Så mycket brusade inte vår lilla å den här dagen. Ett tämligen lågmält vattenfall ”kastade” sig nedför klipporna vid Storhusqvarn.

Nu var jag inte ute för att fånga ett vilt vattenfall som i stora kaskader kastade sig ned de cirka fyra metrarna som stans ”mäktiga” fall mäter. Här stannade jag bara till under en lång promenad från öster till väster. Mer om denna i kommande inlägg.

Det är kanske svårt med känslan att bilden är tagen i dagsljus. Med spotmätning, lite negativ exponeringskompensation och blixt på långt håll, får man känslan att bilden är tagen under en mer mörk timme på dygnet. Så är dock inte fallet (ursäkta ordvitsen).