intill några av de bostäder som finns i området. Intill dessa bryggor ligger en annan liten utsiktsplats där jag stannade ett ögonblick och tog en sista titt ut mot sjön.

Nog är det sörmländska landskapet vacker alltid.
Dags att bege sig hemåt igen. Den väg som bar uppför hit, bar nu medför och det gick snabbare att ta sig från Gälkhyttedammen till Tuna kyrka än från Tuna Kyrka till Gälkhyttedammen. Vid krönet av den långa och branta backen upp till kyrkan och den tråkiga delen av vägen hem, stannande jag och drog upp kameran ur ryggsäcken. Det finns lite att föreviga här om man nu är intresserad av fotograferandets ädla konst.
Som kyrkan i sig…

…som bostadshusen på andra sidan…

…den välkända ladan på krönet…

…eller varför inte bara böja på knäna och ta bilder på växtligheten mot den blå himmelen.

Japp, så hade jag förenat nytta med nöje än en gång.
Kameran jag hade med mig var min relativt nyinköpta Nikon Coolpix P900. Den fungerar väl som kompis under turer som denna, men en kamera som denna går aldrig att jämföra med en spegelreflex som förvisso är mer utmanande att hantera, men som tar bilder av högre kvalité. Jag är fortfarande lite velande om jag ska denna lite lättare kamera med mig på höstens resa, eller om det får bli min Nikon 7100 med både objektiv och filter. Det finns fortfarande tid att fundera, men om inte resväskan och resebagaget är för tungt lastade lär det kanske bli bägge. Kanske jag struntar i hygienartiklar, kalsonger och annat man kan undvara…
Läs mer om den fantastiska Sörmlandsleden här och just Gälkhyttedammen här.