…till torg.

Som sades i förra inlägget, fortsatte promenaden på andra sidan Hamnbron.

Vart om inte till slottet. Det hade börjat mörkna allt mer och nu var det bara att invänta den blå timmen, men vid slottet syntes fortfarande de röd/gul/orangea färgerna vid horisonten.

Siluetterna av Spelhagens högre byggnader, en flaggstång utan flagga och kala, spretiga trädgrenar som sträckte sig mot skyn.

Den blå timmen kom, men då hade jag hastat från slottet till Stora torget. Fortfarande lite blekt blå inramade himlen Rådhuset där jag för elva år sedan gifte mig.

Inte utan att kontrasten mellan det vackra Rådhuset och det modernare Stadshuset, visar att den nutida arkitekturen har mycket att lära av den gamla. Fontänen och de gamla gatlyktorna är minnen av det forna Nyköping och gör att torget åtminstone ger sken av att vara ett idylliskt sådant.

Allt var inte bättre förr, men tar man en runda i Nyköping och studerar det gamla och det nya, inser i alla fall jag att en stad som vill göra sken av att vara idyllisk och charmig, inte kan ersätta allt gammalt med nytt. Rådhuset, Sparbankshuset, Odd Fellowhuset och de andra äldre byggnaderna runt Storgatan, talar sitt tydliga språk. Det charmiga Nyköping håller sin ställning tack vare det gamla. Jag är ingen arkitekt, men varför kan inte nybyggda shoppingcenter, bostadshus och kontorskomplex gestaltas på samma vis som de gjorde förr? Varför dessa fyrkantiga och stela komplex som saknar allt vad charm heter?

Nog med gnällandet. Nja, inte riktigt. Klockan var nu strax före fyra på eftermiddagen, en vanlig tisdag i januari och torget var i det närmaste tomt. Några få förbipasserande som hastade fram från punkt a till b. Jag har sagt det förr och hävdar det fortfarande. Alla dessa tråkiga och charmlösa shoppingcenter kommer att bli citykärnans död.

Hur som helst speglade sig ljusen fint i den lite fuktiga stenbeläggningen och…

…t.o.m. Stadshuset fick en viss glans när mörkret svepte in över byggnaden och ljusen i fönstren lyste upp området.

Fast charmen hittade jag när jag stod på Stadshustrappan och tittade mot en av de äldre byggnaderna kring torget. I skenet från varma lampor syntes cafégäster inta eftermiddagsfikat på ett av stadens mysigaste fik, Kumlins.

Den sista bilden jag tog var på just den byggnad som inhyser fiket och föreställ er hur den hade rivits till förmån för en fyrkantig och odekorerad huskropp? Ingen bra känsla, eller hur?

Mycket gnäll i det här inlägget. Fast jag som är mer av en landsbygdsbo än stadsbo, skulle förmodligen trivas bättre i städer som sett till att behålla charmen som gammal arkitektur erbjuder. Hur Stora Torget såg ut innan den moderna arkitekturen slog klorna i området, kan ses på den här bilden från Nyköpings kommuns bildarkiv. Jag tror ni håller med mig i orden ”Det var bättre förr”.

Nu blev det inte sista bilden innan mötet jag hade. Återigen passerades Nyköpingshus och här fick jag en kort stund som ägnades åt lite experiment. Kommer så småningom på den blogg du just besöker.

Från hamn till….

Vintern lyser med sin frånvaro. Vinter för mig är snö och ett antal minusgrader, även om almanackan säger att vi är mitt i en pågående vinter.

Dagen när dessa bilder togs inleddes med några plusgrader och ett strilande regn. Det var när jag traskade till jobbet strax efter 05:00 på morgonen. När jag traskade från jobbet strax efter 14:00 hade regnet upphört och himlen visade sig från en angenäm sida. Temperaturen hade sjunkit till nollan och gjorde promenaden lite kyligare, men betydligt angenämare än den under arla morgon. Kan också bero på att jag var på väg från och inte till jobbet.

Hursomhelst hade jag en behandling att invänta och därför ett par timmar att fördriva innan den tog sin början. Att gå hem emellan kändes inte lockande, så av den anledningen tog jag med mig kameran på promenaden. Det blev en lång promenad där jag gick hamnpromenaden och vände borta vid kanalen innan Brandholmen.

