Jag kommer på mig själv med att visa inlägg illustrerade med bilder från olika delar av Sverige och världen, men inga från vårt eget närområde. Gjorde därför slag i saken och tog med mig kameran på en kort promenad. Så följ gärna med och se hur vi har det.

Jag började förstås hemma och de radhuslängor vi bott i några år. När jag träffade frugan och vi blev ett par, bodde vi i Nyköpings s.k. utanförskpsområde i några år. Finns mycket att skriva om det, men det gör jag inte. Några år senare flyttade vi ned i en kommunalägd fastighet i centrala Nyköping, men längtade hela tiden efter något eget. Vi var med och bjöd på ett antal lägeheter, men tvingades ge upp när budgivningen passerade den gräns vi satt upp. Så en dag dök den upp, budgivningen där vi stod som segrare till ett förvånansvärt lågt pris.

Här bor vi nu, i en radhusförening som upprättades 1945 och stortrivs. Här börjar den korta promenaden runt vår stadsdel.

Det roliga är att en välkänd svensk affärsman bott i samma lägehet som vi nu har som hem. Jan Carlzon, mest känd som vd för SAS.

Inte långt från vårt radhus passerar man Nyköpings första höghus. Det 6 våningar höga punkthus som stod klart 1949. Ni ser det numera rosatonade ”höghuset” bakom den vackra häcken.

Det är ett gammalt område och det syns på bebyggelsen med de traditionella hyreshus som förr inramade grönskande innergårdar.

Fast det gamla får numera inte bestå utan att det nya tränger sig på. Nya fastigheter uppfördes för några år sedan och framför dem en lekplats som döpts til ”Tigerparken”. I Nyköping har man döpt lekplatserna efter olika djur, både levande och utdöda.

Jag fortsatte min lilla promenad förbi Tigerparken och kunde snart blicka ut över en sorglig syn.

Här planeras för nya, dyra och som vanligt är idag, fula bostadshus. Här har en mycket populär smörgåsbar tvingats stänga, likaså en av Nyköpings få replokaler för de band som finns i stan och ett antal mindre företag. Nu har området sett ut som ovan ett bra tag och frågan är om det verkligen kommer att byggas på platsen. Vem vill satsa på nybyggnation idag och vilka har råd att flytta in?

Sorgligt och tragiskt. Om man nu ville riva, varför inte istället satsa på en vacker park som skulle locka både stadsbor och turister? Ett mysigt litet konditori mitt i det gröna skulle säkerligen locka till sig besökare.

Bakom stängslet och den tomma ytan ser ni en stor byggnad. Det är Sunlight. Det gigantiska området uppfördes 1925 och var fram till 1992 ett av Nyköpings största företag. Här tillverkades tvålprodukter under namn som Sunlight och Lever. Idag är Sunlight en mycket populär konferens- och hotellanläggning.

Strax intill Sunlight ligger det lilla Nytorget. Bredvid detta lilla torg återfinns den katolska kyrkan Sankta Anna…

…och på själva torget kan man som jag gjorde, slå sig ned på en bänk i skuggan av träd och njuta av det porlande ljudet av vatten från skulpturen Susanna och gubbarna, som ni som följer bloggen kunnat stifta bekanskap med ett antal gånger.

Fantastiskt skönt i skuggan, men visst hade jag hellre skådat över den gamla bebyggelsen som förr inramade detta lilla torg. Dock har verkligheten hunnit ifatt också denna gemytliga plats.

Nåväl, jag fortsatte min promenad förbi de moderna bostadsrätter som såg dagens ljus för några år sedan och bort mot den äldre delen som fortfarande tillåts stå kvar. Vackrare byggnader ocj betydligt lummigare gator kännetecknar detta lilla område av ”vår” stadsdel.

Ganska snart når jag ned till genomfartsleden där trafken är tät och charmen obefintlig. På andra sidan tronar den ena efter den andra av byggnader som inhyser olika företag och verksamheter. Grått, stelt och förbannat trist. Mitt i denna smältdegel ligger ett av Nyköpings mest besökta palats. Biostaden.

2011 invigdes denna och inhyste då Sveriges största bioduk. Det är givetvis en ynnest att ha en så stor bioanläggning bara ett par hundra meter från hemmet och självklart ska film ses på bio, men tyvärr är mina besök väldigt sällsynta. Jag vet egentligen inte varför, inte minst med tanke på att en väldigt trevlig restaurang finns i anslutning till biolokalerna. Kan bara bli bättre, om man så säger.

Mitt emot Biostaden ligger skolområdet. Här ligger den gamla skola som numera är nedlagd och tillsynes tillåts förfalla.

Intill denna ligger den renoverade och tillbyggda gymnasieskola som numera inhyser elever från de två gymnasier som förut fanns i stan. Storskola kallas det och var ett visst språkör från Mp:s våta dröm när den stod klar. Verkligheten blev en annan. men det är en helt annan historia. Här tillbringade jag tre år av mitt liv.

Med den skolan i ryggen avslutas min promenad runt den stadsdel där vi haft vårt hem i några år. Det är en stadsdel som är i förvandling, men säg det område som idag värnar om det historiska och den charm som förr känntecknade mindre svenska städer.

Jädrar, vad politisk jag plötsligt blev.