Vi är inte ensamma i vår nya bostad.

Vi har märkt att vi är iakttagna av varelser vi helst inte vill se. Vi ser dem inte utan att anstränga oss, vill vill inte se dem, men de ser oss.

De följer varje steg vi tar, men håller sig gärna osynliga när vi vill konfrontera dem. Jag har dem på bild, så jag vet att de finns där ute. De försöker förstöra det vi byggt upp, det vi odlat och de gör sitt bästa för att framkalla kårar längs våra ryggrader.

Nu har de fått en övermäktig motståndare. Frugan är på krigsstigen och då går varken gråsuggor, spindlar, sniglar eller myror säkra.

Här har ni bildbevisen. De existerar, trots att vi knappt ser dem. Myror denna gången och överlever krypen frugans ilskna blick och hemmagjorda bekämpningsmedel, kanske ni får se andra odjur nästa gång.

Macro-objektivet på, men det är banne mig inte lätt att fånga millimeter stora myror som rör sig snabbt som attan över blad och blommor. Att hitta skärpan när solen står högt på himmelen och bländar är inte lätt, inte ens med live-view. Sommaren är dock lång och jag misstänker att jag får fler tillfällen att träna.