Etikett: cykel

Den lilla grannen

Stefan4 kommentarer

Det gäller att smida medans järnet är varmt. Det gäller att cykla när cykeln ändå är uppvärmd och innan den blir stulen. Har ännu inte smält att min förra blev stulen utanför lägenheten. Grrrrr…..

Tredje semesterdagen, andra långturen och den här dagsturen landade i….

Just det, vår lilla granne Oxelösund.

Sanning o säga brukar jag ta cykeln dit någon gång per år, företrädesvis sen vår eller sommar. Oxelösund är en stad som dragits med och fortfarande dras med ett dåligt rykte. Till viss del förtjänar man detta, till viss del är ryktet oförtjänt.

Oxelösund har inte samma historik som den större grannen Nyköping och heller inte de historiska byggnader som bär på både spänning, tragik och romantik. Fast det finns pärlor även i denna lilla kuststad.

Som exempelvis Gamla Oxelösund.

Gamla Oxelösund nämns i böckerna redan på 1530-talet då lotsar var bosatta i området. Oxelösundet kallades platsen och vid sekelskiftet 1700-1800 uppfördes här små lotsstugor som omgärdade en lotsstation som hade byggts betydligt tidigare. Alla dessa byggnader är idag rivna, vilket många säkerligen tycker är synd idag.

Det finns dock en liten bebyggelse idag, pittoresk och vacker jämfört med stans mer moderna delar.

Mest känd är kanske Villa Mästerlotsen som byggdes 1870 som sommarbostad åt grosshandlarfamiljer från Nyköping, då under namnet Bergshyddan.

Byggnaden var länge rivningshotad, men lokala och starka krafter såg till att den renoverades och restaurerades till sitt ursprungliga skick. Idag kan man hyra Villa Mästerlotsen för konferenser, dop, bröllop m.m. När man ser denna pittoreska och underbara skapelse, kan man inte låta bli att tänka framåt då alla dessa eldsjälar inte längre lever och den yngre generationen saknar allt intresse för vår historia och kultur. Det är nog tyvärr så att Villa Mästerlotsen och många liknande byggnader som denna och platser som Gamla Oxelösund kan vara ett minne blott om ett par generationer. Sorgligt…

Det är inte bara byggnader som påminner om en svunnen tid, här finns också ett litet museum jag kan rekommendera. Det hade inte öppnat, men jag har besökt det vid ett tidigare tillfälle, så det gjorde inte så mycket. Ett antal gamla attiraljer kan man också beskåda i utomhusmiljö, som denna vagn…

…som står på berget precis ovanför Gamla Oxelösunds kanske mest kända och populära plats. Oxelö krog.

Tyvärr var jag så tidig på min runda att krogen ännu inte öppnat. Jag måste erkänna att jag kände ett sug efter deras räkmacka och en iskall öl, framför allt det sistnämnda. Det är nästan så jag fortfarande känner suget där jag sitter framför datorn och författar detta inlägg. Har ni inte varit här, åk hit för guds skull.

Redan på 1670-talet omnämns en krog på platsen. Den byggnad som ses på bilden ovan uppfördes dock först på 1770-talet och är en av områdets äldsta. Byggnaden har också en historia som gästgivargård, bygdegård och bostadshus för både lotsar och fiskare. Sedan 1967 äger Oxelösunds kommun byggnaden och arrenderar idag ut den till den berömda caféverksamheten.

Mot nya mål i den lilla staden och en av de mest besökta platserna.

Femöre.

Bor man i Nyköping, vill bada och sola på klippor, finns egentligen bara Stendörren och Femöre att tillgå. Kan därför te sig märkligt att Nyköpings kommuns reklam i broschyrer och annonspelare utropar stan som en kuststad, illustrerat med bilder av människor som badar just från klippor. En liten fals marknadsföring kanske…?

Dagen till ära var jag ensam längst ute vid klipporna. Nja, inte riktigt ensam. En herre i min egen ålder var före mig och försökte leta efter en plats i lä från den lite kyliga vinden. 20° i luften, en lite för stark vind och upptornande moln inåt land avskräckte förmodligen många från att ta sig hit. Mannen som jag växlade några ord med gav snart upp och då satt jag där ute alldeles ensam och filosoferade om livet och hur jag skulle lägga upp inlägget du just läser. Min medhavda matsäck intogs här och mina intentioner var aldrig att vare sig sola eller bada, utan att göra Oxelösund med min kamera.

Båtar, stora som små, passerade utanför klipporna. Som denna till synes väldigt avslappnade kvinna som med en kaffemugg i handen styr in mot Oxelösund hamn. Tack för zoomobjektiv.

Jag var inte här så länge, utan fortsatte min färd mot andra mål på Femöre, som…

Femörefortet.

Ovan ser ni en av tre tornpjäser som uppfördes på platsen under 60 och 70-talen när ryssen utropades som ett hot. Om denna pjäs kan man läsa följande.

