De flesta av oss var med på den analoga tiden innan digitalkamerorna gjorde entré. Visst minns vi när man lämnade in filmrullen för framkallning och bilderna damp ned i brevlådan med ett antal rent misslyckade som man rev sönder och kastade. Det är annat idag.
Visst svor man tyst över alla katastrofala missar som tog upp plats på filmrullarna. Idag kan man rata dessa misslyckanden redan i kameran, men varför rata?
Även misslyckanden kan vara sevärda, som bilderna nedan vilka tillkommit då jag råkat komma åt avtryckarknappen under mina promenader.
Jag fastnar för de två sista spöklika bilderna – och den första, less is more. Kul när kameran kan skapa själv ibland.
Den är ibland mer kreativ än personen bakom.
Jag tycker fotona är riktigt häftiga!
Visst minns jag besvikelsen över misslyckade bilder från den tiden …
Dina ”misslyckade” här är riktigt intressanta och sätter fart på fantasin.
🙂 Man kanske inte behöver lägga kraft på att planera, studera och kreera. Det blir kanske bäst när man inte lyckas. Nej, skämt åsido så blir dessa misslyckanden mer konstnärliga än de bilder där man fotar landskap, djur och arkitektur.
Surrealistiska konstverk. Det som var mest retfullt innan man slapp betala för ”misslyckade” foton var är det var cirka fem-sex stycken på en 24-rulle som var misslyckade. Det blev rätt dyrt minns jag, speciellt om man tagit tio rullar eller så…
Ja, man undrar hur många hundralappar som spenderades på något man svor över och kastade i soporna
Dom blev ju riktiga konstverk! Ler lite då jag ser vinkeln på flera av dom. Det syns att du burit kameran och kommit åt avtryckaren.
En gång såg jag en tavla som föreställde en mörk gata med diverse neonskyltar, den var ritad med tjocka kritor och det gick inte att se några namn på skyltarna men ändå såg man dom om du förstår hur jag menar. Helläcker tavla och den kommer jag att tänka på när jag ser din nedersta bild! Gillas!
Det kanske blir bäst när man inte lägger ned omsorg på att fånga motiv 😁