Frodigt och grannt

Säg hej till publiken…

…innan man viker av gång- och cykelvägen och tar sig över vägen till Stora Kungsladugården.

En prunkande, frodig och grann grönska efter de fåtal regnskurar som bevattnat en krispig torka i Nyköping.

Jag är på väg genom en hägn och mot ett ställe där jag gärna tillbringar tid. Det sista jag ser av denna hägn är den här flugan som sitter tillsynes livlös på en av Sörmlandsledens markeringar.

På en ganska igenväxt stig tar mig stegen vidare och kantad av buskar och sly försöker jag få kontakt med de kryp som jag vet och stundtals ser där ute.

Den här fjärilen är allt jag fångar på bild, kanske p.g.a. den blåst som gör att få insekter håller sig kvar på matborden.

Ska man fånga blommor, ska man fånga dem i dess rätta höjd. Hej och hå och där lägger sig 193 cm Karlsson på marken och tar en bild på denna prästkrage som växer alldeles intill stigen.

What goes up has to come down. Ingen sensationell sanning, bara fakta. Fast i det här fallet var det What goes down has to come up och snart var jag på benen igen, lite stelare än nyss bara. In på nästa inhängnad och lika frodig den som vid Stora Kungsladugården.

Lindbacke förstås, en av favoritplatserna i trakten av centralorten. Det regn som kommit de senaste dagarna var otillräckligt och det märktes när tunga steg frasade på snustorrt gräs. Nere på stigen var det tämligen grönt, men uppe på den karga platån var det ack så torrt.

En halvtimmes rekreation under den tystnad som råder här uppe. Kalla mumma för själen.

Lite gymnastik igen. Ned på marken, armbågarna stadigt placerade framför och så kameran som zoomar in på denna annars ointressanta växt som bara hobbyfotografer finner intressant…eller?

Inget djurliv att tala om den här eftermiddagen, annat än de fåglar som kvittrar bland träden och hånflinar åt stollen med kamera som försöker fånga dem på bild. Så de här korna förstås, ständigt betande efterlämnar de spår efter sig över hela Lindbacke, en del färska, andra snustorra.

Nu ska det firas Midsommar på annan ort och nu verkar det efterlängtade regnet komma. Som om ingen förstod det under de heta sommardagarna i början av månaden.

En tur runt dammen

Tro nu inte att jag tog den här korta turen runt Svandammen idag. Nej, idag hastade jag hem för att se Sverige välförtjänt vinna över Sydkorea i fotbolls-vm. Nej, bilderna har legat och mognat sedan i lördags när det blev en kortis på stan innan butikerna slagit upp sina portar.

Den här vyn är välkänd. Trist att det nästan alltid måste stå bilar parkerade framför de små, gamla och färggranna byggnaderna.

Vyn nedan är också bekant, eller åtminstone byggnaden i centrum. Att ta en bild på slottet klarar givetvis vem som helst, så det gäller att hitta den där vyn som ingen annan, eller åtminstone få har funnit. Från den här platsen har i alla fall inte jag sett så många bilder tagna.

Där här dörren och murgrönan (tror jag det är) utgör en härlig färgkombination, fast kanske gör sig ännu vackrare på hösten när bladen färgas röda.

Bilder på Vallarna har de flesta i sina fotoalbum och minneskort, men bilden på den här växten framför en medvetet suddig bild på Vallarna tror jag inte många har. Det gäller att hitta det där lilla extra. Sedan är en stel manskropp på 193 cm inte det ideala när man ska ned på marken och fånga blommor i dess rätta höjd. Det gick så där, både att fånga blomman som jag ville och komma ned/upp.

En vy som många sett, många fotat och som gör sig bra hela året om.

Ja, den här är väl inte heller okänd för er, men det är svårt att passera utan att kasta upp kameran till ögonen.

Fast när folk går förbi Svandammen är det sällan den här vyn är i blickfånget. Törs nästan svära på att få tänker på att fånga det vackra runt denna centralt belägna damm, utan att slottet eller någon av byggnaderna omkring skymtas eller är i centrum.

Det är bara att invänta näckrosorna så är bilden perfekt, åtminstone i tankarna. Då gäller det bara att krypa ned på knä och fånga dessa vackra vattenväxter ur en synvinkel som synkroniserar med deras verkliga höjd. Ni kanske kan se bilden av en 193 centimeter lång man som hukar tätt över marken bland kvackande änder och spåren av de förb…de gässen.

Dagens Sverige

Det här inlägget ska bli kort och handlar inte lika mycket om bilderna som orsaken bakom dem.