Nu tänker jag skämmas lite. Strax nedanför pjäs 1, ligger själva fortet. Den 3300 m² stora anläggningen med dess 450 meter långa tunnlar är öppen för allmänheten sedan 2003 och jag som älskar såna här platser har ännu inte varit här. Ser ni hur jag rodnar? Nej, det gör ni förstås inte, men ni kan tänka er synen. Skamligt, lika skamligt som jag aldrig besökt Nyköpings gästabud.

Fast på väg till tornpjäsen mötte jag en guide och ett sällskap på cirka 20 personer som precis hade inlett eller var på väg att avsluta sin tur i och omkring anläggningen. Kul att se hur intresset för denna turistmagnet håller i sig och hur åldern på gästerna varierade från yngre tonåringar till gråhåriga pensionärer.

Fortsätter man stigen förbi fortet kommer man till en av Oxelösunds mest fotograferade byggnader.

Fyren som står framför Fyrvaktarbostaden.

Säg den Nyköpings- eller Oxelösundsbo som inte sett denna i olika varianter? Själva fyrplatsen stängdes 1974, men bostaden och den mindre fyrbiträdesbostaden kan idag hyras för 1100 respektive 600 kronor/dygn.

Lite historik finns också här. På 1400-talet utfärdade dåvarande kung, Erik XIV, ett löfte till traktens fiskare att de tilläts fiska strömming mot att de höll lots när konungens skepp skulle passera. Inga incidenter finns att rapportera, så fiskarna skötte säkert sina åtaganden till belåtenhet. Däremot rapporteras om en förlisning i mitten av 1800-talet, när en segelskuta gick på grund och sjönk precis utanför Femörehuvud.

Från Femöre cyklar jag bakvägen längs en stig och hamnar vid hamnen.

Oxelösunds hamn är en s.k. djuphamn och kan därmed ta emot de största fartygen som bär sin last på Östersjön. 16,5 meter har man mätt upp.

Vid platsen där jag tog bilden ovan, finns ett annat landmärke. Den 14 meter höga och 16 ton tunga Ståltheten.

Om denna skulptur finns det många åsikter och de spänner över ett ganska brett spann. Jag har min, men den håller jag för mig själv. Skulpturen som stod färdig 2001 är skapad av en dåtida bekant, Jessica Fleetwood, född och uppvuxen i Oxelösund.

Här ute ligger också den populära hamnkrogen Sailor, delikatessbutiker, båtbutiker, uppläggningsplatser för både fritids- och fiskebåtar och annat som hör till en riktig hamnstad.

Min tur till den lilla grannstaden närmade sig sitt slut, men inte ett besök i Oxelösund utan att komma hem med en bild på…

…den spektakulära S:t Botvids kyrka. 1957 invigdes själva kyrkan och det 24 klockor stora klockspelet som ni ser mellan pelarna invigdes 1969.

Det finns förstås saker jag missat, men som ni inte ska missa när ni besöker Oxelösund. Jogersö, Skärgårdsvåfflan, Boda Borg, småbåtshamnen med restaurang Läget m.m.

Oxelösund har sitt rykte och staden lär få leva med det. Oxelösund är också en liten stad med spännande industrier som SSAB, hamnen och allt som rör sig kring fiskeindustrin. Det finns också mysiga bostadsområden som Danvik och inte bara förortsliknande betongklumpar som Ramdalen och Frösäng. Precis som i Nyköping byggs det också nytt, framför allt kring kanalen. Oxelösund som dragits med vikande befolkningssiffror ser nu en vändande trend och det är positivt. I Nyköping är de ansvariga på väg att bygga bort småstadscharmen, i Oxelösund behövs nybyggnation för att skapa charm.

Två grannstäder, två olika lotter.

Två långa cykelturer på tre dagar började nu kännas i vissa utvalda kroppsdelar. På vägen hem tänkte jag göra ett litet stopp, just i syfte att befria valda kroppsdelar från en upptornande smärta. Stoppet tänkte jag skulle bli vid en liten pärla på vägen mellan Nyköping och Oxelösund, men nej…

Molnen inåt land blev både tätare och mörkare, så det blev att bita ihop och ta sig den dryga milen till hemmet. Lite smärta i onämnbara kroppsdelar, men jisses vilka rekord jag slagit i ABB:s pågående stegtävling under min första semestervecka.

Nästa vecka har frugan och jag hyrt bil och på nåt vis känns det skönt.

 

Den årliga turen

Stefan4 kommentarer

Under varje semester brukar en dag ägnas åt en lång cykeltur i vår kommun, inte sällan kring trakterna av orten där jag växte upp, Tystberga.

Gårdagen bjöd på ett perfekt cykelväder. Runt 20°, mulet och relativt vindstilla. Frugan jobbar ytterligare en vecka, så jag lämnade t.o.m. klockan hemma då inga tider behövde passas. Redan vid 8-tiden klev jag in på Frejs bageri och inhandlade matsäck i form av dryck, baconbaguette och småkakor. Morgontemperaturen (16°) skulle säkert avskräcka många från att ge sig ut i linne och korta cykelbyxor, men personligen var det en perfekt inledning på turen.

Det var ingen särskilt häftig trafik och tur var väl det då vägen jag cyklade är i avsaknad av cykel/gång-väg, är ganska smal och saknar marginaler invid dikeskanten. En och annan bil blåste dock förbi, liksom enstaka tyngre fordon.