Många kommuner strävar efter att locka till sig nya invånare genom att bygga vattennära och det finns de som gärna betalar lite extra för att bo där. Trots varningar från experter och trots den verklighet som visar att vattennära bebyggelse har sina nackdelar, så verkar den typen av bostäder vara populära.

Nere vid hamnpromenaden visade verkligheten hur vattnet kan krypa ganska högt upp.

I vår del av Sverige har vi inte haft samma höga vattenstånd som i andra delar av landet. Alla har vi sett tv-bilder från områden där vattenståndet lamslagit bostadsområden och även svept med sig bostäder när floder och sjöar översvämmats. Fast samtidigt fascineras man av vatten och vatten är något man gärna har med på bilder när man som hobbyfotograf vill föreviga den vackra stad jag bor i…även om kommunpampar och byggherrar som bäst håller på att bygga bort småstadscharmen som präglat Nyköping.

Bilden ovan är tagen mot solnedgången. Bilden nedan är tagen med den nedåtgående solen i ryggen. Se skillnaden…

Det blev många bilder mot solnedgången, då just detta fenomen lockar både proffs och amatör.

Den här siluetten är välkänd och gör sig bäst som just siluett, inte minst mot en himmel som är ganska trevlig att se på.

Så får man väl också säga om den båt som ligger uppdragen på kajen varje vinter. Den förfular området, men kan göra sig ganska bra som motiv.

Lite längre inåt land, ligger ett av stans nyaste bostadsområden. Att bostäderna i Spelhagen gör sig bättre än den gråa silo och de slitna industrilokaler som låg här tidigare, tycker nog de flesta. Personligen hade jag hellre sett att Nyköpings nya museum hade varit omgärdat av ett vackert parkområde med fontäner och en blomsteruppsättningar, likt de man exempelvis kan se i Örebros stadspark. Detta om något hade lockat både stadsbor och turister. Så ville nu inte kommunpamparna och de som bor i dessa nybyggen betalar gärna sina extra tusenlappar för att kunna se lite vatten utanför fönstret.

Promenaden var inte slut här, utan fortsatte på andra sidan Hamnvägen och i nästa blogginlägg…

Skönt att vara inne

Regn, regn och ännu mera regn.

En torsdag man vill förpassa till den hög av dagar man helst glömmer. Fast, varför inte utnyttja det som finns att tillgå i hemmet. Lite detaljer och lite mys inne när vädret utanför är allt annat än behagligt.

Julstjärnan i TV-rummet

Julstjärnan i vardagsrummet.

Samma julstjärna i närbild och medveten oskärpa.

Utanför fönstret sänker sig solen och man undrar om det bara är över själva stan det regnar?

En dekorerad ljuslykta.

Ännu en dekorerad ljuslykta…

…och ovanpå det en ljusstake i glas.

Så gick det till när en timme i vårt hem fördrevs med kameran.

2017 —- 2018

Ett nytt år, nya förhoppningar, nya besvikelser….trots nya siffror i almanackan blir väl 2018 lik 2017 och det är väl så det ska vara. Ett nytt år, nya förhoppningar och nya besvikelser.

En trevlig tradition på Nyårsafton är att gå Nyårspromenaden. Det var fjärde gången  vi gick den och till synes är detta en tradition som verkar vara här för att stanna. Uppskattningsvis 3 000 personer gick årets sträcka. Jubileumsåret bjöd på några nya inslag och nytt behövs alltid för att en tradition ska hållas vid liv, inte minst i Nyköping där traditioner haft en tendens att tappa i intresse.

Vi samlades på Stora Torget redan trettio minuter innan invigningen av årets promenad. Inte så mycket folk just då, vilket vi hade kalkylerat med.

Visa av erfarenhet ville vi träffas innan torget fylldes av deltagare. Arrangörerna hade förhoppningar om att Nyköpingsborna skulle lysa upp promenadvägen iklädda medhavda ljuskällor och så var det. Många hade letat bland julsakerna och hittat ljusslingor att trä på sig, andra hade förmodligen plundrat granen redan nu och några hade tillverkat egna i olika modeller. Själva var vi så bekväma att hämtade varsin liten led-lampa som delades ut.

