Del två av denna vandring mellan två kyrkor är av lite annan karaktär än den i del 1, men icke desto mindre intressant.
Jag börjar där det förra inlägget slutade. Vid Holmsjön.
Inte långt från skylten ovan passerar etapp 48 genom en vilttunnel som leder vandraren under den hårt trafikerade E4:an.
Jag såg nästan framför mig hur vi i tunneln skulle mötas av en brunstig älghanne eller ett ilsket vildsvinspar. Det gjorde vi nu inte och vi kunde fortsätta vår vandring på andra sidan och ett kort avsnitt i skog.
Etapp 48 utgörs av mer skog och är lite mer kuperad än vad etapp 49 är. Vi tog en fika vid Holmsjön och efter en ganska kort sträcka skymtade vi åter vatten mellan träden. Här hade vi planerat vår lunch och sjön i fråga är Masugnssjön.
Masugnssjön ligger strax nedanför den 18,5 hektar stora Masugnsskogen och har förstås en historia som kan härleda till namnet. Här fanns på 1600-talet en masugn som utgjorde en del av all den gruvindustri som fanns i detta område. När masugnen färdigställts bytte man ut namnet på sjön, som dessförinnan hette Grissjön. Bilden nedan visar en informationstavla där man kan läsa lite om tillverkningen i området.
Här vid Masugnssjön finns en fin rastplats med vindskydd, grill och bord. Går inte att säga annat än att lunchen smakade bra, vilket den ofta gör i vacker omgivning.
Nöjda och belåtna.
Jag vet inte vad det här är för typ av sten/mineral, men det låg ansenliga mängder av dem längs med stigen.
En stig som fortsatte genom vacker skog, marker där man under ett par århundraden hade en omfattande gruvverksamhet och här var det på sina ställen lite mer kuperat.
Vi lämnade den smala stigen i skogen och kom ut på en grusväg. Vi noterade hur många små stugor det låg längs med vägen, alla tillsynes väldigt välskötta. Vilka bor så här långt ute i skogen, är det permanenta bostäder eller används de mer som fritidshus? Alltid kul att spekulera när man vandrar fram längs små skogsvägar och stigar.
Vi passerade också ett område där skogmaskiner röjer i skogen. Här handlade det nog inte i första hand om avverkning, utan mer om gallring och området utgjorde inte alls den tråkiga syn som de kalhyggen Sörmlandsleden ibland passerar genom.
Är detta vad man kallar doftgran?
Doften av naturen slår i mina ögon allt vad konstgjorda dofter på flaska gör. Efter ett par km på denna grusväg kom vi fram till den asfalterade lilla väg som leder förbi andra industrihistoriskt intressanta platser som Förola gruvor och Ullabergs stora gruvarbetarbostad.
Dessa passeras dock inte på etapp 48, men det är inte långt till dem, så den intresserade kan med förkärlek ta ett par korta avstickare.
Dock passeras ett vackert landskap…
…och en annan intressant plats som påminner om gruvdriften i området. Ullabergs masugn. Här hällde vi upp det sista vi hade i kaffetermosen. Platsen är vacker på sitt sätt och historiskt intressant som sagt.
Tyvärr har jag inte hittat en bättre bild av informationstavlan än den som sitter intill den gamla masugnen. Bakom skylten ses det som är kvar av skorstenen och uppe till vänster kan det möjligen vara rester av den bro man ser på tavlan.
Det jag kunnat läsa mig till i skriften ”Sörmlandsbygden 1988:2” är att Ullabergs masugn var i bruk mellan åren 1761 och 1854.
Leden fortsätter en kort bit på den asfalterade vägen, men drygt hundra meter innan Ullabergs gruvarbetarbostad svänger den upp i skogen…
…för att passera över den gamla Riksväg 1 innan ett nytt litet skogsparti tar vid. Den här korta sträckan är nog den mest kuperade på de två etapper vi gick, 48 och 49.