På vägen mot slutmålet tänkte jag tyst för mig själv hur själva landskapet i Nyköpings kommun är tämligen oförändrat jämfört med när jag var barn. Kommer du utanför centralortens gränser är det precis som om tiden stått still. Något överdrivet kanske, men många av er vet vad jag menar. Urbaniseringen och utvecklingen har många sidor. Vissa gillar det, andra gör det inte. Jag tillhör nog den senaste kategorin och menar att en kommun inte bara består av en centralort där allt ska ske.

En konsekvens av kommunernas bristande intresse för landsbygden kan man skönja på den sträcka jag cyklade. På vägen mellan centralorten och slutmålet passerade jag inte mindre än tre numera nedlagda lanthandlar, Ånga, Helgö och Nynäs. Nu kanske ni anar var jag hamnade på denna dagsutflykt.

Just det…

Stålhästen och jag stannade till vid ett av Södermanlands många slott, Nynäs. Slutmålet var det nu inte riktigt, men bra nära.

Själva slottet har fotograferats från alla de fyra väderstrecken, också av mig. Inte lätt att därför ta bilder som sticker ut, men det är heller inte syftet. Jag föredrar att dokumentera mina äventyr och berätta lite om platserna jag besöker.

Lite kort fakta om slottet som ligger i utkanten av Nyköpings kommun och inom gränsen för Tystberga församling. 1650 uppfördes slottet av Erik Gyllenstierna, friherre och riksråd (kunglig rådgivare) på tiden det begav sig. Sedan 1984 är slottet i Sörmlands landstings ägo och inventarierna ägs av Statens konstmuseer. Den stora trädgården på vänster sida om slottet anlades först i början av 1800-talet efter att ett berg sprängts bort.

Fast nog är slottet vackert, vilka vinklar man än väljer.

Nu är ju Nynäs slott inte bara slottet. Här finns prunkande grönska som bl.a. inramar de få statyer slottsträdgården bjuder på. Det känns ändå som att våren och den tidiga sommaren är bättre perioder för de som älskar blommor. Det kändes helt enkelt lite utblommat, om nu inte torkan gjort sitt till.

Intill slottet ligger Orangeriet som öppnades 1907. Byggnaden har idag en restaurang med fokus på ekologiskt och närodlat. I en av flyglarna finns också en trädgårdsbutik med ett sortiment som skiljer sig lite från många andra.

Bakom slottet ligger det gamla bränneriet som idag inhyser ett vandrarhem.

Brännvinsbränneriet byggdes 1801 och ligger vackert vid Rundbosjön. Har svårt att se många vandrarhem i Nyköpings kommun som har ett vackrare och mer historiskt läge.

Bakom vandrarhemmet ligger den s.k. ”arbetarstan” med sina statarbostäder som idag används som både permanent och fritidsboende. Just att det är permanenta boenden gör att det sällan är populärt att besökare spatserar kring i området. På andra sidan slottet finns numera också bostäder, inhysta i det gamla mejeriet och här kan man också se ett f.d. rökhus och en smedja. Samtliga dessa byggnader syns på bilden nedan.

Vid slottets parkering ligger Oxstallet, Fähuset och logen. Dessa innehåller idag utställningar, café, butik och barnvänliga utrymmen.

Nu har jag inte räknat upp alla gamla byggnader och dessa användningsområden. Svinhuset, snickeriet, kastellet, kvarnen m.fl. Om dessa och de jag nämnt kan ni läsa mer om här.

På den här sidan kan ni se bilder ur kommunens gamla arkiv.

Kul att se så många besökare på slottet. Fördelen med lite mulet och svalt väder är att både lokalbefolkning och turister upptäcker annat än stränder och glassbarer. På bilarna som stod parkerade intill slottet kunde man läsa registreringsskyltar från Tyskland, Belgien, Danmark och Norge. Kul.

Nu finns det också en historik i området runt slottet. Att läsa alla informationsskyltar är mumma för oss som gillar lokal historia och livet i vår kommun långt innan vi föddes. Den här skylten står exempelvis intill vägen precis när man svänger av kustvägen mot slottet.

Kanske svårt att läsa texten, men det låg en skola här. Storängsstugan där elever i årskurserna 1 och 2 gick. De äldre barnen fick gå i Tegelkällan som ligger ett par km från denna plats. Storängsskolan lades ned 1939 och Tegelkällan 1945. Bilden ovan hittar jag inte i bildarkivet, men väl denna bild på Tegelkällan från 1900-talets början.

Storängsstugan kan ses från kustvägen och jag ville se den, fota den och kanske rent av gå in i den. Jag gillar gamla miljöer som bekant. Jag cyklade en smal väg och tänkte på dåtidens elever som fick gå hit från bostäderna i området. Skillnad det mot dagens mobilbundna ungdomar som gnäller om de inte får skjuts några hundra meter till skolan. Väl framme vid skolan och med kameran i högsta hugg, upptäcker jag att det sitter folk i trädgården framför skolan. Den har gjorts om till fritidshus, så där rök denna möjlighet att kliva in i en gammal skolbyggnad från sekelskiftet 1800-1900.

