Vad är det som var grått, snöfritt och milt, men ändå så pass kyligt att man frös om händerna?

Jo, det var Julafton i Nyköping anno 2017. Nog för att man vant sig vid det här laget, men erkänn gärna att en riktig svensk jul ska ha snö, om så bara för just denna dag. Julafton till trots, men inte tusan infinner sig en julstämning om inte marken är vit och snön faller i stora flingor på utklädda tomtar som är på väg mellan fastigheter där små barn tindrar med ögonen i längtan efter att få öppna paketen som ligger på golvet och bara väntar.

Frugan och jag har som tradition att fira en av dagarna i julhelgen på tu man hand. I år blev det just Julafton och innan en enkel julmiddag tog vid, begav vi oss ut på promenad.

Eftersom jag tränar på Sunlight visste jag att där kan man finna något som påminner om julstämning. Därför var det dit vi först begav oss och banne mig om jag inte skulle komma hem med åtminstone en konstgjord tomte på minneskortet.

Snö ja. Inte tusan behagade snön ligga kvar på Julafton. Faktum är att den försvann lika fort som TV:s meteorologers löfte om en vit jul. Minns ni i mitten av december hur man nästan utlovade en vit jul, även i vår del av Sverige? Det påminner mig om att meteorologer, tillsammans med politiker, är den enda yrkesgrupp som kan ljuga och ändå komma undan med det.

Den snö som mötte oss på promenaden var denna ynkliga lilla upplogade hög som var mer mer svart än vit.

Tempmätaren visade på 4-5°, men den gråtrista dagen gjorde att det kändes kallare. Att det var kallt på marken visade vattenpölarna som var frusna trots mildgrader…

…och utanför Rökeriet hade någon vänlig själ försett Gert Fredriksson med en landslagsmössa.

Nej, ville man uppleva julstämning denna trista dag, var det i kyrkan. Julkrubban utanför Nicolaikyrkan var omgiven av en grön gräsmatta och inte ett täcke av snö. Något vi kanske måste vänja oss vid?

Jag är inte sakral på något vis. Tvärtom anser jag att religionen bär skuld till många av de problem världen upplevt och fortfarande upplever. Däremot finner jag kyrkor och kyrkogårdar spännande och samtidigt rogivande. Ni som följer bloggen vet att jag gärna tar med mig kameran och besöker de kyrkogårdar som finns i Nyköping och på de mindre orterna utanför stan. Makabert, tycker kanske någon?

Kan så vara, men ingen kan förneka att det finns mycket historia, tragedier och levnadsöden bevarade både ovan och under markytan. Kyrkor har också vackra interiörer som lämpar sig bra för fotografering.

Även om jag inte är religiös, är det med respekt man träder in i dessa byggnader. Dagen till ära övade man på julsånger, förmodligen till Midnattsmässan och när vi gjorde vårt besök spelade man den i mitt tycke vackraste julsången av dem alla. Gläns över sjö och strand, från 1890-talet. Skriven av Viktor Rydberg och tonsatt av Alice Tegnér.

Några minuters besök i kyrkan och närmare julstämning än detta kom vi inte…ja, förutom julmaten och snapsen som tillagades när vi kom hem.

Varför inte avsluta julhelgen med just Gläns över sjö och strand. Här i en version med Tommy Körberg.