Under de sju inlägg som publicerats från vår bussresa har vi inte varit inaktiva, tvärtom. Jag lever därför lite i dåtid och så är fallet med detta inlägg från våra dagar uppe i Insjön.
Läs mer »Etikett: naturum
Kustbandet
Kustbandet tänker ni och leder tankarna till något lokalt dansband bestående av medelålders män. Kustbandet för mig har dock inget med musik att göra, utan med den sträcka av Sörmlandskusten som ryms inom det område som förr tillhörde Tystberga kommun, min uppväxtort.
Längs med detta korta kustband finns en del pärlor. En del är välkända, andra mer okända. En del är mer välbesökta, andra mindre. Idag utforskades delar av denna vackra kust och några av dess pärlor.Läs mer »
Tillbaka vid Stendörren
”En gång var jag där två gånger”, för att citera komikern Roffe Bengtsson. Det är säkert tre år sedan jag var vid Stendörren senast. Nu har jag varit där två gånger på en vecka. Den här gången hitrest med bil och i sällskap med frugan.
Det blir så mycket enklare med bil, men samtidigt går man miste om den välbehövliga motionen och närheten till ljuden och dofterna av naturen när man svischar genom landskapet på cykel. Å andra sidan får man med sig mer packning och det går givetvis fortare att ta sig från punkt A till punkt B och tvärtom.
Vis av erfarenhet från tiden det begav sig, var vi på plats ganska tidigt. Precis som jag var på plats allra först på min cykel, var vi på plats allra först med vår bil. Nu stannade vi vid den första parkeringen, så vi vet inte hur det såg ut på den andra. Vackra och varma dagar som denna brukar klipporna fyllas ganska snabbt, men idag kunde vi välja och vraka.
Det var varmare, soligare och inte lika blåsigt som då jag var här med cykeln. Förutom två segelbåtar som låg ankrade i en av vikarna var vi alltså här först av alla. Vi passerade över de tre hängbroarna som finns här och lade oss i skydd från de få och lätta vindpustar som stundtals drog in.
Inga alger syntes till, däremot sjögräs och lite annan sörja som blåst in. Efter att känt på vattnet, valde vi att avstå ett dopp. Behovet av att svalka av sig fanns inte och kan man inte bada på allvar känns det inte så motiverat att kasta sig i.
Ju längre tiden led, fylldes det på med folk. Man började känna igen sig från tiden det begav sig och man såg soldyrkande människor i varje skreva och på varje ledig bergsknalle. Av naturliga skäl är medelåldern högre på Stendörrens klippor än på badplatsernas sandstränder. Glädjande nog hade många turister från utlandet hittat till denna pärla och vi hörde röster på såväl tyska, engelska och danska. Ingen av de nationerna har en skärgård lik den svenska, så Stendörren måste vara något att berätta för vänner och bekanta därhemma.
Tre timmar låg vi här innan vi per fots tog oss till Naturum och själva Stendörren.
Det var mycket folk på plats. Vi förstod att flertalet av dessa väntade på en av skärgårdsbåtarna som lägger ut från Nyköping eller Trosa. En del av de närvarande besökarna väntade också på att få ta sig ut till stugorna på Krampö. Vi tittade till omgivningen, tog en mjukglass i kiosken och njöt lite av stunden.
Att förena nytta med nöje är värdefullt på många sätt och så här under semestern är motion en viktig del av vardagen. God mat, god dryck och annat man gärna unnar sig, inte sällan med vänner, gör att vågen har en tendens att lägga på för många kilon. En daglig långpromenad eller cykeltur står därför på schemat. Så också här när vi valde att gå till fots mellan parkering ett och två. Fast vi nöjde oss inte med detta, utan begav oss stigen upp mot det numera rivna utsiktstornet.
Nu upptäckte vi något nytt. Istället för att ta den traditionella stigen ned mot parkeringsplats två, valde vi att svänga höger och fortsätta vår promenad längs med Sörmlandsleden. Varken jag eller frugan har gått den sträckan och det är synd. Sträckan är vacker, välskött, lagom kuperad och bygger på temat ”Se, höra och känna”.
Tänk att efter alla dessa år och alla dessa besök upptäcka något nytt och så nära orterna där man vuxit upp och bott på (Tystberga/Nyköping).
Nästa gång ni besöker Stendörren, följ de gula pilarna från den första parkeringsplatsen.
Stendörren
Varje semester brukar jag grensla cykeln och ge mig ut på en lång tur i vår fagra kommun. I år bar det av till kustens pärla.
