Det tredje inlägget från dagsturen till Nynäs naturreservat uppehåller sig vid platser som för mig varit ganska outforskade och några jag tidigare aldrig besökt.
Det kanske inte är de mest kända och besökta platserna, så därför finns det inte så mycket information att gå på. Äldre bilder har jag inte försökt mig på att leta efter och detta av samma skäl. Det finns inga att tillgå.
Inom Nynäs naturreservat finns också två andra platser jag tidigare besökt i år och som för mig varit relativt okända fram till nyligen. Det är det gamla kalkbruket vid Evedal och torpet Draget ni kunnat läsa om i tidigare inlägg. Dessa valde jag bort den här gången, då det fanns mycket annat att utforska.
Det här inlägget börjar vid en väg som jag säkert passerat tusentals gånger under årens lopp. Den här gången stannade jag vid parkeringen och traskade iväg längs en väg jag tidigare aldrig gjort.
Den lilla grusvägen är spärrad med en bom, så att ta sig fram med bil är inte att tänka på. Vägen går genom vacker grönska.
Några hundra meter in på vägen passerar man den gamla gården Skälsnäs.
Gården ligger vid Skälnäsviken som är en inlöpare från Trobbofjärden. Det finns inte så mycket information att tillgå, annat än att gården upptogs av Nynäs gods för några hundra år sedan och det en gång i tiden var en fattigstuga.
Jag fortsatte längs samma väg och kunde genom lövverken se hur landskapet delades av Trobbofjärden.
Vägen smalnade av ytterligare och gruset ersattes av gräs och sand. Jag stod plötsligt vid en bom som det gick lätt att ta sig över och så denna grind några meter bakom.
Det satt inga skyltar med ”privat” eller ”obehöriga äga ej tillträde”, så tack vare mina långa ben lyckades jag ta mig över även denna. Bakom krönet mötte jag denna lada…
…följt av en liten och charmig stuga. Detta är Karlsberg. Namnet som står på skylten ute vid väg 219. Inte mycket till info om denna gård heller, annat än att den har några hundra år på nacken och att detta var en arrendegård under Nynäs gods.
Jag återvände till bilen och åkte 1 km innan jag svängde in mot Nynäs slott. Precis i början går en liten väg in till höger som också den är utrustad med en vägbom.
På den grusvägen passerar man förbi en hel rad med väldigt gamla träd, den ena mer påverkad av tidens tand än andra.
Man behöver bara gå dryga 100 meter så står man framför Storängsstugan.
Detta var en skola som dåvarande godsägaren på Nynäs lät uppföra någon gång i mitten av 1800-talet. Här gick barn som bodde på slottets ägor, omkringliggande torp och arrendegårdar. 1939 upphörde skolverksamheten som också infattade lärarbostad m.m.
Jag återvände till bilen och fortsatte den smala vägen förbi Nynäs slott och parkerade bilen vid en uppställningsplats strax innan Nynäs brygga.
Där gick jag över vägen, över en gammal betesmark och vidare på en smal väg där inga fordon passerat på många år.
1 km genom skogen och jag står framför dammluckorna vid Stäksundet. För några hundra år sedan var detta den enda passage för båtar som ville ta sig mellan havsviken Tvären och tidigare nämnda Trobbofjärden. 1955 anlades själva ”dämmet” eller dammluckorna i syfte att förse närbelägna Studsvik med sötvatten. Dämmet kom till för att reglera vattennivåerna mellan Tvären och Trobbofjärden. Dammluckorna stängs när vattnet i havet är högre än nivån i fjärden och öppnas när förhållandet är det motsatta.
När dammluckorna är stängda samlas fisk runt platsen och det har genom åren gjort att många tagit sig hit för att prova fiskelyckan – trots förbudet mot att fiska.
Detta blev en icke-planerad avstickare. Jag gick samma väg tillbaks och fortsatte att gå från parkeringen in på en mindre och kurvigare grusväg. Hundkroksviken låg inbjudande i värmen och bortom den skymtade Nynäs brygga med dess bad- och båtplats.
Efter ett par km kom jag fram till en liten gård, vackert beläggen vid vattnet. Rösten.