Vidare mot slutmålet passerade jag flera passager till Sörmlandsleden. Bl.a. kan man ta en fin och välskött promenad från Sandviks bad och hela vägen till Nynäs slott. Rekommenderas, inte minst för de vackra landskap man passerar.

Vad var då slutmålet. Jo, detta…

Nynäs brygga, ett av de kustnära områden jag som barn besökte med mina syskon och föräldrar. Det är några år sedan nu och mycket är sig likt idag. Bryggorna med sina båtar exempelvis.

Båtarna som lägger ut mot det för dagen lugna havsvattnet.

Nynäs brygga är också en av Nyköpings få iordninggjorda havsbad. Här kunde man se skillnad nu jämfört med då. Man har slagit gräs, huggit ned träd och gjort det väldigt fint och gemytligt. En klar förbättring mot när jag som liten plaskade runt i vattnet. Som tonåring höll man till på bryggorna och dök på de mest spektakulära sätt för att imponera på tjejerna.

Dagen som var ganska mulen fick uppenbart människor att ägna sig åt annat. Jag var faktiskt helt ensam på stranden och såg när människor gick förbi mot sina väntande båtar. Vad är då bättre än att ta årets första dopp.

Ingen direkt värme i vattnet, men fullt baddugligt. Det kom lite folk senare, men då hade jag torkat och var på väg hem igen.

Den lite vitsige hade nu sagt att det är idioti att cykla 7 mil för att ta sig ett dopp. Till dem kan jag säga att ni inte vet vad ni går miste om när man sitter på en cykel och upplever landskapet närmare än då man sitter i en bil med bilstereon på för fullt. Dessutom kändes bra att komma hem och inse att man bränt ett antal kalorier på sträckan Hemgårdsvägen – Nynäs brygga, för att inte tala om allt det kulturella man upplevt.

 

 

 

Ris och ros

Stefan2 kommentarer

Det här inlägget handlar inte om fotografering, turism eller reklam för Nyköping. Det handlar om en personlig upplevelse jag snuddat vid tidigare.

Det handlar om min stulna cykel, efterspelet, irritationen och glädjen, men vi börjar med ilskan.

Så här ser den ut, den cykel en arbetsskygg skitstövel ansåg att han kunde stjäla utanför bostaden natten till tisdagen den 7/2.

skarmklipp

Jag tror jag såg förövaren några dagar tidigare när jag av en slump tittade ut genom fönstret på övervåningen och fick se en okänd person cykla förbi på gården. Han blängde länge på cykeln där den stod låst utanför dörren till bostaden och på skoj sade jag till frugan när vi träffades att min cykel kanske är borta i morgon bitti. Det gick fyra dagar tills det hände.

Jag vill inte uppge signalementet då det är ganska vagt. Jag ångrar att jag inte hade mobilen eller kameran i handen, så jag kunde ta en bild av honom. Hade så skett skulle polisen få den och den hade också spritts i sociala medier. Om det var personen i fråga som själv stal den, eller om han bara rekognoserade, har jag ingen susning om och det hade spelat mindre roll i sammanhanget.

Först blev jag irriterad, men för varje meter till jobbet växte ilskan. Ilskan över att någon stulit min ägodel och som nu kan sitta hemma och njuta av en ny cykel han inte betalat för, eller av pengarna han fick när han sålde den vidare. Ilskan var så stor att jag inte kunde koncentrera mig på jobbet, så valde att sluta tidigt för att gå till handling.

Jag tog en längre promenad, runt vissa områden i stan där allmänheten vet att man kan hitta saker som ”försvunnit”. Där stod den inte, åtminstone inte synligt. Väl hemma kände jag att jag måste avreagera mig på något vis, så kastade mig på tangentbordet och skrev en insändare till Södermanlands Nyheter.

Därefter började det riktiga arbetet. Först ut var en polisanmälan och för att kunna fullborda den behövde jag uppge ramnummer, det exakta märket på min Crescent och lite andra uppgifter. Dessa hade jag inte, då kvittot på köpet försvunnit i flytten vi gjorde förra våren. Saken var inte bättre av att butiken där jag köpte den slog igen för drygt ett år sedan.

Nu började jakten på kvittot. Jag googlade för att hitta namn och telefonnummer till personen som ägde butiken, men det ända jag hade att gå på var butikens namn och ett svagt minne av var han bor. Till slut hittade jag rätt och ringde upp honom med förväntningen att han någonstans hade kvittot sparat. Killen, som förövrigt är en oerhört trevlig ung man, lovade att titta och återkomma dagen efter med svar.

Så gjorde han, men svaret var negativt. Istället tipsade han om det försäkringsbolag där cykeln med automatik försäkrades under tre månader vid köpet. Jag hade valt att inte förnya försäkringen när tiden gick ut och det kanske inte är så begåvat. Några större förhoppningar hade jag därför inte när jag ringde Solid som försäkringsbolaget heter. Här fick jag tji, för de hade uppgifter sparade om både ramnummer, pris vid köpet och datum när detta gjordes och de var väldigt tillmötesgående när de delgav mig dessa. All heder åt Solid som förtjänar lite reklam och beröm.