Fram och tillbaks mellan hemmet och slutmålet var det en cykeltur på cirka 7 mil. Meteorologer är lika pålitliga som politiker och den sol man lovade på nyheterna i måndags fanns säkert, men väl dold bakom slöjmoln. Fast nu var det ganska behagligt att cykla och eftersom jag inte var ute efter att bada gjorde det inget. Jag kände förövrigt på vattnet och jag skulle ljuga om jag sade att det var lockande med ett dopp. Fast lite sol på den fortfarande lite bleka kroppen hade varit önskvärt.
Håll i er nu, men jag var först på plats. Förutom ett par husbilar med tyska turister som var på väg att packa ihop på den första parkeringen, var jag helt ensam. Säg när det hände?
Naturum lockar många besökare och det är onekligen intressant att ta del av dess information och det arbete engagerade medborgare lägger ned. Inte bara intressant information, utan det lockar till eftertanke när man på informationsskyltarna läser hur naturen påverkas av människan och hur kretsloppet är i fara när vi människor lockas till nya inköp och innovationer.
Fast Stendörren är så mycket mer än Naturum och bad. Naturen är underbar och jag tror inte man kommer lika nära farleden någonstans längs Sörmlandskusten som man gör här. Några segelbåtar ankrade i viken bakom Naturum när jag intog ett mellanmål på klipporna. Annars kunde jag röra mig fritt i nästan en timme innan det började dyka upp folk på grusvägen som leder från parkeringen och hit.
Nedan följer lite av de bilder jag tog för att visa det som erbjuds. Allt från vaktande gäss, förbipasserande båtar till resterna av den krog som stod vid Stendörren för många år sedan.
Bakom Naturum går en lång träspång som leder besökarna genom en fårhage och bort mot andra sidan viken.
Under varma sommardagar gäller det att vara tidigt på plats. Är man inte det får man svårt att hitta en bra plats att slå sig ned på och inte minst att kasta sig i vattnet från. Klipporna fylls ganska snabbt med gäster som är ute efter solen och svalkande dopp. Där det inte ligger människor, har båtägarna utsett de bästa platserna till sina…trots att de ha hela kusten att ankra på. Det är inte bara en gång man hört badgäster svära över dessa båtar som ockuperar de klippor varifrån man lätt tar sig i vattnet.
Nu låg det bara ett par båtar ute i viken och en som låg ankrad vid klipporna. Inte en enda badgäst syntes dock till. Kan vara så att folk inte börjat sina semestrar på allvar eller så är man bortskämd med de temperaturer som rådde i slutet av maj, början av juni. Igår låg temperaturmätaren på för årstiden normala 20° och jag kan gissa att vattentemperaturen knappast nådde över 17°.
Fast är man i grunden ute efter frisk luft, välbehövlig motion och lite hobbyverksamhet känns det bara skönt att slippa trängas med båtar och soldyrkare.
Det var ett par härliga timmar jag hade. När jag började traska grusvägen mot parkeringen bar jag med mig några reflektioner.
Stendörren är en riktig pärla som jag hoppas ansvariga vårdar ömt. Kan man locka hit turister från när & fjärran är det också en magnet som kan få ekonomiska effekter för aktörer med olika inriktningar. Att åka båt genom Nyköpings/Tystbergas skärgård och ankra upp vid Naturum skulle kunna locka många turister. Kan tänka mig att de asiater man möter världen över skulle uppskatta en sådan tur och varför inte dollarstinna amerikaner?
Tyvärr är inte grusvägen mellan Studsviksvägen och Stendörren i sådant skick att bussar tar sig den vägen. Kanske det är tur, men samtidigt skulle bussbolagen som fraktar turister Sverige runt få nya mål och nya inkomster.
Nu är det några år sedan jag var vid Stendörren. Det är så när man valt bort bil. Två saker som hänt sedan det förra besöket. Nedanför Naturum hade man placerat en kiosk där man sålde drycker, korv, glass och annat. Ett mycket bra initiativ. Mindre bra var att utsiktstornet på berget var nedplockat, trots att skyltarna som pekade dit satt uppe. Jag frågade en av tjejerna inne i Naturum om orsaken. Hon förklarade att tornet var i så dåligt skicka att man inte vågade skicka upp besökare i det, så man hade tagit beslutet att riva ned det. Önskemål finns om att bygga ett nytt, men i vanlig ordning saknas pengar till detta. Det finns som alla vet andra prioriteringar idag, men framtiden får utvisa.
Att cykla cirka 7 mil är konditionsmässigt ingen match, men det är andra faktorer som gör sig påminda. Om ni förstår vad jag menar….
Stendörren, kustens pärla.
