Som sagt, vi valde att resa hem till Nyköping på juldagen. Dels för att alla skulle få en dags återhämtning innan en nya arbetsvecka och dels för att meteorologerna varnade för besvärligt väglag på annandagen. Jag återupptog min hobby och fick också chansen att experimentera lite.

Ännu en gång passerade vi genom vackra vinterlandskap. En något skitigare ruta gjorde att jag fick retuschera bort en del fläckar i Photoshop.

Vi stannade åter i Avesta och vid Dalahästen för en bensträckare. Här stoppade jag ned kameran i väskan då jag visste att de vackraste vinterlandskapen hade vi lämnat bakom oss och att mörkret sakta smög sig på. Fast snart nog plockade jag fram den igen.

Frugan rattade bilen säkert över gränsen till Västmanland…

…och där började solen gå ned bakom horisonten och det var av den anledningen som kameran togs fram. Solnedgångar genom en skitig bilruta kanske inte är optimalt och jag fick kassera fler bilder än jag kunde använda mig av.

Snart var vi åter inne i vårt Södermanland igen och den stora bron vid Strängnäs låg framför oss och här var himlen som allra vackrast.

Av en slump råkade jag trycka av en bild utan att fokusera och då fick jag idén.

Hela vägen mellan Strängnäs och Södertälje valde jag att medvetet skapa suddiga bilder för att få till bokeh-liknande slutresultat. Många bilder blev det, många misslyckade och några jag blev nöjd med, som dessa två.

Efter att vi passerat genom Södertälje och tagit oss ut på E4:an körde vi in i en dimbank. Det ville jag förstås ha bilder på och satte därför kameran till ögonen igen. Mörkret gjorde dock att det inte blev särskilt bra…

…som ni ser. Fast jag kom då på att utföra nästa lilla experiment. Medveten rörelseoskärpa. På bilden ovan var den ofrivillig. På bilderna nedan var den frivillig genom att jag stängde av vibrationsreduceraren, lät bländaren vara hög då det obefintliga ljuset gjorde att slutartiden ändå blev ganska lång och så rörde jag kameran både upp och ned under processen.

Likadant här. Många bilder kasserade jag direkt, men några blev jag väldigt nöjd med.

Nu vet ni alla hur ni ska få tiden att gå när ni färdas långt och länge i bil. Fast givetvis utför ni denna lilla fotoidé som passagerare och inte som förare.

Strax efter 16:00 var vi åter i Nyköping. Ett Nyköping som var långt från lika vintervackert som Insjön. Fast ändå glada och nöjda efter julfirandet och för att ha kommit hem utan viltolyckor och andra missöden. Faktum är att vi bara såg en bil i diket under rena till och från Dalarna och den bilen hade nog legat där ett tag.