Det kändes både kargt och öde den här dagen då jag tog ett extra varv i hamnområdet innan jag traskade mot hemmet.

Inte utan att man längtar efter en kopp kaffe och en onyttig bakelse på Kajplats 22, eller ännu hellre, en kall öl för att känna hur våren äntligen är här.

Nu var krogarna i hamnen öde och så var även området framför. Inte utan att jag funderade över var alla var. Visserligen kallt och småruggigt, men några flanörer brukar man alltid stöta på. Inte nu och längre ut mot Täcka Udden såg det så där kargt och öde ut som det bara kan göra under så där riktigt ruggiga dagar vårt land kan uppbringa.

Lite grönska kunde man skönja under snö och frost. Beviset för att något ligger och ruvar under snön och bara väntar på att få slå ut.

Småbåtshamnen var öde. Inga båtar, inga bilar (förutom husbilarna som står parkerade) och inte en människa i sikte. Okej, det är vinter. Okej, det är halt. Okej, det är kallt. Okej, det är skidskytte på TV, men vad tusan. Någon borde man möta under denna kilometerlånga promenad, men nej…

Det fick bli några avslutande bilder på den övervintrande växtligheten intill vattnet, ty inte ens en fågel behagade visa sig.

Det blev en kort och märklig promenad. Kargt och öde. Nog tusan kan Nyköping visa upp ett behagligare ansikte?