Nu kunde jag göra min polisanmälan, vilket gjordes på nätet. Förhoppningen om att polisen skulle göra sitt och att cykeln skulle återfås var väl inte på topp, men så länge hoppet finns så finns det hopp.

Därefter ringde jag försäkringsbolaget där vi har vår hemförsäkring. Jag ville först höra om cykelstölder ingår i denna och om/hur mycket man kunde tänkas att få i ersättning. Kvinnan jag talade med ställde frågor och jag svarade ärligt. Därefter kopplades jag till ansvarig skadereglerare och delgav honom samma uppgifter. Därefter lovade han att återkomma via telefon eller mejl.

Varför så mycket jobb runt en stulen cykel jag förmodligen aldrig får tillbaks och som i bästa fall skulle se en ersättning på några hundralappar. Därför är det enkla svaret. Inte en chans att jag sätter mig med armarna i kors och accepterar något jag ogillar, jag agerar med de medel man kan agera. Jag kunde dessutom se skitstöveln som stal cykeln framför mig och det leende han hade när cykeln ställdes bland allt annat stöldgods han troligen har i sin ägo.

En stulen cykel är väl också en bagatell jämfört med de grova brott vi numera läser om dagligen.

Nu gick det några dagar, sedan damp ett brev från polisen ner i brevlådan.

”Brottet du var målsägande i har avslutats med beslutet och skälet att…förundersökning inte inleds…det är uppenbart att brottet inte går att utreda…det finns inga spår eller andra åtgärder att vidta som kan tänkas leda till att brottet klaras upp”

Precis som jag befarade. Ni som följer nyheter mer ingående vet att den svenska polisen befinner sig i kris, att allt färre brott klaras upp och att ”mindre brott” aldrig utreds. Förövrigt polisanmäldes 626 cykelstölder till polisen i Nyköping under 2016, så jag är inte ensam om detta.

Här delas inläggets ris ut, för även om en cykelstöld är av ringa karaktär jämfört med många andra brott, är även mindre brott ett intrång hos den enskilde individen. Surt.

Två dagar senare damp nästa brev ned i brevlådan, denna gången från försäkringsbolaget. Jag öppnade kuvertet med en axelryckning. Kvinnan jag först talade med hade mer eller mindre utlovat att man skulle betala ut en ersättning, men med cykelns ålder (två år) och självrisken på 1 500:- hade jag räknat med att få några hundralappar. Jag fick tillbaka cykelns hela värde, minus självrisken där jag  fick 500:- i rabatt.

Inläggets rosor går därför till den förre ägaren av cykelbutiken Pegus i Nyköping, försäkringsbolaget Solid ni kunde läsa om ovan och försäkringsbolaget IF där vi har vår hemförsäkring.

Jag önskar att en ros kunde delas ut till polisen också, men tyvärr. Jag är en av alla hederliga medborgare som drabbats av polisens allt mer prekära situation där ”vanliga brottsoffer” och ”mindre brott” inte längre intresserar.

Nu återstår att köpa en ny cykel, försäkra den, ISR-märka den (dna-märkning) och hitta lösningar där jag kan låsa fast cykeln på ett möjligt säkrare sätt utanför bostaden.

Tänk så mycket jobb brottsdrabbade offer tvingas till, enbart för att arbetsskygga skitstövlar som väl aldrig gjort ett hederligt arbete, anser sig ha rätten att stjäla andras ägodelar eller värre.

Det här blev den sista bilden av min cykel.

h16_54

Tour de Tystberga

Stefan4 kommentarer

Utgångspunkten är att under mina semestrar göra en lång cykeltur varje vecka. Då menar jag inte till hamnen eller andra välbesökta platser i centralorten, utan just lååååååånga.

Sagt och gjort. Tidig morgon slängde jag ena benet över stålhästen och begav mig iväg mot beslutat mål. En av de årliga cykelturerna tar mig till orten där jag växte upp, Tystberga.

Jag vände varv denna sommaren och började trampa norrut på gamla Riksettan. Den hiskligt tråkiga Svärtarakan var därmed avklarad i början av etappen. Tyvärr var jag medveten om den långa och branta backen vid infarten till Förola gruvor och upp mot gamla Hedvigsfors kvarn (Borrvindskvarn). Det gick ändå bra, förmodligen för att benen fortfarande var pigga och flåset bra.

Apropå Borrvindskvarn, har här funnits en rad begivenheter som dansloge, restaurang och bensinmack. Apropå bensinmackar. Ni från Nyköping kanske minns dessa som låg centralt, men som är borta sedan länge?

Jag rullade vidare på vägen och gjorde bara ett oplanerat stopp innan Tystberga och det var vägen förbi Lövsund och ned mot Uppsa Kulle.

s16_335

Den gamla kungshögen från järnåldern ligger där, fint belägen med utsikt över öppna landskap och sjön Runnviken. Något specifikt besök blev det inte i år, utan jag vände och cyklade tillbaks mot gamla Riksettan och passerade därför Lövsund igen. Mäktiga halmbalar låg på åkern mitt emot herrgården och visst hade man väl gärna sett de traditionella hässjorna därute…

s16_337

Vid Lövsund ligger Runnvikens pensionat & rekreation, som verkar bli allt populärare. Här finns också möjligheten till Bed & Breakfast och du kan köpa färska grönsaker till rimligt pris. Värt ett besök m.a.o.

