Det pågår en fågelräkning i Sverige mellan den 25:e och 28:e januari. En tillställning som lockar många att räkna fåglar i sin trädgård. Frugan är en av dem som smyger bakom gardinerna med kikaren framför ögonen för att räkna fåglar som övervintrar i Sverige. Hon är inte ensam. Runt 20 000 medborgare från norr till söder brukar delta i evenemanget.

Fåglar hittar man inte bara i trädgården där de ivrigt knaprar på utplacerad mat. Fåglar som övervintrar i Sverige kan man också se under de promenader man företar över is och snö. Som dessa ofta irriterande måsar.

Har ni som jag tänkt tanken att måsar inte är lika högljudda under vintern? Under sommarens besök vid badstränder och uteserveringar ses de sitta på span och inte sällan har de spejare som flaxar högt över våra huvuden med sina gälla läten. En tappad brödbit eller någon som medvetet kastar till dem mat och det utbryter ett högljutt kaos när måsar från alla håll plötsligt dyker upp som ur tomma intet.

Nu vet jag inte om måsar ingår i fågelräkningen, inte heller denna betydligt vackrare och trevligare fågel.

Vi en promenad vid hamnen kom en stor svanfamilj simmandes in från viken. Ingen kan säga annat än att de är både vackra och ståtliga. Med sig hade de fjolårsungarna som nu vuxit upp och blivit lika stora som morsan och farsan. Nu väntar de på att få byta färg, från smutsbrunt till vitt.

Den här svanen (fråga mig inte om det är en hona eller hane) såg ut att vara ledaren i gänget. Han/hon simmade runt bland övriga familjemedlemmar och svassade med utspända vingar.

Som i mänskliga familjer råder det ibland osämja mellan familjemedlemmar. En av de vuxna svanarna var tydligen olydig, för plötsligt satte svanen ovan fart mot honom/henne och gav ett nyp som förmodligen kändes. Tyvärr han jag inte riktigt med för att ta en bra bild. Denna kommer dock i ett kommande inlägg över misslyckade bilder. Den olydiga svanen stack dock iväg mot säkrare sjö, men med ledarsvanen strax efter.

Lite längre ut i viken slog de sig ned och familjefriden verkade ha återgått till det normala.

Nej, så vitt jag vet handlar fågelräkningen om småfåglar som håller till inpå knutarna och de kan vara nog så intressanta att skåda. Frugan sitter bakom gardinerna med sin kikare och jag med kameran. Vi har de vanliga arterna som gråsparv, talgoxe, blåmes, rödhake, nötväcka, pilfink och koltrast. Någon gång har frugan sett sidensvansar och grönfinkar. På den här sidan återfinns de tolv vanligaste fåglarna vid fågelborden. Den jag saknar är förstås domherren.

En domherre mot en snövit bakgrund är ett av de motiv jag saknar i mitt fotoalbum. Tyvärr har jag inte sett skymten av någon i vår lilla trädgård, vare sig i år, tidigare år eller överhuvudtaget sedan kameran blev en nära vän. Jag söker vidare på mina promenader…

Sedan önskar jag förstås att jag kunde ta lika fina bilder som de bakom länken ovan. Jag har mina planer när vädret är lite behagligare ute, men när vädret är som behagligast sticker fåglarna ut i skogen och vårt fågelbord ställs åt sidan.

Nu sitter jag bakom fönsterrutor med mitt zoomobjektiv på ett avstånd av tio meter, så det är väl inte helt optimalt om man vill fånga de små liven på bra bilder.

Nu ska jag ut i vinterkylan och leta domherrar. Återkommer om jag stöter på någon.