Söndag morgon och Stefans inbyggda väckarklocka ringer vid 05:00. På ont för att jag sällan får de timmar sömn som hälsomyndigheterna förespråkar. På gott för att jag kan utnyttja de arla timmarna till mina intressen.

Som denna morgon när jag begav mig ut i centrala Nyköping för att supa in julstämningen.

Redan vid viadukten ser jag hur stans shoppinggata är upplyst med julprydnader och i skyltfönstren strålar adventsstakar och julstjärnor i kapp med generösa erbjudanden till köpsugna kunder.

Jag vandrar hastigt längs en öde shoppinggata, över ett lika öde torg, för att stanna på den andra sidan Nyköpingsån där gatan och trottoarerna ligger lika öde som på ”min” sida stan. Nyköping en gråtrist och småkall söndagsmorgon är inte mycket att stoltsera med.

På en lika tidig promenad under lördagen såg jag hur det berömda och vackra trädet (som jag tror är en blodek) intill Stadsbron var vackert upplyst. Detta ville jag ta med mig som en illustration i ämnet julstämning.

Bara 50 meter från denna plats ligger Nicolaikyrkan som med upplysta fönster gör sitt till för att höja stämningen så här på morgonen.

När jag sedan viker in på Stora torget ser jag vad som fattas. Snö. Vill man ha en riktig jul så ska det ligga snö på marken. För min personliga del spelar det ingen roll om snön lyser med sin frånvaro på vintern, men när julen och inte minst julafton nalkas, ska marken täckas av vit och gärna nyfallen snö.

Ni förstår min önskan när ni ser bilden av granen och det torg som saknar allt vad julstämning heter.

Nej, vill man uppleva något som påminner om den närstående julen, får man titta upp i luften och några meter över markhöjd.

Ljuslyktorna som hänger över hela Storgatan är ett trevligt inslag i vintermörkret. Ett lika trevligt och uppskattat inslag är den cyklande tomten som på senare år kämpat i skyltfönstret till en välbekant butik.

Mitt emot tronar en glittrande rosett ovanför entrén till en av centrala Nyköpings gallerior. En central galleria som innehåller butiker som nuförtiden har en pandemi att slåss mot, förutom de mer traditionella köpcentrumen utanför stan och nätbutikerna som ser ut att ta allt fler kunder från centrumhandeln.

Jag gillar inte utvecklingen där citykärnorna i mindre städer utarmas på butiker, caféer och annat som i decennier lockat folk. Tyvärr ligger det i nutiden att man hellre sitter hemma och bläddrar bland webbutiker för att hitta de rätta priserna och att vi människor tenderar att bli allt mer bekväma har också det en avgörande betydelse. För vem kan egentligen förneka att det känns trevligare att besöka en liten och kundnära butik för sina inköp än en trist och inte lika kundvänlig lada någon kilometer utanför stadsgränsen? Visst vill man också känna på och prova de varor man köper och inte inspireras av de bilder man ser på webbutikernas hemsidor. Att efter gjort inköp sätta sig på ett mysigt litet fik med en kopp kaffe och en god bakelse är också det ett trevligt avbrott från kaffet och kakan i vardagsrummet hemma.

Lite av denna önskan tillsammans med vädjan om lite snö inför julen, kan man skönja att den vackra kvinnan på bilden ovanför en annan av stans gallerior ber om.

Vad ser jag själv fram mot när jag ensam sitter på en bänk i centrala Nyköping och blickar upp mot den mörklagda himlen? Lite snö inför julen förstås, mest för barnens skull. Att denna förb…de pandemi klingar av så fort som möjligt, men också att mina hemliga önskningar infrias, att nära & kära mår bra och en rad saker jag bär med mig i tankarna.

På vägen hem från centrala Nyköping och till en väntande frukost, ser jag ändå något som antyder att julen står för dörren. I fönster, på balkonger och i trädgårdar har stans invånare förberett sig. Vissa mer, andra mindre och ett fåtal inte alls. Nu väntar vi på snön…och kanske tomten.