Jag svängde inte in mot Tystberga via den första avfarten, utan cyklade uppför backen och stannade vid parkeringsplatsen på dess topp. Därifrån tog jag bilden på Näsby säteri…

s16_339

och också denna över sjön Runnviken.

s16_338

Runnviken med dess djup på 10,5 meter och en yta av 4,29 kvadratkilometer, är den sjö som ligger närmast Tystberga, Östersjön inräknad. Tyvärr finns det inga egentliga badmöjligheter här och som gammal Tystbergabo kan man tycka att det är synd. Tänk en ordentlig iordninggjord badplats med sandstrand, bryggor ut i havet och ett sommaröppet fik. Något för kommunens turistsamordnare att tänka på?

Egentligen var planerna att ta sig upp till den lilla borgruin som ligger på toppen av berget mellan de två avfartsvägarna till Tystberga. Jag har aldrig varit där och lär väl aldrig komma dit heller, då stigen upp var helt igenväxt. Synd att kommunen inte har intresse av att bevara mindre kända, men historiska platser. Det skulle räcka om man slog gräset och röjde bort sly och nedfallna träd, men men…

Snart var jag på plats i min uppväxtort, här sett från Hembygdsföreningen.

s16_340

På den här turen var inte ett närmare besök i samhället inplanerat, utan var mer koncentrerad till omgivningen. Dock kan man konstatera att Tystberga och andra mindre orter i kommunen fått klockan att stanna. Det händer tyvärr inte mycket, samtidigt som det ena storsvulstiga byggprojektet efter det andra påbörjas i tätorten. ”Landsbygden ska leva” är en slogan politikerna använder för att värva röster till valen, men bakom orden klingar det tomt. Tystberga, precis som övriga mindre orter, verkar förvisso sakna intresse hos kommunens ansvariga, men precis som på övriga småorter vittnar byggnader om fornstora dagar när politikerna insåg vikten av en levande landsbygd och inte bara ord använde orden på affischer.

Som den gamla silon som sjöd av liv, men som idag står där som ett monument av en svunnen tid…

s16_342

…och är en kontrast till det senaste och kanske sista byggprojektet i samhället, Tystbergas eget Bullerbyn, Seniorum. Seniorum som skapats av lokala eldsjälar och inte genom kommunens försorg.

s16_341

Cykeln tog mig vidare och ett besök i Tystberga fyller mig alltid med en blandning av glädje och vemod. Glädje över alla roliga minnen man har härifrån, alla härliga vänner man hade och alla profiler man lärde känna namnen på. Vemod för att Tystberga är en av de orter i kommunen som politikerna vänt ryggen och uppenbart inte anser vara värt att satsa på.

Bedrövligt.

Jag skippade Nynäs slott som tillsammans med Stendörren är Tystbergabygdens turistmagneter. Istället tog jag den mindre trafikerade vägen ut mot kustvägen. Härligt landskap som visade upp en härlig variation av färger.

s16_343

På denna mindre och kurvigare väg ligger ett annat slott. Mindre känt, mindre i storlek och inte lika turistanpassat, Björksunds slott.

s16_346

Slottet från 1720-talet kan så vitt jag förstår endast besökas efter avtalad tid. Några allmänna guidade turer finns inte som på grannen Nynäs. Annars finns det stugor att hyra på ägorna, men framför allt handlar det om jakt och bl.a. har vår nuvarande kung varit här och jagat.

Mitt förhållande till Björksund är att jag under min tid som fotbollsspelare i Tystberga Gif gick som drevkarl under älgjakten i ett led att samla in pengar till föreningen. Jag jobbade också en sommar i den s.k. ”torken”, en verksamhet jag inte vet om den fortfarande är igång.

Den här fina allén leder till och från slottet och efter den gick min färd mot nästa stopp där medhavd lunch var tänkt att intas.

s16_344

Platsen för stoppet var Helgö.

Här fanns förr en av alla nedlagda livsmedelsbutiker utanför Tystberga. Helgöhandel var en plats där vi ofta stannade och handlade ät- och drickbart när vi glin var på biltur med våra föräldrar. Butiken lades ned för många år sedan, tillsammans med Sättersta handel, Nynäs handel och två livsmedelsbutiker inne i Tystberga, som alla fick ge vika för konkurrensen från nya köpcentrum och billigare butiker i centralorten.