Väl nere på plan mark igen leder etapp 48 vidare på Riksettan. Där ackompanjeras man av bilars muller i ena örat och det betydligt trevligare ljudet av den porlande Svärtaån i det andra.
Det är ingen lång sträcka som företas på denna gamla riksväg, för snart svänger man ned till ett trevligt och lummigt ställe. Här ligger de gamla statarlängorna som utgör Norrmalm och som uppfördes som arbetarbostäder någon gång på 1700-talet, men också ett av de charmigaste och trevligaste caféerna vi haft i och omkring Nyköping. Café Åstugan, som tyvärr stängde sin verksamhet 2016. För gott?
I andra änden av området passerar man över Svärtaån och det gör man på den gamla Häradsbro som användes fram till 1938, då en ny byggdes tiotalet meter därifrån.
Nu är man i Svärta och slutet på etappen ligger inte långt bort. Fast slutet ligger längre bort än jag trodde, för sträckan är inte gen, utan den fortsätter upp i skogen och där inleds den stigen med dagens jobbigaste passage. Det går nästan rakt upp och har det regnat kan jag tänka mig att det är besvärligt att ta sig både upp och ned. Dock skönt att få upp pulsen och känna lite svett i pannan.
Landskapet öppnar sig snart och Svärta kyrka med sina anor från 1200-talet visar sig. Visade sig gjorde också solen och det lagom till vi hade avverkat två av Sörmlandsledens etapper.
För att kort sammanfatta vår vandring på etapp 48 och 49, så var det en trevlig upplevelse på olika sätt. Ganska lättvandrat på etapp 48 och väldigt nostalgiskt då jag är uppvuxen i området. Etapp 49 var lite mer kuperat, men inte särskilt svårt. För mig som gillar gamla miljöer och svensk historia var det intressant att insupa andan av den gruvdrift som pågick ute i skogarna för 300 – 400 år sedan.
20 km avverkades, fördelat på etapp 49:s 11 och etapp 48:s 0,9. 6 timmar och 49 minuter höll vi på, men då tog vi det lugnt med fyra raster och ett antal stopp för fotografering.
När vi kom hem sken solen efter en dag med moln. Det vara bara att slå sig ned på altanen med en kall öl. Nöjda efter dagen där Sörmlandsleden hade levererat ännu en gång och visst är Sverige vackert.
En sån där slaggsten har jag liggande på en stor sten på torpet men även andra roliga slaggstenar som inte är blå. Det är en biprodukt i från masugnarna som ju andra har skrivit och innehåller både järn och koppar. Kul.
Bild nummer nio tycker jag mycket om i det här inlägget. Någon sån där tunnel har jag nog aldrig sett. Bilden på den gamla bron är också vacker.
Förstod att stenen borde ha någon koppling till den gruvdrift som pågick i ett par hundra år, men kunde inte sätta namn på den.
Såg att man gör smycken av dem.
Tack för en trevlig och vacker vandring med intressant text därtill. Vi bor verkligen i ett vackert land på många sätt. Dom där vilttunnlarna är bra för våra djur och vandrare. Över den nybyggda E18 mellan Västerås och Köping har dom byggt en bro för våra djur. Hoppas den blir väl använd av våra skogsinvånare. 👍😎
Jag ser hellre att de springer under en över vägen. Jag pendlade på E4:n i fyra år och såg varje vecka överkörda djur vid vägkanten. Sorgligt.
Ja man blir verkligen ledsen när man ser överkörda djur längs vägen. Tänker på vilken stress dom måste varit utsatta för innan. Vilttunnlar och viltbroar är något vi nog behöver mera av.
Min chef och hans bröder brukade avverka olika etapper på Sörmlandsleden. Han berättade alltid hur fint det var där med övernattningsskydd och olika sittgrupper längs etapperna. Och dina bilder bekräftar det.
