Det finns, eller rättare sagt fanns, en gård i Tystberga med det lite gammaldags namnet Uggelhult. En bekant från tiden i Tystberga gick under smeknamnet ”Uggel” vilket tyder på att han har någon typ av koppling dit. Jag har länge varit nyfiken på detta område och nu var det dags att stilla den nyfikenheten.
Skulle du vilja vakna på morgonen, dra upp persiennerna och stirra ut på detta landskap?
Japp, det skulle jag också. Den ynnesten hade de boende på det som egentligen hette Nya Nälberga, men som idag är mer känt som Uggelhult.
Nälberga by heter, eller möjligen hette, ett område som idag ligger på ett gärde mellan samhället och vägen som leder dit från E4:an. På 1860-talet delades området upp i tre gårdar. Nälberga ligger kvar. Tryggen kom en gård att kallas och så det som kom att bli Uggelhult eller Nya Nälberga som var dess rätta namn.
Gamla Nälberga revs och gårdarna byggdes upp på andra platser. Uggelhult byggdes upp två gånger på det område som heter Tallåsen, men som många Tystbergabor känner mer igen som Salemkyrkan. Två gånger fick man också riva gården p.g.a. det järnvägsbygge som inkräktade på marken. Nu byggdes gården upp en tredje gång och den här gången 100 meter därifrån.
Informationen ovan är delvis hämtad från Tystberga hembygdsförenings bildarkiv, men framför allt från Sockenmagasinet nr 10.
Tyvärr vet jag inte när och varför gården revs för gott, men den såldes till Nyköpings kommun i oktober 1966.
Så här ser platsen ut idag.
Det ligger lite skrot intill skogskanten, lite stenar som kan vittna om en möjlig husgrund, men så mycket mer av denna gamla och stora gård kan inte skönjas idag. Det intressanta är att jag inte visste om Uggelhult, trots att jag växte upp i Tystberga. Möjligen beroende på att jag aldrig var i den här delen av samhället och att jag var alldeles för ung för att intressera mig.
Gården som sådan låg vid det som idag heter Enbacken och är den kortaste vägen i Tystberga. På platsen där delar av Uggelhult låg uppfördes 1992 en 153 kvadratmeter stor villa, som förövrigt är till salu för hugade spekulanter.
Det här blev mitt sista inlägg om Tystbergas historia på denna blogg. Jag kommer givetvis att lägga ut nya inlägg från orten, men fr.o.m. nu kommer historik, information om platser och byggnader i kombination med gamla kontra nya bilder att kunna ses på min andra blogg. Jag hoppas ni är intresserade av den, för även en liten ort som Tystberga bär på en intressant historia och spännande platser. En del av det ni kommer att kunna se och läsa där, var helt okänt även för mig fram till alldeles nyligen.



[…] höjden. 1874 flyttades två av gårdarna till andra områden i Tystberga. En av dem kan ni se i detta inlägg. Två blev således kvar och slogs sedermera ihop till […]
[…] Ugglehult […]
Alltså, vem vill inte bo i Uggelhult?! Bara namnet lockar men även miljön och naturen som ser alldeles bedårande ut. Härlig läsning och klart jag hänger med på din andra blogg 👍
Kul att höra Susanne. Jag hoppas och tror det kan komma lite intressant historia på den.
Det var en vacker vy. Men jag är ändå glad över all grönska jag har omkring mig både där jag bor stan och på landet. De öppna vyerna ligger bara en bit bort.
Jag kommer att tänka på den ort jag bodde på som barn, i Finland. När jag sökte på kartan för några månader sedan så fanns det ingen sådan ort längre, det visade sig att den enbart kom till för kraftverksbygget och nu var alla hus borta. Mycket märklig känsla. där fanns ju två skolor bland annat.
Den utvecklingen trodde jag bara fanns i Sverige, men även i Finland alltså.
Jag vill vakna till den vyn. Fantastiskt vackert ju. Kul att få läsa ytterligare mer om Tystberga.
