I den mörka skogen där varken svampar eller blommor växer, kan man ändå tjusas av det växtriket erbjuder.
Det finns en liten skogsplätt i utkanten av Nyköping som är något av en favorit. Det är ingen stor areal den bjuder på, men ack så trolsk den kan vara.
Inte utan att tankarna går till John Bauers trollskogar när man passerar genom denna lilla skog. Mjuk och härlig mossa som vilar på marken under både barr- och lövträd. Dock växer här inte mycket av de vi hobbyfotografer gillar att fota, svampar och blommor. Fast det går att hitta motiv ändå.
Jag hoppas kunna åla omkring på marken i denna lilla skog när hösten nalkas. Man kan ha tur att få se flugsvampen med sin härligt röda färg växa upp i bjärt kontrast med den härligt gröna färgen på mossan. Är ni från Nyköping och vet vilken skog jag talar om, kan ni bege er dit och ha turen att få se 193 cm Stefan ligga raklång med kameran framför ögonen.
Fast blommor lär ni inte hitta. Dock lyckades jag få syn på en blomma, vars namn jag inte kan, som nästan såg ut att vinka på uppmärksamhet där i närheten av sin vän stubben.
Fina skogsbilder, nr 3 uppifrån gillar jag, lite mystik och fin stämning i den. Den gula ”vinkande” blomman är nog en Fibbla av någon sort, finns flera olika.
Tack. Fibbla? Du lärde mig något nytt 🙂
Fina bilder med läckert ljus!
När solens strålar letar sig genom trädkronorna blir det ganska magiskt.
Vackert ljus du lyckats förmedla på bilderna.
Tack. Älskar denna lilla skog…som tyvärr hotas av lokala politikers klåfingriga försök att locka stockholmare till Nyköping med nya bostadsområden.
Boende i närheten har protesterat, men vi får se hur länge detta gäller. Tills efter valet förmodligen.
Så himla läckra bilder. Första bilden med sitt skuggspel är såååå fin. Än en gång kan jag konstatera att du är lika bevandrad vad gäller flora som jag. Lika bra förresten att både du och jag skippar det där med svampplockning, för jag gissar att du inte är någon svampexpert heller;-.) Flugsvamp, den röda alltså är ett säkert kort – att inte plocka alltså;-)
PS. Kul. Du är bara två centimeter ”kortare” än min man;-) DS.
Det är inte ofta man får snegla upp under samtal med andra, men ett samtal med din man vore ett av dessa sällsynta tillfällen 🙂
Kantarell känner jag igen och möjligen trattisar, men inte mycket mer av de ätliga arterna.
Låter underbart med att få dessa stunder i naturen.
Precis. Det lugn och den tystnad man upplever i en skog kan nog bara utmanas av att sitta på en fjälltopp, långt från vardagens brus.