På stans högsta topp

Vart är jag på väg? Så skulle underrubriken kunna lyda och jag håller dig på halster ett tag till.

Cykeln, kameran och jag tog oss till ett av de finare motionsspåren i kommunen. Nu ska några av sommarens extrakilon bort och då undrar du förstås varför kameran var med? Vis av lärdom är den alltid bra att ha med, för man vet aldrig vad man möter på vägen. Detta sagt efter att jag för några år sedan cyklade förbi ett knallgult rapsfält under en klarblå himmel och bara några meter ut i detta fält står en ståtlig älgtjur och ignorerar min närvaro fullständigt.

Kameran? Den låg hemma förstås. Nu vet ni.

På aktuell cykeltur stannade jag till vid detta fält. Det gick liksom inte att undvika.

Fast det blev ett kort stopp, då det var ett par kilometer kvar till motionsspåret. Snart var jag där och sista biten genomfördes på en grusväg som får en tvättbräda att te sig jämn. Funkade bra uppför, var lite mer besvärligt nedför.

Motionsspåret är som sagt ett av de bästa och trevligaste i omgivningen. Vet ni var jag befinner mig redan nu?

Man brukar ibland kunna stöta på lite djur av varierande storlek, men inte idag. Det blev därför inga bilder från rundan som genomfördes med ganska skaplig fart. Efter att ha tagit mig runt de kilometer denna sträcka är på och fyllt vattenflaskan i en strategiskt belägen vattenpump, tog jag mig uppför backen till Nyköpings högsta punkt.

Vet ni var jag befinner mig nu då?

En behaglig värme, inte lika tryckande som förra veckan och en så där lagom molnfri himmel. Här satt jag och pustade ut innan jag begav mig ut i terrängen i jakt på mindre djur och de fåtal växter som inte hade slokat av törst.

Så, åter till frågan. Vart var jag på väg? Var hittar man dessa växter och kryp?

På toppen av Ryssbergsbacken förstås.

Nyköpings festdagar

Årets version av Nyköpings festdagar blev inte riktigt den tradition vi haft sedan den startade som Karnevalsdagarna 1987.

Av olika anledningar avstod vi årets begivenheter, kanske för att man är lite mätt på dyr öl i plastmuggar och trängsel. Fast den egentliga orsaken var att merparten av de vänner vi brukar svira med hade valt att göra annat just den här helgen. Kan dock inte säga att jag saknar den där ljumma och väldigt dyra ölen i plastmuggen, de långa köerna vid bajamajorna, trängseln när man ska från plats a till b eller knallarnas stånd med allt skräp som där säljs.

För frugans och min del blev det en fika i de uppställda möblerna framför Stadshuset, en enkel lunch med god och kall öl i riktiga glas på Skafferiet och lite inköp av ost, korv och kött från samma norrländska leverantör från vilken vi handlat de senaste tre åren. Sedan är det alltid kul att möta vänner och bekanta man sällan träffar som passar på att titta in till stan när det vankas festligheter.

Sanning och säga ser jag mer fram mot nästa helgs beach-volley turnering på Stora torget. Hoppas bara vädret är med arrangörerna.

Fast det blev ändå lite bilder från årets festdagar, fast inte som du är van att se dem. Bilderna nedan togs på min tidiga lördagspromenad upp till Ohlsons där det var min tur att handla nybakat bröd till frukosten. Se bildspelet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förväntan

Känner ni till den där känslan när man vandrar genom stan och ser vyer som man bara längtar efter att föreviga med kameran och den ligger kvar hemma? Surt!

Den känslan infann sig en morgon denna vecka när jag vid 5:30 begav mig mot jobbet. Redan på vägen bort mot viadukten insåg jag att det här skulle bli en sån där magisk morgon där den något kyligare kvällsluften möter den något mildare morgonluften. Det var dimma över Nyköping.

Storgatan var insvept i ett mjölkvitt täcke som den tidiga solen strålar försökte ta sig igenom. Ni som följer mig på Instagram såg bilden jag förevigade med mobilen. Det blev den enda bilden jag tog den här morgonen.

Redan på väg till jobbet bestämde jag mig. Imorgon packar jag ned kameran i kassen och ger mig iväg lite tidigare.

Kvällen kom och ingen dusch i världen lyckades svalka av mig innan jag klev in i ett sovrum som säkerligen mäter 27-28°. Att somna är inte lätt när kroppen nästan klistrar sig fast i lakanet och svetten från pannan fuktar kudden så där otäckt. Jag somnade dock till slut, men det kändes som jag inte hade sovit något alls när jag vaknade till och med fuktiga ögon tittade på väckarklockan. 04:30 och det fanns ingen chans i världen att somna om. Pannan dröp av svett, kroppen var lika klibbig som om någon hade kletat in den med kåda och lakanet låg både fuktig och tillknölad i mitten av sängen. Inte direkt de bästa förutsättningar för att sova.

Fast nu kom jag på mig att jag skulle gå till jobbet lite tidigare för att fånga dimman. Genast bättre till mods traskade jag iväg genom ett näst intill folktomt Nyköping och undrade var dimman var? Självklart fanns det ingen dimma den här morgonen. Lite dis möjligen, men ingen sån där magisk dimma. Känner ni igen situationen?

Jag traskade vidare mot hamnen i vetskap om att vatten brukar kunna bilda dimma när solen värmer på. Nej, ingen dimma här heller, men Nyköping vaknade till ett ganska magiskt ljus och det var inte fy skam heller.

Ni ser på bilderna ovan att det åtminstone fanns tendenser till dimma och på andra sidan Hamnvägen syntes dimstråken dra förbi i fjärden.

Fast det där magiska ljuset infann sig inte förrän jag kom till Vattensportens hus och gräsplätten intill barnens lekpark. Här blandades morgondagg, varma solstrålar, lite dis och bildade en vacker scen bland träden.

Vattensportens hus i sig hade också fått sin beskärda del av det lite ovanliga ljuset.

Nej, den dimma jag vandrade genom morgonen innan infann sig aldrig. Fast en tidig morgonpromenad är aldrig fel och det är alldeles för många som aldrig tar chansen att inse det.

Jag hade nästan glömt bort varför jag befann mig ute så här tidigt en onsdagsmorgon i juli. Mitt egentliga mål var förstås jobbet och det var dit jag nu styrde kosan. Solen hade nu stigit högre på himlen och skingrat alla förutsättningar för dis och dimma. Fast nu uppenbarade sig ett annat sken som inte heller det går av för hackor.

Med en tidig morgonsol i ryggen behövs inga polfilter för att förstärka färgerna. Verkligheten duger lika bra den.

En sista bild innan kameran packades ned i kassen. Det allerstädes närvarande slottet som vilar där på historisk mark. Tyvärr var morgonen för arla för att fontänen skulle lysa upp Svandammen, men man kan inte få allt man vill.

Det blev ändå en ganska trevlig morgonpromenad, trots avsaknaden av det jag egentligen var ute efter. Det blir säkert fler tillfällen i år, förhoppningsvis när inte jobbet kallar och man har mer tid att lägga på sin hobby.