Jag vill också. Lite avis på de som faktiskt gör det. Få förunnade, men de finns.
Jag hoppas du tycker de inläggen är lika intressanta som jag.
Ha en skön kväll.
Ja, det tycker jag!
Ja den vyn var det många som gillade – jag också. Alltid trevligt när blicken får löpa iväg över ett öppet landskap.
Det var en historia det må jag säga. ”Rivas” och återuppbyggas på grund av nya omständigheter i miljön.
Ha det gott!
Just den vyn är nog okänd för många nya ortsbor och kanske det är tur. Då byggde man ofta upp, idag rivs det ofta för gott.
Härlig vy att vakna till! Intressant läsning om hur det var och blev. Verkligen en talande bild där från 1924, såå fint att se!
Ska titta in på din andra blogg … kul att du dokumenterar det gamla och även berättar om det nya.
Välkommen till den Anki. Uppdateras inte lika ofta som denna, men det som erbjuds är förhoppningsvis intressant.
Så fin bild från 1924! Det känns nästan som att man skulle kunna kliva in i bilden! 🙂
Förvånansvärt hur bra kvalitet de svartvita bilderna från förr hade. Kan tänka mig att fotografen ifråga inte var något proffs och ändå.
Spännande namn på dessa orter! Fina foton!
Ha en bra vecka!
Tack Susanne.
Jättekul att du redan nu har fått så många intresserade läsare. Det är bra att du sätter ”lilla” Tystberga på kartan. Det har du ju lyckats alldeles perfekt med Nyköping och Sörmlandsleden. Lycka till!
PS. Om jag ska vara ärligt skulle jag inte vilja vakna varje mprgon till vyn i första bilden. Jag skulle få lappsjuka efter max tre dagar;-) DS.
Ha-ha…storstadsbor borde prova på
Den vyn är en sådan vi gärna letar efter när vi söker oss en övernattningsplats! Vi har ganska mycket åkrar, ängar och öppna landskap här i Skaraborg så nog kan vi finna dem ibland. De här små orterna har ofta en lång historia och du har verkligen grottat ner dig i Tystbergas!
Börjar intressera mig allt mer över ortens historia. Mycket intressant är att vänta på min andra blogg.
Avundas er som kan välja utsikt efter humör. Fast ett flackande liv är nog inget för mig.
Den vyn hade man absolut inte tackat nej till!
Så är det. Även en mindre ort har en historia och det är intressant att känna till den. Veta hur det en gång var. Det är många som har fått flytta på sig på grund av järnvägen och större vägar men samtidigt så betydde järnvägen också mycket.
Små orter har ofta en mer intressant historik än större, givet beroende på vad man intresserar sig för.
Järnvägen betydde väldigt mycket för mindre orter förr, men sedan tågen slutade stanna är de mest irriterande.
https://tystberga7.wordpress.com/2025/08/22/jarnvagsstation/
Dendär vyn är vacker, inget fel om man skulle vakna upp till den, men helst hade åkern fått vara havet eller åtm en sjö… Sån utsikt skulle jag vilja vakna till…
Vatten i närheten är alltid en fröjd. Nu ligger Tystberga en mil från havet, men en liten sjö hade smällt högt.
Hej Stefan! Så intressant läsning! Det märks verkligen hur mycket tid och engagemang du lagt ner på att samla fakta och sätta samman historien om Uggelhult. Fascinerande att en gård kan ha byggts upp och rivits flera gånger, och ändå idag knappt lämnat några spår efter sig. Extra fint också hur du kopplar det till dina egna minnen från uppväxten i Tystberga… att något kan ligga så nära men ändå förbli dolt tills man börjar gräva i historien.
KRAM Anna
Det är mycket tack vare mina två bloggar som intresset och nyfikenheten kring detta tagit fart. Järnvägen har betytt mycket för Tystberga, men har också orsakat en del problem.