Under ett par år fanns här ett sommaröppet fik, men också här var konkurrensen mördande och det bar sig helt enkelt inte. Sedan några år finns här istället Helgö kajak som att döma av tillströmningen verka gå bra och varför inte? En kajaktur i Tystbergas vackra skärgård är banne mig inte fy skam och något som lockar folk från både när och fjärran. Här satt jag och åt min lunch, samtidigt som flertalet kanotister begav sig ut på Östersjöns lugna vatten.

s16_347

Ja, en och annan motorbåt störde förstås tystnaden och skrämde bort sjöfåglarna som annars simmade sida vid sida med kajakpaddlarna.

s16_350

Helgö har också en liten historia av fiske. Fisk som såldes i en av småstugorna utanför Helgö handel. Jag vet inte om man fortfarande bedriver denna verksamhet, men av den upplagda båten att döma gör man inte det.

s16_349

Gamla slipers ned i vattnet och annan utrustning vid vattenbrynet vittnar ändå om att någon form av verksamhet ute på Östersjön har pågått.

s16_348

Dagen var varm, så där lagom härligt varm. Lite drömmande tittade jag ut över vattnet och bort mot Helgö herrgård som ligger insvept i grönska (syns inte på bilden), herrgården som förövrigt ritades av samma arkitekt som skapade Centralstation i Nyköping.

s16_351

Jag hade beslutat mig för att bada under den här cykelturen. Doppet i Brunnsviken tidigare under semestern räknas inte riktigt som ett bad, så det här var tänkt att bli den riktiga badpremiären. Lagom svett, lagom mätt och nöjd med dagen så långt, bröt jag upp och trampade ett par hundra meter till närmaste bad…

s16_352

…Strömmingsvarpet, precis bortom Helgö herrgård. Här tillbringades många sommardagar när jag var ung och under en sommar var simskolan förlagd hit istället för vid insjön Likstammen på andra sidan Tystberga.

Det var mycket folk på den lilla badplatsen, men jag hittade en plats att bre ut handduken på och snart låg jag i vattnet och njöt av svalkan i det tjugogradiga vattnet.

Sedan kom givetvis det nödvändigt tråkiga. De cirka två milen in till Nyköping. De gick i sträck, då viljan att stanna inte var lika stor som viljan att komma hem. Det blev en heldag, cirka sex mil och förmodligen en hel del förbrända kalorier. Nytta med nöje heter det och en lång cykeltur på den sörmländska landsbygden förenar de bägge.

 

En befriande färd

Stefan2 kommentarer

Efter tre veckors stök med en nu avklarad flytt, var det befriande skönt med en några timmar lång cykeltur i vacker sörmländsk natur.

Packa ned saker i kartonger, köra kartonger mellan gamla och nya hemmet, packa upp saker ur kartongerna och sedan den stora flytten. Ni har säkert minnen av flyttar och delar säkerligen min fasa för detta spektakel. Det är nog inte bara jag som utropat ”Aldrig mer!” efter en flytt och det ropet har ekat mellan väggar under ett antal flyttar sedan tidigt 80-tal.

I måndags packades de två sista kartongerna upp och nu börjar det nya hemmet likna ett hem. Det mesta är på plats och nu är det bara lite finjusteringar som återstår. Känslan efter tre veckors stök, var att ”Nej, nu måste jag bara ut”. Jag gick till en närbelägen smörgåsbar, inhandlade matsäck, bytte om till ledigare kläder och satte mig på cykeln med riktning ut ur stan.

Den långa turen var inte planerad, utan spontan. Snabbt bestämd jag färdriktning och färden togs därefter mot Gumsbacken med riktning Fada. Strax innan Fada badade bägge sidor av vägen i gult. Man kan inte säga annat än att gula rapsfält mot en blå himmel är så svenskt det nästan kan bli.

v16_172

v16_173

Efter avfarten från den gamla riksvägen och innan den långa backen ned mot Kilaån ligger denna gamla träbyggnad. Inget märkvärdigt i sig, men ett ganska trevligt och ofta avbildat motiv. Jag stod längst ned i backen och fotade uppåt för att fånga byggnaden på krönet. Därav en lång brännvidd och ett något urblekt resultat, något jag som amatör inte fäster några större bekymmer kring.

v16_174

Egentligen tänkte jag inte stanna vid Fada kvarn, då det förekommit flitiga besök kring detta område. Det varma sommarvädret gjorde att jag ändå tog en kort rast uppe på klipporna vid dammen. Min förhoppning var att kunna fota någon orm som svalkade sig i hettan. De brukar vara flitiga, men så inte denna dag.

Själva kvarnen är omgiven av lummig grönska och badade dagen till ära i ljus. Kvarnen i sig har en spännande historia, precis som många gamla områden i trakterna runt Nyköping. Någon närmare titt gjordes inte den här gången, men det blir säkerligen fler tillfällen.

v16_175

Bakom kvarnen ligger Fadadammen som försåg själva kvarnen med vatten under storhetstiden. Idag ligger dammen ganska lugn och orörd, men någon har uppenbart funnit glädje i att använda båt i det bruna vatten som kännetecknar dammen. Fiske eller bara nöje?

v16_176

Det blev ett kort stopp och snart satt jag på cykeln för att trampa vidare ut i naturen. Särskilt långt kom jag inte, för bara några hundra meter efter Fada råkade jag få syn på den här gynnaren som spatserade ensam ute på åkern.

v16_180

En trana. Häger har vi i de centrala delarna av Nyköping, men tranor är det inte ofta man som stadsbo får ögonen på. De är ståtliga, inget tvivel om det.