Vi inväntade inte invigningstalet och missade därför den korta uppvisning som ägde rum på stadshustrappan. Det gjorde oss inget, för vi ville komma iväg innan massan av människor begav sig runt på den upplysta slingan.

Jag hade av naturliga skäl valt att inte bära runt på stativet, vilka en del valde att göra. Ett stort tack till dagens kameratillverkare som tillåter höga ISO-värden utan alltför mycket brus i bilderna. Tyvärr äger jag inte ett tillräckligt ljusstarkt objektiv, så lite efterbearbetning i Photoshop gick inte att undvika.

Bilden ovan hade inte kunnat fångas på detta relativt godkända vis, för så där tiotalet år sedan. Åtminstone inte med kameror som min budget tillåter.

Tillsynes inte så mycket folk på Storgatan. Mest beroende på att Stora torget hade börjat fyllas och att bansträckningen gick över gatan och inte längs med.

Vårt första stopp blev i Sågarbacken där det bjöds på kaffe med tillbehör. Kanske inte så billigt, men väl värt pengarna enligt de som köpte sig något gott att dricka.

Trots ett par plusgrader, kändes det råkallt och därför tog några chansen att värma sig vid de uppställda eldarna.

En blick bort mot Storhusqvarn sade oss att invigningen på torget ännu inte var överspelad. Glest med folk längs ån.

Vi gick vidare längs sträckan, passerade Pelles lusthus, Bryggeriet…

och gick in i NK-villan där det framfördes musik av ett gäng duktiga ungdomar. Det blev inget längre besök, men många verkade uppskatta det de hörde.

Någon i gänget uttalade en önskan om att slottet skulle kunna belysas bättre än det gör och det kan vara ett tips väl värt att ta till sig för ansvariga. Då menas förstås inte bara under denna nyårspromenad, utan under hela den mörka årstid som hösten och vintern utgör. Självklart också en förhoppning hos oss amatör- och proffsfotografer.

En tradition mitt i denna tradition, är att stanna vid bryggan intill ån. Här intar vi medhavd glögg och så här långt under resans färd, smakar det extra gott. I år var det inte lika kallt som vid tidigare promenader, men glöggen och pepparkakorna smakade inte sämre för det.

Nu började också den stora massan hinna ikapp oss och som spökfigurer gled de förbi oss där vi stod på bryggan och höll i våra muggar.

Vi tog oss vidare, passerade ett hotell där det var fullt med gäster som intog soppa och champagne. Ett nytt inslag och uppenbart ett välkommet sådant. Vi valde att inte gå in, utan fortsatte förbi de små hamnbodarna, över bron och till andra sidan ån. Det hade utlovats en överraskning på borggården vid 18-tiden. Vi var så tidigt ute att denna fick anstå och i skrivandets stund vet jag inte vad eller vem överraskningen bestod av.

Strunt samma, men borggården var ändå full av folk som lyssnade på inspelad musik och såg ungdomar som hade en dansshow.

Här var det trångt och nu började det märkas att årets promenad såg ut att ha slagit deltagarrekord. Lite bilder på exteriörer och omgivningar hanns dock med.

Promenaden nalkades sitt slut och efter att ha vandrat ut från denna historiska mark, såg vi från södra sidan av Nyköpingsån att det på norra sidan var en fortsatt strid ström av människor som var på väg att ta sig runt slingan. Måste kännas kul för arrangörerna att intresset håller i sig.

På väg upp mot torget, passerade upplysta fönster som på sitt vis inramade promenaden på ett fint sätt.

Stora torget var nu nästan öde och utrustningar höll på att packas ned. Kan tyckas synd att den här ljusshowen bara används under denna dag. Åtminstone skulle stadshuset må bra av lite utsmyckning. En byggnad som i mina ögon inte passar in på denna plats.

Nyårspromenaden 2017 var därmed avklarad och nu väntade nya äventyr.

Det blev en lång kväll i goda vänner lag. God mat, god dryck, lite tävlingar, bubbel och raketer som lyste upp himmelen över Nyköping. Kan avslöja att det inte blev många timmars sömn, men vad gör det. Jag ska ju bara gå upp klockan 05:00 i morgon och påbörja en ny vecka med förmiddagsskift. Sova får jag väl göra nästa helg…förhoppningsvis.