Personligen ogillar jag vinter och den inställningen fick jag i samma stund som jag blev för gammal för snöbollskrig i egenhändigt gjorda fort, när de stora snöhögarna utanför föräldrahemmet inte längre lockade till lek och när andra intressen tog över hockeyn och skidorna.

Fast är det någon dag på året då jag med glädje lägger denna inställning djupt nere i byrålådan, är det Julafton. Den ska vara vit, kall och gärna inspirerad av dåtidens jular när de firades hemma hos far- och morföräldrar.

Nutidens jular i Nyköping har dock lämnat mycket att önska. Mildväder, slask, blask och inte ens en gnutta julstämning.

Fast i år skulle det bli annorlunda. Frugan och jag skulle fira jul i Dalarna och i sällskap med förväntansfulla barn som tror att tomten är något helt annat än far till barnen. Avresa från Nyköping dagen innan Julafton. Avresa från ett Nyköping som i det närmaste var snöfritt, men ändå lite kallt.

Utlagda bilder på Instagram visade att snön hade kommit till Dalarna, närmare bestämt Insjön, och meteorologen hade mer eller mindre lovat oss en både kall och snörik jul. Lite besvikna blev vi dock när vi närmade oss Dalarna och såg att snön inte alls var så djup och vit som utlovat. Ett lunchstopp på Dalahästen i Avesta och inte ens så här högt upp låg snön så djup som vi hade hoppats. Fast vi skulle bli sannspådda. När vi svängde upp på garagefarten framför villan till frugans dotter och familj låg snön så där härligt vit och lagom djup.

Mer om detta i nästa inlägg.

Vi installerade oss och firade uppesittarkvällen som sig bör med mat, dryck, godis, spel, adventskalendern och mycket uppspelta och förväntansfulla barn. Utanför fönstret gnistrade snön och runt om började julstjärnor och adventsljusstakar tändas och höjde julstämningen på gammalt hederligt vis.

Det är så här julen ska upplevas, inget tu tal om saken.

Mörkret sänkte sig över Dalarna, mycket tidigare än i Nyköping. Man kunde runt om ana hur familjerna påbörjat nedräkningen inför den stora dagen och även hos frugan dotter med familj lyste belysningen ikapp med barnens tindrande ögon.

Visst är det något visst med små barn som knåpar ihop egenkomponerade brev till tomten och slår in paket som han ska få när han kryper nedför skorstenen med alla paket. Vad det stod i brevet fick vi aldrig veta, inte heller vad julklappen till tomten innehöll, men en tallrik med gröt sattes fram ifall tomten var hungrig under sin resa från södra till norra Sverige.

Fast vi får utgå från att innehållet i brevet, presenten och julgröten föll tomten i smaken, för på morgonen när vi vaknade låg julklapparna prydligt uppstaplade under granen.

Julaftonen var här och barnen fick öppna varsitt paket till frukosten och sedan följde fler paketöppningar, jullunch, spel av olika karaktär, mer mat, mer dryck och barn som blev mer uppspelta ju fler julklappspapper som hamnade i en hopskrynklad hög på vardagsrumsgolvet.

Fast däremellan hann jag med en promenad i ett snörikt och kylslaget Insjön. Fast mer om detta i nästa inlägg. Bilder från själva Julafton håller vi för oss själva.