2022 lämnade oss för alltid igår. Ett skitår på många vis, men avslutningen bjöd på blandade karameller.
Jag vet inte om åldern spelar in eller om vi ser början på en ny tradition?
Förr om åren har vi i den närmaste vänkretsen gått vad man i Nyköping kallar Nyårs- eller ljuspromenaden. Ett trevligt arrangemang där man kan promenera en utstakad sträcka i centrala stan som lyses upp av marschaller och ljuslyktor. Lokala entreprenörer och föreningar brukar också roa de närvarande med öppna lokaler, försäljning av varor och underhållning.
Pandemin satte stopp för detta arrangemang under två år, men i år var det dags igen. Frugan och jag kunde inte deltaga p.g.a. en enveten förkylning som roterat ett varv och nu är inne på det andra. Därav firade vi åter Nyårsafton på tu man hand och inte tillsammans med de vänner vi brukar umgås med.
Om detta är en ny tradition så tillhör den de mer tråkiga.
Nu blev det enligt omständigheterna en trevlig kväll ändå. Innan vi började förberedelserna var jag tvungen att ta en bild på den vinflaska som väntade på att bli öppnad. Fotografering är en hobby jag uppskattar och kommer att uppskatta i framtiden.
Ett gott Amarone-vin från Valpolicella. Dessa viner från det italienska distriktet har blivit något av en favorit sedan besöket vi gjorde vid Gardasjön för några år sedan.
Då är vi inne på mat & dryck. Det blev en tre-rätters bestående av följande meny.
- Förrätt: Toast Skagen med ett glas Cava till.
- Varmrätt: Fläskfilé, ugnsrostad potatis med panko och parmesan, samt en god svampsås. Till detta det vin jag nämnde ovan.
- Efterrätt: Marängsviss med lemoncurd, hallon, lakritsgrädde och glass. Till detta resten av Cavan.
Frugan och jag har som sagt firat nyår på tu man hand de senaste åren. Vi har då lagt till en ny tradition som innebär att vi listar positiva och negativa saker som skett under året…detta skitår som 2022 kommer att gå till historien som.
Det är inga hemligheter vi lyfter upp, så jag börjar med de negativa saker som skedde under året…
Tokfan i Ryssland som startade ett invasionskrig i sitt grannland, inflation, räntehöjningar, höjda drivmedelspriser, Europarekord i dödsskjutningar, en kropp som börjar säga från och så min mor som avled efter en tids sjukdom.
…och avslutar med de positiva som ända fanns.
Jag har fortfarande ett jobb, är frisk förövrigt, härliga vandringar med Idrefjällen och Sörmlandsledens sträcka Tullgarn – Trosa som höjdpunkter.
Säkerligen finns det ett antal negativa och positiva saker som skett, men som jag nu glömt.
Då är ju frågan vad som väntar detta år, 2023?
Ja, tokfan i Ryssland lär inte ge upp. Inflationen kommer att bita sig kvar, liksom de höga bensin- och elpriserna. Som lök på laxen väntar en lågkonjunktur, vad den nu kan innebära för jobb och ekonomi. På den positiva sidan väntar en vandring längs hela Vasaloppsleden. Så mycket mer har jag ännu inte hunnit fundera över, men något jag kommer se fram mot hela året är det faktum att jag bestämt mig. 2024 kommer bli mitt sista år som löntagare och varje dag som avverkas under 2023 kommer att ta mig närmare drömmen…om jag nu inte vinner storvinsten jag drömt om i 40 år, för då knackar jag på dörren hos chefen redan dagen efter.
Oavsett vad som väntar mig och er detta år, så önskar jag er alla en…




Gott Nytt År och god fortsättning till dig också <3
Jag kan skriva under på flera saker du nämner, utom det att förlora sin mamma. Den delen av livet avverkade jag 2013. Det var ett tungt år för mig privat, på många sätt …
2022 har varit tungt på andra sätt, av just de orsaker du nämner. ”Tokfans” namn präglar året med stora bokstäver och ligger som ett kvävande täcke över världen …
Men vi får försöka hålla hoppet levande.
Jag hoppas att du vinner så att du kan få knacka på den där chefsdörren så snart som möjligt. Jag skulle vilja ha min pension så närstående också, men jag måste kämpa på några år till.
Drömmarna jag har för min fria tid falnar i samma takt som jag åldras, så jag hoppas att lusten inte hunnit försvinna helt när den dagen kommer. Om inte annat hoppas jag att jag orkar väcka lusten till liv igen, när tiden för äntligen finns.
Vid längre ledigheter som de som just avverkats så känner jag hur lätt det är att vänja sig vid tanken på pension. Är man så nära börjar längtan bli allt större.
God fortsättning till dig också!
Men är förkylningen inne på sitt andra varv. Det var en envis historia. Hoppas ni slipper ett tredje.
Nyårsmenyn med tillhörande dryck lät delikat. Amarone-vin tackar vi inte nej till här.
Grattis till beslutet om att sluta jobba 2024. Varje dag är en dag närmare målet.
Hur eländigt 2023 än kommer att bli så brukar alltid positiva saker att inträffa. Det lät skönt med den inplanerade vandringen. Och tänk så många fina bilder du kommer att kunna ta … både på den vandringen och i övrigt.
Ja, det är en enveten förkylning. Verkar vara något som är vanligt här nere. Flera på jobbet och bland kompisarna har samma otur. 2023 möter oss med nya öden, både positiva och negativa
God fortsättning till dig med!
Inget fel på att fira nyår på tu man hand med sin partner. En lyxmiddag på det är bara bonus:-)
Håller med dig om allt negativt. Tyckte 2020 och 2021 var skitår, men 2022 slår dessvärre pandemiåren.
Lågkonjunkturen som väntar är ju inte den första som vi och hela världen får genomlida. Minns 2008 (tror jag det var), det var inte roligt. Men vi klarade det också. Och det gör vi den här gången också.
Sedan håller jag tummarna för dig att drömvinsten slår in, så att du kan sluta jobba. Det är inte roligt när man gå till ett jobb där man har börjat med nedräkning två år innan pensionen är ett faktum…
Mänskligheten kommer att överleva lågkonjunkturen. Frågan är om mänskligheten kommer att överleva Putin. Trevligt att ha något att se fram mot, men dagarna dit lär snigla sig fram.