Nu blev det en ganska lång sträcka till nästa stopp. Någon kilometer in på samma väg, svängde jag vänster med riktning Oxelösund. Riktigt så långt cyklade jag nu inte, utan svängde vänster ute på den större vägen mot Nävekvarn och sedan höger upp och förbi Bränn-Ekeby. Nu gjorde hungern sig påmind och jag bestämde mig för att äta den medhavda matsäcken vid Örstigsnäs badplats.

Nu gick inte färden direkt dit, trots hungern, för strax efter motorvägen till Oxelösund vände jag cykeln och begav mig mot Stjärnholms slott. Jag var där förra året, den första gången förövrigt, och vill nu utforska området lite mer.

v16_184

v16_185

Slottsrestaurangen var öppen och det satt folk och åt på uteserveringen. Tror ni att jag törstade efter en stor och kall öl, tror ni alldeles rätt. Nu hade jag inga pengar med, så jag ilade snabbt vidare till skulpturparken strax intill. Kanske detta inte är min grej. Den konst som finns att beskåda är väl lite för djup för att jag ska förstå den, men några undantag…

v16_186

…och det här arrangemanget är och förblir min favorit. Funkar bra ur alla vinklar.

v16_183

v16_182

Sedan måste man konstatera att konstverken borde putsas upp och ses över. Fast å andra sidan kanske detta är en del av konsten, vad vet jag?

v16_181

Jag vek av från slingan runt verken och tog mig på en stig som ledde ned mot vattnet. Här har jag aldrig gått och snart var jag nere vid en brygga där det låg kanoter att hyra för gäster på slottet. Strax intill låg en trevlig liten badplats, men jag vet inte om den är privat för de fritidshusägare som har sina bostäder på platsen?

v16_187

Stigen omgavs av skog, vass och buskar…

v16_188

…och tittade man upp kunde man inte annat än beundra färgerna som avtecknade sig. Vackert, rofyllt och konstverk i sig.

v16_189

Vid infarten till Stjärnholm ligger kyrkan uppe på en kulle. Med anor från 1600-talet tillhör den inte de äldsta i kommunen, men är en av de kanske vackraste belägna.

v16_190

Mitt emot kyrkan ligger ridskolan. Här är det alltid full aktivitet, så också denna tidiga måndagsförmiddag.

v16_193

v16_194

Så, då bar det av till slutmålet och den efterlängtade lunchen. Jag svängde in i ett Arnö som växer allt mer och förbi nya bostadsområden och byggarbetsplatser. Visst behöver människor någonstans att bo, men nu börjar Arnö bli ett gytter av bostäder i olika storlekar och utseenden och fortsätter man vägen ut mot Örstig och Strandstuviken har naturen fått ge vika för nya miljonvillor som inkräktat på både natur och Sörmlandsled. Hur långt denna hybris ämnar sträcka sig återstår att se. Att många förköpt sig och tagit lån de förmodligen inte har råd med, är nog utom allt tvivel. Baksmällan kan och lär komma.

Än så länge är de sista hundra meterna innan Örstigs ridskola och naturreservatet orörda, så det gäller att passa på innan den magnifika utsikten förstörs av nya miljonvillor och asfalterade vägar.

v16_195

v16_196

v16_197

Det korta stoppet med utsikt över rapsfyllda fält, Östersjön som glittrar i solskenet och siluetten av ett Nyköping på betryggande avstånd är vacker. Hoppas det får förbli så ett tag till. Nu återstod bara några hundra meter på slingrande och gropig grusväg förbi sommarstugeområdet och snart var jag nere vid det ena av två havsbad på lagom avstånd från kuststaden Nyköping. Strandstuviken överlämnar jag gärna till campinggäster och småbarnsfamiljer. För vuxna är denna badplats av noll värde, om man nu ämnar bada givetvis. Annars finns det mesta.

Vill man som vuxen bada är Örstig överlägsen sin granne. Dock är badplatsen mycket mindre och trängseln har blivit mer påtaglig de senaste åren, kanske mest för att Nyköping som stad växt mest åt det här hållet. Hur många år till håller detta?

Den här måndagen var jag dock ensam och äntligen fick jag inta min medhavda lunch. Smakade bra kan jag informera.

v16_198

v16_199

Det är här på Örstig jag och mina närmsta vänner brukar inta sillunch på midsommarafton. På midsommarafton brukar också årets badpremiär inträffa. Kanske det är snapsen som gör det, men också vissa badkrukor brukar ta sitt första dopp denna dag, dock inte alla. Exempelvis inte….ja, ni vet 🙂

Ska då passa på att informera om vattentemperaturen som just den här dagen kräver mer en två snapsar för att ta emot vinterbleka midsommarfirare. Nu är det tre veckor kvar och fortsätter det vackra vädret kanske vi t.o.m. kan doppa oss innan första snapsen rinner ned.

Efter cirka sex timmar ställde jag så cykeln utanför den nya bostaden. Uppfriskande, välbehövligt, med den sedvanliga verken i vissa kroppsdelar. Hmmm….

Nedan kan ni klicka in på lite länkar och läsa om de platser jag besökte på denna tur.

Fada kvarn

Stjärnholms slott

Örstigsnäs skans