Frugan brukar då och då resa till Stockholm för att träffa sina gamla arbetskamrater på Karolinska i Huddinge. Det är självklart bra att hålla kontakten med människor man uppskattar och tycker om. Reser man till Stockholm en eftermiddag för att ta en bit mat och något gott att dricka, innebär det att man återvänder till Nyköping ganska sent.

Frugan delar samma känslor som 31 procent av Sveriges kvinnor. Man känner sig otrygga när man rör sig ute ensamma på kvällarna (BRÅ:s nationella trygghetsmätning 2017-01-10). Fruktansvärt att det ska behöva vara så och det blir knappast bättre av att SN under samma vecka gjorde två artiklar om en grov misshandel och ett rån vid busstationen i Nyköping. Det var nämligen dit frugan anlände med Swebus vid 22:30 på kvällen.

Hon frågade mig helgen innan om jag hade lust att möta upp henne och den underliggande orsaken var naturligtvis given. Självklart gjorde jag det och det fanns ingen tvekan bakom det beslutet när jag dels jobbade eftermiddagsskift den veckan och har min arbetsplats alldeles intill. Även om många inte vill erkänna det, så finns det ofta en liten orolig man bakom varje otrygg kvinna.

Nu fick jag ägna cirka 40 minuter åt annat i väntan på bussen och givetvis låg då kameran nedpackad. Som sagt handlar inte inlägget om några bildsköna motiv, utan om det Sverige som tyvärr växer fram. Därav blev det bara två motiv jag fick med mig hem.

Svandammen och Nyköpingshus i en ganska svårhanterad skymning.

En då ganska öde busstation där en papperskorg fick utgöra stativ.

Bussen kom och med den en uppspelt fru som hade haft en välförtjänt och trevlig kväll på Paolo Robertos restaurang på Åhléns tak. Jodå, han jobbade…

En liten oas

En liten trädgårdstäppa är nog många människors dröm. Det var vår dröm efter många år i hyresfastigheter.

Vår lilla täppa är inte stor, men är en liten oas dit man gärna flyr bort från verklighetens mödor. Just nu prunkar det och nya växter, örter och bär växer upp och glädjer inte minst frugan som lägger ned mycket arbete för att vi ska ha denna lilla täppa att njuta av.

Den här pionen har växt sig stor och på bara ett par dagar har den förvandlats från tillsluten till ståtlig och vacker.

Andra blommor som frugan planterat är dessa.

Sedan är vi självproducenter av olika bär och örter som vi använder till sommarens middagar och tillställningar. Jordgubbar är något av detta och det är något visst med att äta något man odlat själv istället för något man köper.

Det är också något visst att se hur dessa bär växer fram, från en obeskrivlig sörja efter vinterns kyla och till de röda bär som intas med nöje.

På vår gård

I lördags lämnade frugan och jag motvilligt vår lilla altan. Förutom att inhandla lite varor, njöt vi av solen och förberedde inför kvällens middagsbjudning.

Klart att kameran finns i närheten också där. Bilden nedan är arrangerad och visar hur användbar glaslinsen från Kina kan vara.

Figuren nedan är också av glas, självlysande och tänds vackert när mörkret faller. Här gällde det att få till bilden så att inte den tunna kedja den hänger i syntes.

Eftermiddagen kom, så också gästerna. Bålen stod klar och även tilltugget till denna. Kvällen löpte vidare med sambalbiffar och hasselbackspotatis till mat, vin till detta, en trevlig liten tävling och lite mer tilltugg och dryck.

Klockan blev ganska mycket innan vi kom i säng. Av vana trogen vaknar jag på ett bestämt klockslag, plus minus någon halvtimme. Om detta är bra eller dåligt vet jag inte, men i fall som detta tillhör det kategorin dåligt eftersom det inte blev många timmars sömn. Efter frukosten tog jag en promenad runt Lindbacke och frugan ägnade tid bland våra blommor och andra planteringar. Väl hemma bytte jag om och så tog vi våra cyklar och drog iväg för att inhandla mat till eftermiddagen och veckan.

Därefter började den den alltför korta sömnen ta ut sin rätt och den tryckande värmen gjorde förstås sitt till. Resten av dagen kom därför att handla om vila och den togs halvsovande framför tv:n eller liggandes på altan. kameran var förstås med och bilderna nedan togs under den halvtimme det gick att ligga i solen.

Således behöver man inte alltid gå över ån för att hitta vatten, eller runt hela området för att finna intressanta motiv att föreviga.