Den här gården har den senaste tiden sett både övergiven och skamfilad ut. Nu såg det till min glädje helt annorlunda ut. Gräset var finklippt, stugans fasad verkade målad och det såg så där charmigt ut som bara små gårdar på landsbygden kan göra.
Den information jag hittat säger att Rösten är en av de äldsta gårdarna inom naturreservatet. 1685 finns gården utmärkt på kartor och dåtidens landskap såg lite annorlunda ut än dagens, men här bedrevs både jord- och lantbruk, samt troligen också fiske.
Precis intill Rösten går en av mina favoritetapper på Sörmlandsleden. Det var inte aktuellt att gå den, men jag gick ändå in på stigen för att nå fram till platsen där dagens första måltid intogs. Utsiktsberget med den fina vyn över havsviken Tvären.
Nu längtade jag efter ett svalkande dopp och ett sådant togs lite senare vid Sandviks badplats. Först gick jag dock samma väg tillbaks och hämtade bilen för vidare färd mot just Sandvik (samma väg som jag precis gått delar av).
Fast först stannade jag till vid Sandvik gård, precis intill den lilla campingplatsen.
Under många år har detta varit ett konstnärsresidens med utställningar, livemusik och annat som lockat konstnärer från hela världen. En sådan miljö kan inte annat än inspirera. Tyvärr såg det övergivet ut, även om området var välskött. Deras webbsida ligger öppen, men jag undrar verkligen om verksamheten fortfarande pågår.
Gården har dock inte alltid varit ett tillhåll för konstnärer. Den var också en arrendegård under Nynäs och försåg godset med jordbruksprodukter. Området kring gården är också ett av naturreservatets äldsta och viktigaste beteslandskap.
Detta var det sista stoppet under denna heldag i Nynäs naturreservat, dock ej i kronologisk ordning. En varm dag som omfattade vacker natur, kulturhistoria, besök vid små gårdar ute i skogarna, intressanta platser, fikaraster och bad.
Reservatet som bildades 1971 är med sina 3 822 hektar Södermanlands största kustnära naturreservat. Jag vet att det finns mer att upptäcka i form av vacker natur, övergivna torp, vackra vyer och annat som gör att Nynäs är värt ett besök. Kanske någon gång…
På denna interaktiva karta kan du se platserna jag besökt och läsa lite mer om det som finns att se.
Mycket vackert och pittoreskt. Tack för vandringen! Om husen och trakterna kunde tala skulle vi få höra många intressanta berättelser.
Precis så. Man önskar att var man hade haft kamera och kunnat dokumentera allt från den tiden.
Så fin promenad och så trevligt att få se lite mer från Nynäs naturreservat. Men så tråkigt att det inte finns mycket information om alla trevliga byggnader du såg längs med vägen.
Någonstans borde det finnas mer att läsa. Jag sökte med hjälp av Google och AI och visst vill man läsa mer, gärna illustrerat med gamla bilder.
Vilken fin natur du gick genom med din kamera, du fick också fina bilder. När jag såg grinden kom jag att tänka på Grindslanten.
Bra med kartan du visade. Trevlig helg.
Det här är där jag trivs bäst. Landsbygd. Jag blir som en annan människa efter några timmar.
Önskar dig en fortsatt trevlig helg.
Stark igenkänning av lantilgt charmig miljö, vi har ju ett gammalt torp i en gammal liten by där det bara är att kliva ut i valfritt väderstreck och vandra. Fina bilder med vacker grönska och gamla hus, bilden med grinden sticker ut med sitt gröna skimmer.
Det är verkligen en ynnest att vakna i och somna till såna här miljöer. Naturnära är att föredra framför stadsnära.
Väldigt fina bilder och en vacker miljö. Får mig att tänka på min barndom i mormor och morfars torp på somrarna, när jag ser de gamla fina husen.
En sådan gammal vattenpump fanns det hos mormor också.
Sandvik gård, var det inte där Lars Lerin gjorde tv-program från för några år sedan? Eller är jag helt fel ute?
Törs inte svara på det. Sandgrund tror jag han har sänt från.
Min fars faster bodde länge i ett sådant torp. Ingen el, vatten hämtades i en brunn och så doften av vedspis. Underbart.