Den där stenen som du visar – en sådan fick jag som ”suvenir” av en arbetskompis en gång. Den kommer just från en masugn. Tycker stenen är så dekorativ att den får vara utsmyckning på mitt rabarberblad i betong.
Tack för informationen. Vi misstänkte att det kunde vara något sådant då det har funnits masugnar i området.
Den långa tunneln verkar lite skrämmande för mig. Men så länge jag inte möter ett vildsvin så skadar det ju inte att utmana sig själv.
Jag håller med om doften av naturen. Den harmonin det ger, speciellt i kombination med fågelkvitter, kan ingen konstgjort doft i världen åstadkomma.
Jag håller helt med i det att naturen erbjuder något som människan aldrig kan skapa.
Sverige är fantastiskt vackert – vilken utflykt ni gjort. Himla tur att ni slapp både älg och vildsvin i tunneln – det kunde blivit trångt.
Igår när jag handlade så såg jag att mitt Ica Maxi hade Svartögaplantor och tänkte jag på dig =) Ni får kolla om ert Ica också kanske har det. Skogsliden önskar en fortsatt bra vecka!
Jag tipsar genast frugan. Tack för det.
Ha en bra kväll.
Ännu en fin dag längs leden för er. Underbara bilder och vilken upplevelse du/ni delar med oss. Doftgran – ja helt klart👌 Stenen är vacker, vad det än är för material! Tunneln där är en spännande ingång. Och så igen historien runt om.
Uteät är oslagbart!
Tack Tove. Att få förmånen att äta sin lunch på platser som dessa är lite av livets mening och visst smakar det bra.
Ni verkar ha haft en gemytlig vandring och tack för alla fina bilder fr den. Trevligt att få följa med i bild o text 👍😊 Ha en fin Onsdag?
Väldigt trevlig vandring. Kanske ingen utmaning, men det kan vara trevligt ändå.
Tack för morgonrundan jag fick tillsammans med er.
Tunneln under motorvägen är ju suverän att vandra igenom både för fyrbenta och tvåbenta. Spontant tänker jag på glas-slagg när jag ser ”stenen”. Vet inte dock, det var bara min spontana reaktion.
Det vore kul om någon kunde ge lite info om stenen. Det är säkert inget märkvärdigt med den, men jag är nyfiken.
Tänk så mycket historia som finns längs Sörmlandsleden. Att sjön bytte namn till Masugnssjön är ju förståeligt men undrar varför den hette Grissjön innan. Tur ni inte fick möte i vilttunneln. Bra att sådana tunnlar finns under den trafikerade E4:an. Intressant vandring och jag förstår att en kall öl smakade extra gott vid hemkomsten.
Kan tänka att namnet hade med grisar att göra, men på vilket sätt?
Lämnar man bilen och ger sig ut i skogarna springer man på många intressanta platser.
Jag uppskattar verkligen de där rastplatserna med vindskydd m.m. Ofta mysigt och välordnat och perfekta pausställen för fika.
Ser mycket trevligt ut, er vandring. De där gamla infoskyltarna fotograferar jag alltid numera. Någon gång kom vi hem efter en utflykt och kunde inte hitta någon information på nätet, då bestämde jag att jag alltid skulle ta en bild av infon som finns på plats.
Tack.
Merparten av rastplatserna är väldigt välordnade och trevliga. Tyvärr har vi stött på motsatsen vid några tillfällen. Dessa har legat nära bebyggelse och är säkerligen föremål för traktens mindre begåvade. De som älskar naturen och gillar att vandra är inga människor som förstör.
Fin vandring och härliga naturbilder! Tunneln påminner mig om ett möte i en naturlig klipptunnel på en strand i Sydafrika, där vi fick möte med en pingvin. Den väjde inte utan skyndade på förbi oss 🙂
Tack Helena. En pingvin är nog att föredra framför en stor älg eller ilsket vildsvin 😁
Tack för den vandringen i text och bild.
Varsågod