Midsommarhelgen firades som sagt i dala-metropolen Gopshus. Efter att ha besökt byn och vandrarhemmet ett antal gånger, känner man sig nästan hemma. Hemma kommer jag vara i knappt två veckor och sedan reser jag, frugan och svågern upp för att tillbringa x antal dagar i Dalarna med utgångspunkt i Gopshusgården.
Tänkte informera lite om både Gopshusgården, Gopshus och börjar med vandrarhemmet.
Vid foten av det 460 meter höga Gopshusberget ligger vandrarhemmet. I utkanten av den lilla byn och med Vasaloppsspåret som drar förbi på vandrarhemmets ägor. Ni som brukar se Vasaloppet har garanterat hört namnet Gopshus och sett Gopshusgården på bild. För att få en mer konkret punkt kan man ta del av den här informationen man satt upp på ett träd.
Antalet bäddar är 41 stycken, fördelade på nio rum och fem stugor.
Det är under vinterhalvåret Gopshusgården är mest eftertraktat, inte minst under Vasaloppsveckan. Fast även under resten av året hittar folk hit. Vandrare och turister som vill resa runt i Dalarna brukar tillbringa nätter här. Under Midsommarhelgen var det ett större sällskap från Jämtland som har bekanta boendes i byn, men som sov på Gopshusgården. Två tjejer dök också upp och döm av vår förvåning när en av dem berättade att hon kommer från Nyköping. Ibland är världen bra liten.
Det är inte bara Vasaloppsspåret som går förbi Gopshusgården. Det gör också Linnéstigen som är ett alternativ att ta sig upp på Gopshusberget, om man inte vill ta den snabbare men jobbigare skidbacken.
Det finns alltså många möjligheter att motionera om man vill det. Annars är vandrarhemmet strategiskt beläget om man vill göra Dalarna med bil. Läs gärna mer på hemsidan och har du vägarna förbi, utnyttja chansen att bo här någon eller några nätter. Jag tror ni kommer att gilla det.
Gopshus är en liten by där inget egentligen finns. Inga butiker, inga arbetstillfällen och ingen service, men en stor charm. Jag vet inte hur många som bor här, men uppgifter på Wikipedia talar om 55 stycken bofasta (från 2005) och en informationsskylt vid bygdegården säger att antalet invånare kulminerade i början av 1900-talet när cirka 200 personer var bosatta i byn. Vi hörde av folk på Midsommarafton att det flyttat in många nya familjer, inte minst från Södermanland och förhoppningsvis får Gopshus se hur befolkningskurvan pekar uppåt. Annars är fritidshusen dominerande och det har märkts av under de midsommarhelger vi besökt byn och där man kan höra dialekter från olika delar av landet och även språk från andra länder.
Nedan ser ni bilder med vyer från Gopshus och den vackra Spjutmosjön som ligger nedanför. Klicka för större versioner (450 x 337), men ha i åtanke att de är tagna med min lite enklare kamera.
Lite mer information.
På nämnda informationstavla kan man läsa att Gopshus nämns redan på 1500-talet och att hela tio skattebetalare bodde i byn 1539. Under häxprocesserna på 1600-talet bodde här fyra personer som anklagades för häxeri. Gopshus var länge avskild från omvärlden, men år 1900 stod järnvägen mellan Mora och Älvdalen klar och det spåret går i nederkanten av byn och kan ses på en av bilderna ovan där den går på en vall genom Spjutmosjön. Huruvida spåret används idag vet jag inte, men jag har aldrig sett eller hört något tåg passera under alla de gånger jag bott här. På 1930-talet kom vägen mellan Mora och Oxberg till och det är den du tar dig Gopshus på.
Jag nöjer mig med den här information och råder er att läsa mer på informationsskylten när ni besöker byn. Som många små orter har också Gopshus en spännande och ofta bortglömd historia. Tänk den dagen när alla frivilliga krafter lägger av och dagens ungdom tycker det är både jobbigt, tråkigt och ointressant att ta över. Suck säger jag!
Kvällarna kom och med dessa fantastiska solnedgångar som antingen kastade sitt varma sken över området…
…eller visade sig över Spjutmosjön. Bilden nedan är tagen från altanen på Gopshusgården, men egentligen bör man ställa upp kameran på stativ nere vid sjön för att få de där riktigt vackra scenerna. Kanske det kan bli när vi återvänder om ett par veckor?