Dina bilder strålar av svensk sommar, så som jag tänker på den. En fin miljö väldokumenterat av dig. Tack för trippen!
Tack själv Anna. Ja, lite Bullerbykänsla är det allt. Långt från stadens stress och betongdjungel.
Verkligen jättefina områden och väl fotade bilder.
Tack. Till detta naturreservat återvänder jag ofta och gärna.
Vilken härlig promenad och vilka vackra vyer. Jag läste att det var flera som associerade till Emil och Bullerbyn för vilka underbara sommarbilder. Skoj att kunna konstatera att en del gårdar som Rösten såg ut att bli väl omhändertagna.
Det är kul. Vem som håller dem i ordning och varför har jag inte kunnat lista ut.
Go’kväll Stefan! Här hejar vi på Spanien. De spelar bra. Nu paus!
Det är något speciellt med att gå in på vägar man passerat “tusentals gånger” men aldrig riktigt stannat vid. Ofta gömmer sig ju de mest intressanta platserna just där, lite i skymundan bakom vardagsrutinen. Otroligt vacker grind du hoppade över. Tänker på den klassiska målningen ”Grindslanten” och Emil i Lönneberga när han tjändade ihop lite pengar som grindpojke.
Kram Anna
Tänk att ett ointresse för dessa miljöer förvandlats till en nästan manisk vurm.
Håller på ett Spanien som spelat riktigt bra fotboll så här långt.
Jag ser att jag inte var ensam om att tänka på Emil i Lönneberga med den fina miljön, huset som varit fattigstuga och så grinden som får mig att tänka på när Emil tjänade pengar genom att öppna och stänga grinden åt förbipasserande.
Vad fint att Rösten rustats upp. En så fin gård på en sådan plats förtjänar omsorg.
Tankarna går till både Emil och barnen i Bullerbyn. Jättekul att en sådan charmig gård på en sådan vacker plats ges lite omtanke.
Känns ju lite som om man är hos Emil i Lönneberga, härliga bilder verkligen. 🙂
Ha det bäst nu.
Emil gjorde nog sina hyss i underbart charmiga miljöer.
En promenad att lägga på sin lista. 😉
Tack Stefan
. . . och så kul att läsa om Rösten, att det numera såg mer omhändertaget ut.
Jag blev faktiskt glad. Senaste gångerna jag åkt/gått förbi har det sett vanskött och överblivet ut. Annat nu.
Din blogg är helt suverän för alla som inte kommer ut så mycket… de får fantastiska foton å rejält med information! Men även en annan har stor behållning, man blir nostalgisk å minns sina barndoms dar…
Tack Christian. Det är mycket nostalgi för mig med. Växte upp i närheten, men var aldrig intresserad av gamla torp, vackra vyer och historiska platser. Detta intresse har tillkommit de senaste 10 åren.
Vilka fina små ställen =) Synd om de står och förfaller. Hus med fina glasverandor och makalös utsikt….. ett drömboende om sommaren i alla fall.
Tack för att jag fick följa med på utflykten.
Jag kan tyvärr inte svara på om de står öde, används som sommarbostad eller går att hyra. Flera av dem är så välskötta att jag tror de används till något. Andra är öde, det ser man direkt.
Så många fina ställen du hittade under dina vandringar. Inget hus ser direkt övergivet ut. Kan det verkligen vara så att alla tas om hand? Så bra, i sådana fall, tycker alltför många hus får stå och förfalla.
De flesta har både gardiner i fönstren, prydnadssaker på fönsterblecken och välskötta trädgårdar, så någon anledning måste det finnas.
Vilken härlig promenad på både gamla och nya stigar. Vid den stängda grinden hade jag nog dock vänt. Så fint att byggnaderna ändå är välbevarade.
Jag tänkte vända först, men nej. Karlsberg ville jag se. Jag vet inte om man kan hyra dessa fastigheter eller om de används idag, men de ser välskötta ut.
Så mysiga ställen och vackra bilder…en riktig nöjespromenadrunda 😍
Det var ett rent nöje…om än varmt 😄
Vilken trevlig plats och verkligen promenad genom tiden. Det är vackert med äldre hus, och små landskap.
Just det här området är min favorit i Nyköpings kommun. Vackert, historiskt intressant och bara njutbart.