Nere på marken kan man hitta varelser man både fascineras, äcklas och retar sig på. Här är några av dem.
Snigeln. Det finns många anekdoter om sniglar. En liten och slemmig varelse vars namn används om bilförare som inte når att trampa ned gaspedalen, idrottsmän/kvinnor som älskar sin sport så mycket att de tar god tid på sig mellan start och mål. Själv skulle jag bli tokig om det tog två timmar att korsa en vanlig cykelväg.
Flugan är kanske inget markdjur, men den här hittade jag i ankelhöjd. Jag skulle kalla bilden ”Den sista måltiden”. Dock inte flugans, då det är den som utgör just denna måltid.
Jag vet inte vad som kom krypande och nyfiket tittande ovanför mitt huvud när jag lutade mig mot en av Sörmlandsledens karaktäristiska markeringsstolpar. En skalbagge förstår jag, men vilken art?
Så till sist. Ormen som inte är en orm, utan en ödla. Sanning å säga är denna varelse en kopparödla. En fridlyst liten sak som många i vår del av världen kallar kopparorm. Helt ofarlig är den och även en bra lösning om man vill bekämpa gråsuggor, spindlar och andra mindre önskvärda kryp i trädgården. En ödla alltså…ingen orm.
Så vet ni vid det här laget att små barn, djur och växter ska fotograferas i sin naturliga höjd. Ni förstår säkert vad det innebär när ni ser bilden på ormen….förlåt, ödlan.
Gillar bilden med skalbaggen på den orange stolpen, så läcker. Vågar mig inte på en artbestämning, det syns lite för lite av skalisen.
Jag är tyvärr usel på detta med insekter och andra mindre kryp. Önskar jag kunde mer, men det är väl bara att plugga antar jag 🙂
Man behöver inte plugga precis. För varje insekt som du fotar och identifierar lär du dig något.
Ligger väldigt mycket i det. Inte bara insekter och andra djur. Gäller också historiska miljöer och diverse sevärdheter.
Sorry, men nåt som ser ut som en orm är en orm. Å jag är vettskrämd för dessa djur, även om de kallar sig för ödlor;-)
Flugan såg ut som en spindel. Å baggen – den kan Anki artbestämma tror jag.
Jag har mer respekt för en orm än en or…förlåt ödla. Dock håller jag med om att kopparormar ska hålla sig på marken och gärna där människor inte går.